Ledande företrädare från politiska ungdomsförbund har intervjuats om sina åsikter och ambitioner inom tobaksområdet och deras svar redovisas i rapporten Slaget om tobakspolitiken, som den politiskt oberoende tankesmedjan Tobaksfakta har tagit fram. Sju av åtta ungdomsförbund medverkar; Ung vänster, SSU, Grön Ungdom, LUF, MUF, KDU och SDU. CUF svarade inte på inbjudan att bli intervjuade.

Olika syn på tobakspolitiska åtgärder
Intervjuerna visar att det går en tydlig politisk skiljelinje mellan de tre rödgröna ungdomsförbunden på ena sidan, och de borgerliga och sverigedemokratiska ungdomsförbunden på den andra. De rödgröna ungdomsförbunden är positiva till nya tobaksförebyggande åtgärder, medan de borgerliga och sverigedemokratiska ungdomsförbunden motsätter sig samtliga förslag på̊ nya tobaksförebyggande åtgärder. Flera av dem ogillar de åtgärder som redan genomförts, som de utökade rökfria miljöerna som 2019 infördes på uteserveringar, busshållplatser och lekparker.

Anton Holmlund från Liberala Ungdomsförbundet är en av dem. Han tycker inte att en restriktiv tobakspolitik är önskvärd. Han säger i intervjun att han och Liberala ungdomsförbundet värderar personlig frihet väldigt högt och att de därför tycker att Sveriges nuvarande tobakspolitik inskränker för mycket på̊ människors personliga frihet:

 ”Det må̊ vara så att det kanske är effektivt för att begränsa tobaksbruk, men vi tror inte att det är ett värde som är värt mer än människors rätt att göra vad de vill med sina egna liv och sina egna kroppar.”

Trots riskerna med nikotinbruk vill flera av de intervjuade i högerblocket ändå främja konsumtionen av snus, och behandla vitt snus och e-cigaretter annorlunda än traditionella cigaretter. Matilda Ekeblad från MUF är en av dem:

”Jag tycker att man åt vissa håll driver en typ av förbudspolitik. Att man vill styra människors vanor, att man vill förbjuda medborgarna hur man ska leva och hur man inte ska leva …” (Ekeblad, 2022)

Medan de borgerliga och sverigedemokratiska ungdomsförbunden är negativt inställda till fler åtgärder för att minska tobaksbruket vill de tre rödgröna ungdomsförbunden reglera snus och e-cigaretter på̊ liknande sätt som traditionella cigaretter. De problematiserar också över tobaksindustrins marknadsföring mot unga. Aida Badeli från Grön Ungdom pekar på̊ hur tobaksindustrin i sin iver att tjäna pengar har varit framgångsrika att nå unga målgrupper:

”Det viktigaste för dem är att tjäna pengar. Och här försöker de få till en ny generation som börjar röka eller snusa. Utifrån deras perspektiv så är det extremt smart att försöka få in unga personer som under en lång tid framöver kommer skapa sig ett beroende … Jag märker själv, jag har väldigt många tjejkompisar som varken har rökt eller snusat innan och tyckt att det har varit äckligt, och nu snusar de sådana här vita prillor … Någonting kring snus behöver regleras.” (Badeli, 2022)

Lisa Nåbo (SSU) ser både en ekonomisk och hälsomässig problematik med tungt nikotinberoende som snus, och är precis som Badeli inne på̊ att tobaksbolagen lyckats i sin marknadsföring av vitt snus mot unga:

” Jag tror att det har att göra med att det framställs som någonting ofarligt, något roligt berusningsmedel som finns lättillgängligt och är lite trendigt. Och det känns ju inte så ärligt.” (Nåbo, 2022)

Rökningen engagerar inte
Medan det vita snuset är en fråga som alla medverkande ungdomsförbund berörs av i sin vardag tycks rökningen vara en mer abstrakt fråga. Flera ungdomspolitiker beskriver att de inte har någon i sina bekantskapskretsar som röker, samtidigt som de vuxit upp i ett samhälle där rökning varit förbjudet på̊ många platser. Därmed är rökning heller inget som engagerar dem.

Där syns en stor skillnad gentemot deras moderpartier. Tobaksfakta har tidigare tagit fram rapporten Diskrepanser inom tobakspolitiken där riksdagsledamöter från alla partier intervjuats om sin inställning till tobak och tobaksprevention, vilket gör att det går att jämföra deras svar med ungdomsförbundens. Till skillnad mot ungdomsförbundens attityd, lyfter dagens makthavare rökningen som ett problem. Däremot är alla överens om att tobaksfrågan i sin helhet inte är högt prioriterad, vare sig när det gäller ekonomiska resurser eller i debatter och valrörelser – eftersom den inte är en fråga som får väljare att byta parti.

