Tema: ”Strängare nikotinpolitik bästa stödet för unga”

– En bra lagstiftning gör att det blir svårare att fortsätta och att man får fler impulser att försöka sluta, säger hon.

Det är förbjudet att köpa tobaks- och nikotinprodukter för alla under 18 år, men det hindrar inte unga från att få tag på dem och att bli beroende. Margareta Pantzar har utvecklat manualerna för SOTIS-metoden som är riktad mot unga för att ge dem stöd att sluta. Nu uppdaterar Region Stockholm manualerna för att bland annat lägga till de nya nikotinprodukterna.

– Det är jättebra att det uppdateras. Det kommer att vara till stor nytta, säger Margareta Pantzar.

Men, betonar hon, den absolut bästa metoden för att stödja unga som är beroende är det förebyggande arbetet. En viktig del är lagstiftning.

– Åldersgränser är betydelsefulla och att man ser till att de efterföljs. Vi vet också att högre skatt gör skillnad. Utifrån forskning så är priserna det viktigaste. Men när den forskningen kom visste man ju inte att smakerna skulle utvecklas. Smakerna betyder också mycket. De gör ju att man identifierar produkterna med nöje -och åt godishållet.

Lagstiftning påverkar attityder

Margareta Pantzar är också kritisk till att det inte är lika strikta regler för marknadsföring av de nya nikotinprodukterna som det är för brunt snus och cigaretter.

Lagstiftning handlar om mer än att genomföra förbud. Det handlar om en attityd i samhället, och det kan ha stor betydelse för ungas förhållningssätt.

– Är samhället väldigt tillåtande och det bara sköljer över med nya produkter, som just nu, då blir det ju väldigt lätt att ta till sig. Man blir nyfiken och vill pröva. Då har de unga inga incitament att stå emot eller ingen inre röst som säger: ”Det här kanske inte är bra”. De får ju bara höra att det här är inte så farligt. Det är kul, ganska gott och det är billigt.

Med hårdare lagar och en mindre tillåtande attityd skulle det vara fler unga som slutade, menar Margareta Pantzar. För trots allt vill de flesta unga i det långa loppet inte vara beroende. Det kan man utläsa av CAN:s enkäter med skolungdomar. År 2022 svarade 27 procent av de som rökte i årskurs 2 på gymnasiet att de vill sluta på en gång. Det var samtidigt 37 procent som svarade att de vill sluta i framtiden. Siffrorna för snusande följde ett liknande mönster, 15 procent vill sluta nu, och 38 procent vill sluta i framtiden.

–  De är precis i början av att etablera sitt bruk och förstår inte riktigt konsekvenserna av vad de gör. De har inte kunskap om beroendet och det är väldigt påtagligt att de tänker att de har kontroll. De kan sluta när de bestämmer sig, men så enkelt är det ju ofta inte när man har etablerat beroendet.

Ungdomar har inte långsiktigt tänk kring

En viktig skillnad mellan unga och äldre brukare är att de äldre är mer medvetna när de söker stöd. Vuxna har ofta känt av negativa konsekvenser av bruket och är motiverade att sluta på en gång. De kan även ha gjort försök på egen hand och när de väl söker stöd är de inställda på att anstränga sig för att sluta.

– Med vuxna så berättar man hur stödet är upplagt och de tar ställning till om de vill vara med. Sedan sätter man igång med en väldigt tydlig plan och hemuppgifter Med ungdomar får man vara lite mera öppen för att de kanske inte har det här långsiktiga tänket. Beslutet är ofta inte tydligt och  kan vara lite mer fram och tillbaka. Ena dagen vill de sluta, nästa inte. Man får diskutera och ge kunskap och använda gruppträffar till att inspirera och få dem att tänkta till och hitta bra alternativ.

Med SOTIS är tanken att fånga upp de unga i ett tidigt skede innan beroendet blivit allt för etablerat. I årskurs 8 när alla elever har hälsosamtal ställs frågor om tobak och nya produkter.

– I stödsamtalen finns tre spår med olika fokus och innehåll. Det är utifrån om eleven är tobaks- och nikotinfri, om den experimenterar eller om eleven har ett regelbundet bruk. Dit räknas man om använder en produkt minst en gång i veckan under fyra veckor, så det är en låg tröskel för att det ska klassas som regelbundet, förklarar Margareta Pantzar.

Utöver skolhälsovård kan ungdomsmottagningar använde sig av programmet. Det kan även tandvården göra om de har ett sådant uppdrag och det kan också vara till nytta i frivilligsektorn.

–  Det är väldigt konkreta råd. Hur kan jag stimulera och hur kan jag bekräfta ungdomarna att prata om förändring. Särskilt viktigt är bekräftelse. Typ: ”Du har ju klarat så många saker”, ”Vad kul att höra dina funderingar”.

–  Att vara tydligt är också väldigt viktigt. ”Jag kan känna oro för dig”. Är du redo att bryta nu, och vilken dag skulle vara lämplig för att bryta”. ”Vill du ha stöd?” ”Hur tänker du?” Alltså man kan puffa dem lite framåt.

Det ska vara en öppen kontakt men det ska inte råda någon tveka om målet.

– Som vuxen måste man ju stå för att det bästa är att man slutar med det här. Samtidigt behövs nyfikenhet. Hur tänker den unga, om hen bestämmer sig vad skulle i så fall vara skälet etc.

Tydliga regler i alla miljöer det bästa

Ansvaret för att motivera ungdomarna ligger inte bara på den som håller i stödsamtalen. I en skola kan inte allt vila på skolsköterskans axlar. Det behövs en stöttande miljö över huvud taget.

–Det är bra att det är flera som är uppmärksamma. Att en lärare exempelvis kan säga: ” Vad kul att du försöker. Jag ser att du kämpar på”.

Det bästa är om skolan också är stödjande på så vis att det inte förekommer bruk av tobaks- och nikotinprodukter.

– Det bästa är om man har tydliga regler omkring det här, i skola, hemma och alla arenor där unga finns.

Men så ser det ju inte alltid ut. Det är ju inte omöjligt att skolans mest populära lärare också är någon som eleverna ser lägga in en prilla på lektionen?

– Nej, det är sant. Det kan ju vara personer som har kämpigt själva med att sluta. Samtidigt är det viktigt att man förstår sin roll som förebild. Det här är inte vilket jobb som helst och det bästa skulle vara om vi hade tobaks- och nikotinfri skoltid.

Margareta Pantzar tror att skolor kan komma långt bara genom att diskutera hur man kan vara goda förebilder och hitta lösningar som stegvis leder till målet, en tobaks- och nikotinfri skoltid.