Tobaksindustrins lobbyism motverkar en skarp tobakspolitik 

Torsten Kjellgren, statsvetare och utredare, har för Tobaksfaktas räkning undersökt diskrepansen i den svenska tobakspolitiken mellan å ena sidan en hög medvetenhet om tobakens risker och skador både bland allmänhet och beslutsfattare och å andra sidan den politiska försiktigheten med att införa åtgärder för att minska tobaksbruket.

På webbinariet gav han ett smakprov på några av de ännu opublicerade resultaten från nio djupintervjuer som han har genomfört med politiska företrädare för samtliga riksdagspartier samt regeringens Agenda 2030-samordnare.

Torsten Kjellgren redovisade några av de faktorer som förklarar gapet mellan kunskap och åtgärder:

• tobaksfrågan splittrar partierna internt
• frågan prioriteras lågt
• belåtenhet över relativa framgångar
• snårig väg till lagstiftning
• framgångsrik tobakslobbyism

–Tobaksfrågan genererar en ganska hätsk debatt internt, särskilt inom de borgerliga partierna, med ett läger som vill gå hårt fram med ambitiösa åtgärder och ett annat som motsätter sig i princip alla åtgärder med argumentet att värna individens frihet att använda tobak, berättade Torsten Kjellgren.

Tobaksfrågan är inte heller högt prioriterad politiskt. Det är inget man vinner val på, och väljarna byter inte parti utifrån partiets ställningstagande i tobakspolitiken. Det innebär att frågan inte kommer upp på dagordningen.

Vägen fram till en skarpare lagstiftning är också snårig. Att få en majoritet i riksdagen är inte det lättaste.

Myten om Sveriges goda insatser

I intervjuerna framkom också två sorters belåtenhet över Sveriges tobakspolitik. Den ena, nöjdheten med de historiska framgångar som uppnåtts som får en del politiker att slå sig till ro, är rättmätig.

–Det har hänt väldigt mycket sedan 1950-talet, färre röker och rökningen är inte synlig i samhället, och de framgångarna ska vi vara stolta över.

Den andra belåtenheten är däremot mer problematisk eftersom den är grundad på felaktiga grunder, enligt Torsten Kjellgren.

–Den handlar om att Sverige skulle vara bäst i klassen eller ett föredöme när det gäller förebyggande åtgärder, och att vi har kommit mycket längre än andra länder, och det ju helt fel. Det är många åtgärder som andra länder har genomfört där Sverige ligger efter, till exempel exponeringsförbud och neutrala tobaksförpackningar. Många länder har också högre tobaksskatt än vad vi har, sa han.

En annan hindrande faktor är motstridiga intressen.

–Några politiker påstår att ett exponeringsförbud skulle innebära höga kostnader i form av investeringar för småhandlarna, att de till och med kan gå omkull, och då tar de strid för dem istället.

Det finns dock inga oberoende undersökningar som bekräftar dessa befarade konsekvenser. Eventuella merkostnader är minimala och ofta tillhandahåller också tobaksföretagen skåp enligt en rapport från WHO som Tobaksfakta skrivit om i en tidigare artikel om exponeringsförbud.

Aktiv snuslobby

En viktig och central faktor som kom fram under intervjuerna är att tobakslobbyismen har varit framgångsrik och att framför allt snuslobbyn är väldigt aktiv och har goda politiska kontakter.

–När man hör några politiker resonera om snuset är det tydligt att de har påverkats av snuslobbyn. Flera pratar om snus som en effektiv rökavvänjningsprodukt, att den inte har några farliga skadeeffekter för hälsan och till och med argumentet att om alla rökare i Europa skulle snusa skulle vi rädda många liv. De argumenten kommer direkt från snuslobbyn, sa han.

Dåligt pålästa blir lätta byten

Det är alltså otacksamt, mödosamt och svårt för politiker som vill driva en ambitiös tobakspolitik.

–Man åker på en strid internt som kan vara väldigt uppslitande och uppfattas illojalt. Hos väljarna kan man uppfattas som moralist, vilket inte är populärt. Man kan alltså få stora problem både inom det egna partiet och hos väljarkåren. Dessutom har man en välfinansierad tobakslobby emot sig, berättade Torsten Kjellgren.

Politiker som inte är pålästa blir också lätta byten för tobaksindustrin och de myter som industrin sprider. Till exempel att höjd tobaksskatt per automatik leder till mer tobakssmuggling.

–Det är direkt felaktigt, det finns ingen evidens för det utan det är en myt som har letat sig in hos makthavare, vilket är problematiskt, sa Torsten Kjellgren.

För att slå hål på dessa myter är det viktigt att civilsamhällets organisationer förser politiker med information som grundas i fakta, enligt honom.

Nolltolerans mot samverkan med tobaksindustrin

Torsten Kjellgren tog även upp att det är tydligt att politiker samverkar med tobaksindustrin, trots tobakskonventionens 5.3-artikel som säger att industrin inte ska ha något inflytande över folkhälsopolitiken och att samröre med industrin ska undvikas. De möten som ändå sker ska redovisas öppet.

–Här kan man titta på Europaparlamentet där alla parlamentariker som träffar lobbyister är skyldiga att rapportera det. Det borde inte vara så mycket mer komplicerat att göra det i Sverige när det gäller samröre med tobaksindustrin, sa han.

Kjellgrens tips till politikerna:

• Fokusera på internationella konventioner, som barnkonventionen, Agenda 2030, och tobakskonventionen för att få en mer saklig och bättre diskussion.
• Anpassa budskapet till den politiska motståndarens hjärtefråga. Ta upp tobaksindustrins miljöförstöring om den andra har stort miljöintresse, barnarbete i tobaksproduktionen om denne är socialt engagerad, ta upp tobaksbrukets ekonomiska konsekvenser för samhället om denne har stort intresse för finanserna.

–Hamna inte bara i hälsoargumentet för det biter inte alltid, sa han.