En annan likhet är att alla de intervjuade, såväl i moderpartier som ungdomsförbund, uppger att de någon gång blivit kontaktade av representanter från tobaksindustrin. Det har handlat om inbjudningar till privata möten, seminarier och panelsamtal. CUF är ett av de ungdomsförbund som tackat ja till kontakt,  och som exempel kan bjudresa till Philip Morris huvudkontor i Schweiz nämnas. Bland ungdomsförbunden som är intervjuade i rapporten har Matilda Ekeblad (MUF), Nike Örbrink (KDU) och Tobias Andersson (SDU) tackat ja till inbjudningarna. Den sistnämnda uttrycker i intervjun att det är upp till varje enskild politiker att bedöma hur mycket man låter lobbyister påverka en, och hävdade att det finns ”tydliga regler och lagar” som styr att det sker på̊ ”rätt sätt”.

Detta håller inte Grön Ungdom och Ung Vänster med om. De är därför positivt inställda till införande av ett transparensregister, som innebär rapporteringsskyldighet vid möten med representanter från kommersiella aktörer. Det ligger i linje med Tobakskonventionen – som Sverige har förbundit sig att följa. I artikel 5.3 i konventionen står det uttryckligen att man som politiker ska avstå från att träffa tobaksindustrin. Ett transparensregister skulle innebära att alla politiker blir skyldiga att rapportera in möten i registret efter att ha träffat lobbyister, och i annat fall riskera allvarliga påföljder. Det skulle innebära att det kommer att framgå för väljarna om, när och hur tobakslobbyister har påverkat politiker och ändrat deras ståndpunkter.

Lena Sjöberg, ordförande på Tobaksfakta tror att ett transparensregister är en viktig åtgärd, och beklagar den stora okunskapen när det gäller riskerna med tobaksbruk, bland såväl dagens riksdagsledamöter som bland ungdomspolitikerna.

– Den låga kunskapsnivån när det gäller både artikel 5.3, som skadeverkningarna av nikotin, gör att makthavare blir enklare byten för tobakslobbyisters försök till politisk påverkan.

Det är väldigt olyckligt menar Lena Sjöberg, eftersom såväl cigaretter som andra nikotinprodukter påverkar folkhälsan, samhällsekonomin och miljön negativt.

– Cirka 12 000 människor dör av rökning varje år, och den generellt låga siffran för andelen rökare (6 procent) i befolkningen är på sätt och vis missvisande eftersom socioekonomiskt utsatta grupper har mycket större procentuell andel rökare. Det innebär att rökning inte är en utagerad fråga. Faktum är att tobaksbruk är den faktor som orsakar mest sjukdom och för tidig död i Sverige.

Men det är inte mer lättillgängligt snus eller e-cigaretter med smak som behövs för att minska rökningen, enligt Lena Sjöberg.

– Det finns evidensbaserade metoder som är bättre att använda för att hjälpa rökare att sluta. Men för att de ska få effekt krävs att politiker väljer att avsätta mer resurser till det tobakspreventiva arbetet inom till exempel vård och tandvård.

Lena Sjöberg tycker också att det frihetsideal som de borgerliga och sverigedemokratiska ungdomspartierna lyfter i rapporten innebär ett hinder för att kloka beslut ska tas när det gäller tobaksprevention.

– Argumentet att människor själva ska få göra vad de vill med sina kroppar slår fel, eftersom nästan alla som blir beroende av nikotin blir det när de är unga. Som barn ska man inte kunna göra vad man vill, och tobakspolitiken borde vara inriktad mot att hjälpa barn att inte skadas av ett nikotinberoende, säger hon.

De som är ungdomspolitiker i dag, kan i framtiden vara riksdagsledamöter. Rapporten kan därför ses som en spaning in i framtidens tobakspolitik. Lena Sjöberg hoppas att de sverigedemokratiska och borgerliga ungdomspolitikerna tänker om.

– Om vi ska kunna leva upp till Barnkonventionen, Agenda 2030 och inte minst Tobakskonventionens samtliga artiklar är det otroligt viktigt att alla politiker tar till sig den forskning som finns i stället för att lyssna till tobaksindustrins argument. Deras mål är inte att skydda befolkningen mot rökning, utan att skapa nya generationer nikotinister som genererar vinster på bekostnad av folkhälsan.

Läs hela rapporten här

Risker - användning av nikotin

Nya nikotinprodukter orsakar inte samma storskaliga död som rökning, vilket är ett av tobaksindustrins argument i kontakten med politiker, men forskning visar att alla produkter som innehåller nikotin har negativa konsekvenser för hälsan. Några exempel är:

  • Beroende
  • Ökad risk för diabetes
  • Ökad risk för kärlstyvhet
  • Ökad risk att dö av hjärtinfarkt
  • Negativ påverkan för människor med psykiska diagnoser
  • Risk för fosterskador och för tidig födsel
  • Negativ påverkan på ungas koncentrations – och inlärningsförmåga
  • Ökad risk för debut av andra missbruk, som alkohol och cannabis

 

 

Läs vidare