Världens länder prioriterar inte tobaksavvänjning

Varningsbilder och varningstexter på tobaksprodukter, rökfria miljöer, hjälp med tobaksavvänjning – det är några av de tobakspreventiva åtgärder som föreslås i WHO:s tobakskonvention (FCTC). Varje land har en skyldighet att skydda sina människors hälsa och alla parter som har ratificerat tobakskonventionen har åtagit sig att genomföra en politik för tobakskontroll, inklusive effektiva tobaksavvänjningsinsatser.

Varningsbilder och -texter på förpackningar är den allra vanligaste åtgärden både när det gäller antal människor som nås – 3,9 miljarder och antal länder, 91 stycken.

1,6 miljarder människor bor i de 62 länder som helt har förbjudit rökning på offentliga platser och arbetsplatser, vilket gör detta till den näst vanligaste tobakspreventiva åtgärden när det gäller antal länder som infört den.

Reklamfria standardiserade tobaksförpackningar är en annan åtgärd som bland andra Australien, Frankrike, Ungern, Irland, Nya Zeeland, Norge, Saudiarabien, Thailand, Storbritannien och Uruguay har lagstiftat om. Ytterligare ett tiotal länder är på gång.

Rapporten, som är den sjunde i ordningen om den globala tobaksepidemin, är en del i uppföljningen av Mpower-insatserna, som lanserades 2007 för att främja regeringars åtgärder genom sex tobaksbekämpningsstrategier, varje strategi motsvarar en bokstav i ordet Mpower:

• Övervaka tobaksanvändning och förebyggande politik (M för monitor, övervaka))
• Skydda människor från tobaksrök (P för protect, skydda)
• Erbjuda tobaksavvänjning (O för offer, erbjuda)
• Varna människor för tobak (W för warn, varna)
• Tvinga fram förbud mot reklam, marknadsföring och sponsring (E för enforce, framtvinga)
• Höj priset på tobak (R för raise, för höja)

59 länder har ännu inte antagit en enda Mpower-åtgärd på högsta nivå.

Varje rapport fokuserar på en av de punkter som ingår. Den senaste rapporten, WHO report on the global tobacco epidemic, 2019. Offer help to quit tobacco use  följer upp hur parterna arbetar med tobaksavvänjning.

2,4 miljarder människor bor i länder som nu tillhandahåller omfattande tobaksavvänjningstjänster, vilket är 2 miljarder fler än 2007. Men endast 23 länder tillhandahåller insatser på den högsta nivån, vilket gör denna åtgärd till den som används minst.

Rapporten, som är finansierad av Bloomberg Philanthropies, visar även att 116 länder helt eller delvis tillhandahåller avgiftsfria tobaksavvänjningstjänster i vissa eller de flesta hälsovårdsanläggningar. Ytterligare 32 länder erbjuder dessa tjänster, men de är inte gratis.

Även om tobaksanvändningen har minskat i de flesta länder och regioner, innebär befolkningsökningen att det totala antalet personer som använder tobak fortfarande är högt. Uppskattningsvis 1,1 miljarder människor röker och åtminstone 367 miljoner använder rökfria alternativ. Cirka 80 procent av tobaksanvändarna bor i låg- och medelinkomstländer, enligt rapporten.

Tobaksanvändarnas chanser att sluta förbättras dramatiskt med effektiv tobaksavväjning. Rapporten ger vägledning om effektiva åtgärder för att hjälpa tobaksanvändare att sluta och hur dessa kan tillhandahållas, i linje med artikel 14 om tobaksavvänjning i tobakskonventionen.

Till och med låginkomstländer med begränsade resurser kan börja integrera rådgivning i befintliga primärvårdssystem som en av de första åtgärderna för att utveckla sitt stöd för att hjälpa dem som vill sluta. Parterna bör också tillhandahålla en nationell avgiftsfri Sluta röka-linje. Kostnadsfria nikotinersättningsprodukter är också en bra hjälp till dem som vill bli av med sitt nikotinberoende. Genom att kombinera två eller flera av dessa metoder ökar chanserna att lyckas med tobaksavvänjning ytterligare.

För närvarande ger endast 18 länder gratis stöd för tobakstopp i de flesta vårdcentraler.

De största framstegen när det gäller att tillhandahålla stöd för tobaksavvänjning i primärvården sedan 2007 står medelinkomstländerna för.

Program för tobakskontroll är inte alltid snabba och lätta att genomföra, och alla länder kan dra nytta av en förstärkt utveckling, enligt WHO. Sedan den förra rapporten 2017 har bara ett land – Brasilien – anslutit sig till Turkiet med alla åtgärder i Mpower-programmet på sin mest omfattande nivå, och bara en handfull länder har fler än två åtgärder på den nivån. Även i länder med bästa praxis kan mycket göras för att stärka efterlevnaden och säkerställa full effekt, enligt rapporten.

Tobaksindustrin är dock det största hindret för att minska tobaksanvändningen. Avgörande för att framgångsrikt kunna hantera tobaksepidemin och minska konsekvenserna för folkhälsan är att stoppa tobaksindustrins påverkan på tobakskontrollen, enligt rapporten.

FN:s generalförsamling fastslog 2011 att det finns en ”grundläggande intressekonflikten mellan tobaksindustrin och folkhälsan”. Trots tobaksbranschens försöker positionera sig som en legitim partner när det gäller tobaksbekämpning måste parterna i konventionen uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5.3 i tobakskonventionen. Där åläggs de att agera för att skydda folkhälsopolitiken från tobaksindustrins kommersiella och andra intressen.

Tobaksindustrins taktik för att motsätta sig tobakskontroll inkluderar störande av politiska och lagstiftande processer, användning av frontgrupper som stöd, påverkan av de vetenskapliga och politiska agendorna, göra obevisade påståenden och diskreditera beprövad vetenskap, överdriva tobaksbranschens ekonomiska betydelse, skrämma regeringar med rättstvister eller hot om tvister och manipulera den allmänna opinionen för att uppnå respekt.