Tema: Mycket svårt sluta med tobak på egen hand – stöd prioriterat i vården

Nästan var tredje vuxen svensk (29 procent) använder någon tobaks/nikotinprodukt regelbundet, visar den senaste statistiken från CAN, Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning. Många av de som röker, snusar eller vejpar vill sluta. Enligt uppgifter hos Sluta-Röka-Linjen är det så många som 70 procent av de som röker som vill sluta. Vid årsskiften är det många som samtidigt med nyårsskålen lovar att de dragit sitt sista bloss eller tagit sin sista prilla, men med största sannolikhet blir det inte så.

Jesper Hellberg arbetar med kvalificerad tobaks/nikotinavvänjning i region Örebro. I hans verksamhet är det runt 30 procent som slutar med cigaretter och snus. Det är svårt att stå emot suget och då hjälper det att ha stöd. Jesper Hellberg brukar jämföra rökstopp på egen hand med att genomföra ett idrottslopp, som Vasaloppet eller Göteborgs-varvet, utan förberedelse.

– Det finns en och annan ”jäkel” som klarar det, men då blir det sällan någon trevlig upplevelse. De flesta behöver lägga upp ett träningsschema och en planering. Då kan det bli väl genomfört och en hanterbar utmaning, säger Jesper Hellberg.

Stora risker för många grupper

Om någon missar målsnöret i Vasaloppet eller får kramp under Göteborgs-varvet, så är det trist för personen. Men om människor misslyckas med att sluta med nikotin/tobak är det mycket mer som står på spel.

Tobaksrökning är den enskilt främsta riskfaktorn för sjukdom och förtida död. Rökning utgör den största riskfaktorn för olika cancersjukdomar och sjukdomar i lungor, hjärta och kärl. Snusning ökar risken för diabetes typ 2, vissa typer av cancer och ett allvarligare förlopp vid hjärtinfarkt och stroke. Forskning visar att nikotin förändrar hjärnans utveckling, vilket är särskilt negativt för unga personer. Rökning och snusning (brunt och vitt snus) under graviditeten ökar risken för olika komplikationer och fosterdöd. Vid amning riskerar barnet att få i sig nikotin via modersmjölken. Barn kan också drabbas av passiv rökning.

Rökning ökar risken för komplikationer efter en operation och för att problem med hjärta, blodkärl och lungor ska uppstå under operationen. Socialstyrelsen ställer krav på att sjukvården ska prioritera rökavvänjning. Man har utifrån evidens tagit fram riktlinjer för hur stödet ska vara utformat och vilka som i första hand ska få del av det.

I Socialstyrelsens rekommendationer finns en rangordning där 1 – 3 innebär att det är något som sjukvården bör erbjuda, 4 – 7 kan erbjudas och 8 – 10 erbjuds i undantagsfall. Vid tobaksbruk hamnar många av rekommendationerna på bör- nivå. En återkommande rekommendation är rådgivande samtal och kvalificerade rådgivande samtal. Det kan också kombineras med receptfria nikotinläkemedel och receptbelagda läkemedel som tar bort suget efter nikotin.

Tobakssavvänjning inför en operation eller vid graviditet är prioriterat. Unga med dagligt bruk är också en prioriterad grupp, oavsett hur mycket tobak/nikotin de använder. Många påbörjar sitt bruk redan under ungdomsåren och blir tidigt nikotinberoende. Risken för sjukdom och dödlighet vid rökning ökar med mängden cigaretter och hur länge man har rökt. Även snus ökar risken för sjukdom och död, skriver Socialstyrelsen i sina riktlinjer. En annan prioriterad grupp är de som kallas vuxna med särskilt risk. Det är personer som redan är sårbara, även utan tobaken/nikotinet. För att förhindra ytterligare ohälsa och förtida död är det extra viktigt att de får stöd.

