En drivande kraft för rökfritt var läkaren Erik Norberg, verksam som företagsläkare i Linjeflyg. Han såg rökningen som ett allvarligt arbetsmiljöproblem, men bolaget hade i början av 1980-talet en verkställande direktör som var storrökare och som betraktade rökfritt som något omöjligt.

1984 tillträdde Christer Magnusson som verkställande direktör. Han är inte rökare och utsåg snart marknadsdirektören Lars Berglöf att leda ett projekt för utveckling av ett rökfritt Linjeflyg.

När Berglöf berättar om projektet för Tobaksfakta framhåller han organisationen En rökfri generation som en inspirationskälla och idégivare.

– Det var en period då vi i stor utsträckning riktade vår marknadsföring till unga människor med erbjudanden om låga priser och förmånliga villkor.En dag kom några personer från En rökfri generation och presenterade sitt material. Vi tyckte att deras positiva anslag var tilltalande, att t ex använda ordet rökfritt i stället för rökförbud.

Projektet fortsatte med enkäter om rökfritt till både passagerare och anställda i flygbolaget. Det visade sig att nästan hälften av de anställda var emot rökfritt. Främsta skälet var att de själva rökte eller att de var rädda för att det skulle bli färre passagerare. Kabinpersonalens fackklubb var däremot helt för rökfritt.

De enkäter som gjordes sedan rökfritt införts visade en stor förändring. Då stöddes rökfritt av majoriteten. Det gällde både anställda och passagerare. Dessutom ökade antalet passagerare.

I kampanjen som kallades Ta en rökpaus ingick positivt utformade annonser om nyttan med rökfritt.

Monica Persson, Järfälla, (bilden) var flygvärdinna på Linjeflyg när det blev rökfritt i bolagets plan. På bilden med minnen från den tiden.

– Det var underbart att äntligen få uppleva en rökfri arbetsmiljö, säger hon till Tobaksfakta. Hon hade då kämpat mot tobaksröken sedan hon anställdes på Linjeflyg 1960.

– Det var bara på de bakre stolsraderna som rökning var tillåten, men det låg ändå ofta som en tät dimma av rök i hela kabinen. Eftersom jag är ganska lång och röken stiger uppåt blev jag verkligen exponerad. Röken fick ofta ögonen att tåras.

Det förekom ibland diskussioner om möjligheterna att göra något mot rökandet och när frågan ställdes om rökfritt svarade Monica ja.

– När det väl blivit rökfritt tyckte de allra flesta att det var väldigt bra. Passagerare tackade oss, även om en och annan försökte smygröka på toaletten, men det upphörde rätt snart.

Swedish Match såg däremot beslutet om rökfritt som ett allvarligt bakslag. I kritiska skrivelser anklagades Linjeflyg för att gå alldeles för långt. Bolaget försökte få inflytande över beslutsgången även med hjälp av personliga kontakter med företrädare för Linjeflyg, men misslyckades.

Tobaksbolagens modell var att tillhandahålla olika sektioner för rökare och icke rökare. Men som Monica Persson konstaterat under årens lopp så hjälpte inte det.

Under en flygmedicinsk konferens i USA år 1987 presenterade Erik Norberg den rökfria policyn i Linjeflyg. En del av de stora bolagen hade diskuterat rökfritt redan på 1970-talet, men tvekade av rädsla för att förlora passagerare till konkurrenterna. Ingen hade ännu infört något förbud. Därför väckte Linjeflyg stort intresse. Det kan Lars Berglöf vittna om.

– Vi fick massor med frågor från många håll i världen, säger han.

Beslutet om rökfritt i Linjeflyg fattades hösten 1985 och trädde i kraft i januari 1986.

1988 följde SAS inrikesflyg efter, men först 1997 blev SAS rökfritt till alla destinationer.

I januari 1993 slogs Linjeflyg och SAS ihop. Bolaget hade startats av SAS, Dagens Nyheter och Stockholm-Tidningen år 1957.

I USA blev, efter centrala beslut, flygningar kortare än två timmar rökfria år 1988, all inrikestrafik från 1990 och internationella flygningar från år 2000.

Tobaksindustrin, med Philip Morris i spetsen, gjorde i flera år intensiva ansträngningar för att stoppa rökförbud på trafikflyget. SAS var ett av de bolag som utsattes för sådana aktioner. Tobakskoncernen bekostade en studie av luftkvaliteten i bolagets plan i Norden. Avsikten var att försöka visa att luften inte var hälsofarlig i plan där passagerarna kunde välja mellan sektioner för rökare och icke rökare. Tre svenska konsulter anlitades för uppdraget. Resultatet visade betydligt sämre luftkvalitet än man hoppats, men PM-företrädare diskuterade med konsulterna hur studien skulle skrivas så att de negativa värdena ändå tedde sig harmlösa.

Studien publicerades 1989 i tidskriften Environmental Technology Letters utan att det framgick att den sponsrats av Philip Morris.

Philip Morris medverkan avslöjades i en artikel av tre forskare som publicerades i Läkartidningen nummer 14, 2004, sidorna 316-317. Forskarna hade funnit klara paralleller i tobaksindustrins motstånd mot rökfria serveringar och mot rökfritt trafikflyg.

En av forskarna var docent Göran Boëthius. Han säger i dag:

– Flyget var ett av de första exempel vi stötte på som visade hur skickligt tobaksindustrin utnyttjar ombud, ”bulvaner”, för att skydda sin verksamhet. Det var en del i ett nyttigt uppvaknande i det tobakspreventiva arbetet.

Foto: Bosse Johansson