Svag gräns mot tobaksindustrin i Norden

Världshälsoorganisationen WHO:s tobakskonvention, som samtliga länder i Tobaksfaktas enkät har ratificerat, innehåller åtgärder som parterna ska genomföra. Tobakskonventionens artikel 5.3 handlar om att tobaksindustrin inte ska tillåtas ha något inflytande över folkhälsopolitiken, och att transparens ska råda om eventuella möten och samarbeten.

Tobaksfakta har frågat företrädare för cancerföreningar och organisationer som arbetar med tobakskontroll i Sverige, Danmark, Finland och Norge om vilka regler som finns för tobaksindustrins lobbying och hur myndigheter och beslutsfattare förhåller sig till lobbying.

I Sverige är Folkhälsomyndigheten den enda myndighet som öppet redovisar möten med tobaksindustrin på sin hemsida, enligt Margaretha Haglund, tobakspolitisk expert på Tobaksfakta, som svarade på enkäten i Sverige.

Sundshedsstyrelsen, den danska folkhälsomyndigheten, har också beslutat om full transparens, berättar Astrid Knudsen från cancerorganisationen Kræftens Bekæmpelse i Danmark.

I Finland finns ingen lag om lobbying och lobbyisterna behöver inte registrera sig, enligt Mervi Hara, som är verksamhetsledare för Action on Smoking and Health (ASH ), en nationell folkhälsoorganisation specialiserad på tobakspolitik.

I Norge genomfördes ett offentligt samråd om tobakskonventionen år 2015, där artikel 5.3 togs upp bland frågorna, men det har inte lett till något ytterligare, enligt Kristin Byrkje, specialrådgivare på den norska cancerorganisation Kreftforeningen, som bland annat arbetar för att förebygga cancer.

Låg kunskap om 5.3

Kunskapen om 5.3-artikeln är generellt låg hos politiker och tjänstemän, enligt de tillfrågade.

–Jag tror att få känner till artikeln och nästan inga tillämpar den eftersom det inte finns några officiella regler, säger Margaretha Haglund.

I Finland planerar ASH att formulera riktlinjer för 5.3 för att öka medvetenheten.

I Danmark har Philip Morris haft ett möte med den danska parlamentariska hälsokommittén för att presentera sina HTP-produkter och visionen om en rökfri värld. Även återförsäljare av e-cigaretter och HTP-produkter har haft liknande möten, säger Astrid Knudsen.

De flesta politiker i Norge följer 5.3, skriver Kristin Byrkje i sitt svar. Hon nämner dock att vissa politiker från Fremskrittspartiet ser tobaksindustrin som vilken industri som helst, och att Swedish Match lobbying och namninsamling för att tillåta det vita snuset på den norska marknaden lämnades över till två politiker från Fremskrittspartiet. Senare arrangerade dessa politiker en hearing för den parlamentariska kommittén för hälso- och sjukvård. Parlamentarikerna från övriga partier avstod från att delta.

Samsyn om tobakspolitik i Finland

I Sverige är höger- och vänsterskalan i politiken tydlig i synen på tobakskontroll, med partierna till vänster mer intresserade av kontroll och regleringar än partierna till höger. I Finland finns en samsyn bland befolkning, medier och politiker om att landet ska bli tobak- och nikotinfritt. Några parlamentariker är för skademinskning (harm reduction), men de är i minoritet, skriver Mervi Hara.

I Sverige har skiljelinjen de senaste åren blivit tydligare mellan de politiska blocken, enligt Margaretha Haglund.

–På 1990-talet var det få av de politiska partierna förutom Moderaterna som ville kännas vid tobaksindustrin. Idag är det tyvärr annorlunda. Tidigare tobakskontrollpartier som Kristdemokraterna och Liberalerna är idag inte alls så negativa till särskilt snusindustrin som man var tidigare, säger hon.

Egen industri påverkar synen på tobakskontroll

Förekomsten av en inhemsk tobaksindustri påverkar hur de politiska partierna ser på tobaksfrågan tror flera av de tillfrågade i Tobaksfaktas enkät.

Margaretha Haglund håller med om den slutsatsen:

–Vi har tydligt sett i Sverige att snusindustrin sannolikt är den viktigaste förklaringen till att regeringen inte klarade att ta hem exponeringsförbudet i den nya tobakslagen. Alla partier i mitten och till höger var emot förslaget. Jag tror tyvärr att Sveriges snusindustri har lyckats få tobaksindustrin tillbaka till ”finrummen” igen, säger hon.

Även om framsteg görs när det gäller tobakskontroll gäller det att ha fortsatt koll på tobaksindustrin, det är de tillfrågade överens om.

–Tobaksföretag försöker alltid hitta nya sätt för att polera sitt förstörda rykte, till exempel att de nu deltar i kampanjen för att begränsa klimatförändringarna, säger Mervi Hara.

Astrid Knudsen varnar även hon för tobaksindustrins försök att bli rumsrena genom att komma med till synes ”goda” förslag:

–Som WHO anbefaller bör vi ha fokus på branschens CSR-ansträngningar liksom deras uttalanden om en rökfri framtid och skademinskningsstrategier, skriver hon och tillägger att det även är viktigt att ha koll på hur tobaksindustrin löpande utvecklar nya produkter, som kan locka barn och ungdomar och utnyttjar kryphålen i lagstiftningen.

Kristin Byrkje efterlyser mer resurser för att kunna övervaka tobaksindustrins lobbying.

–Vi vet enbart från mediarapportering att det förekommer lobbying. Om den politiska viljan fanns skulle man till exempel genom en tobaksindustriavgift kunna fördela resurser så att hälsomyndigheterna skulle kunna övervaka lobbying och andra branschaktiviteter från tobaksindustrin, skriver hon i sitt svar till Tobaksfakta.

Läs mer om tobakskonventionens artikel 5.3 och hur offentligt anställda och politiker på alla nivåer bör förhålla sig till kontakter med tobaksindustrin:

Tobaksfakta: Skydda folkhälsopolitiken mot tobaksindustrin – en vägledning (2013)