Exempel på sådana grupper är personer som har

• en sjukdom (t.ex. diabetes, astma, KOL, cancer, hjärt-kärlsjukdom, långvarig smärta, schizofreni eller depression)
• fysisk, psykisk eller kognitiv funktionsnedsättning
• social sårbarhet (t.ex. låg socioekonomisk ställning)
• biologiska riskmarkörer (t.ex. högt blodtryck, blodfettsrubbningar, övervikt eller fetma)
• andra riskfaktorer (t.ex. flera ohälsosamma levnadsvanor samtidigt eller en olycksfallsskada)

Svårare sluta vid psykisk ohälsa

Användning av tobak och nikotin är mycket vanligare bland vuxna med särskild risk och människor som har en tuffare livssituation än genomsnittet. I Folkhälsomyndighetens senaste undersökning framkom att det är mycket vanligare att människor med sjukpenning eller annan aktivitetsersättning röker (18 procent).

I SCB:s statistik kan man se att bland de med lägst inkomst röker 13,6 procent jämfört med 3,6 procent bland de med högst inkomst. I SCB:s undersökning har 8 procent av befolkning som helhet svarat att de röker, bland de med funktionsnedsättning är det 14 procent. Bland ensamstående föräldrar är det 37 procent som röker eller snusar, för föräldrar som är sambor/gift är andelen, 21 procent. I SCB:s statistik kan man också se att utrikes födda män sticker ut, bland dem röker 19 procent.  Av de som söker hjälp inom den psykiatriska öppenvården röker 50 procent. Upp till 80 procent av patienterna på beroendemottagningarna röker. En undersökning i region Stockholm från 2020 visade att samtidigt som rökningen minskade bland unga så hade sambandet stärkts mellan att röka och att ha psykiska problem. Bland elever som ofta eller väldigt ofta upplevde psykosomatiska symtom, sömnsvårigheter eller nedstämdhet och rädsla, var rökning två till tre gånger vanligare än bland övriga elever. Ju oftare man upplevde symtomen och ju fler symtom man hade desto starkare var sambandet med rökning.

”Få unna sig en cigg” inte alltid hjälpsamt

Jesper Hellberg, som arbetar med kvalificerad tobaks/nikotinavvänjning i region Örebro, har märkt att generellt är det svårare att sluta med tobak/nikotin för personer som lider av psykisk ohälsa. När man misslyckas med att sluta röka eller snusa beror det ofta på att abstinensen blir för svår, humöret påverkas och det är svårt att stå emot suget. För den som mår generellt dåligt psykiskt kan det vara extra jobbigt. De personerna kan behöva mer stöd än de som ”bara” har suget att kämpa med.

– För de med psykisk ohälsa kan det behövas fler kontakter, De kan kräva mer kontakter, längre kontakter och kanske fler försök. Men tar man sig igenom det så blir det ofta väldigt positivt, säger Jesper Hellberg.

Han är kritisk till resonemanget att de som röker eller snusar ska få ”unna sig” det, om livet är tungt i övrigt.

– Många gånger lägger man en blank blöt filt över alla. ”De mår så dåligt vi ska inte ta cigaretterna ifrån dem”. Jag tycker att de patienterna ska få rätt kunskap och information så att de sen kan ta egna beslut, säger Jesper Hellberg.

En motsatt grupp, där det absolut inte finns någon låt -gå -mentalitet är gravida. De känner en stor press att sluta med tobak/nikotin och mår väldigt dåligt när de inte lyckas.

–  De gravida slår mycket på sig själva när de inte lyckas. Samtidigt ska de undvika de läkemedel som är ena benet i tobaksavvänjningen.

Jesper Hellberg anser att det är viktigt att kunskap om tobaksavvänjning är spridd och inte bara finns i primärvården. Det är bra om kunskapen finns bland barnmorskor och inom psykiatrin, likväl som i vården i stort så att patienter som av olika skäl är riskgrupper kan få rätt stöd.

– Det är viktigt att få tala med en tobaksavvänjare och få diskutera sitt beroende. Det gör man liksom inte annars, man får sig en utskällning, eller en kommentar ”men ska du inte sluta” eller kanske ryggdunkning ”jättebra jobbat”. Det blir kanske inte så mycket diskussioner med en person som har förståelse för ett beroende. Det är viktigt att man får nya perspektiv och input från en kunnig utomstående person. Det märker man att många behöver, säger Jesper Hellberg.

Fotnot: I Socialstyrelsens riktlinjer finns detaljer om utformning av stöd till olika grupper som använder tobak. Riktlinjerna är från 2018 och uppdaterade riktlinjer är planerade att komma under 2024.