I takt med att barer, pubar, restauranger och andra serveringsställen i allt fler länder görs rökfria, ökar rökningen utanför serveringarna. Det är vanligt att erbjuda rökande gäster möjlighet att röka på exempelvis verandor och altaner som ger visst skydd mot väder och vind. I Sverige och många andra länder förs en diskussion om var man ska dra gränsen mellan vad som ska räknas som inomhus- respektive utomhusytor. Det finns också ett växande intresse för hur rökningen påverkar arbetsmiljön på de delvis inbyggda serveringsytorna och hur utomhusrökningen eventuellt inverkar på luften inne på serveringsställena.

De två senare frågorna studerade forskarna i Nya Zeeland med hjälp av mätningar på sammanlagt sju pubar och barer i staden Wellington. Totalt gjordes tolv mätningar under fyra kvällar. Det man mätte var halten av fina partiklar i luften.

Resultaten visade att den genomsnittliga partikelhalten i luften på de delvis inbyggda ytorna varierade kraftigt, men ofta var mycket hög. Detsamma gällde angränsande delar av lokalerna inomhus. Ju mer dörrarna mellan utomhus- och inomhusutrymmena hölls öppna, desto mer rök spreds in i lokalen och desto högre var partikelhalterna där. Partikelvärdena på utomhusytorna och angränsande inomhusytor var ofta så höga att de överskred WHOs gränsvärden.

Mätningarna visade dessutom att tobaksrök från utomhusdelen kunde spridas även långt in i lokalen och försämra luftkvaliteten där.
”Det skulle kunna vara rimligt att införa regler om hur öppet det får vara mellan utomhusytor där rökning tillåts och serveringsytor inomhus samt om hur nära de får ligga varandra”, skriver forskarna.

De menar att sådana begränsningar skulle syfta till att hålla en god luftkvalitet inomhus och slå vakt om framför allt serveringspersonalens hälsa. Studien är publicerad i New Zealand Medical Journal.
Här är en länk till tidskriftens sammanfattning av studien.

https://journal.nzma.org.nz/journal/abstract.php?id=4995