Ny WHO-rapport sätter fokus på tobakskontroll ur ett könsperspektiv

WHO har som mål globalt att minska tobaksanvändningen med 30 procent mellan åren 2010 och 2025. WHO Europa ser ut att bli den enda regionen som kommer att misslyckas med att uppnå det målet.

Tobakspolitiken har fram till nyligen inte ägnat någon nämnvärd uppmärksamhet åt att titta på tobaksdebut, tobaksbruk eller tobaksstopp ur ett könsperspektiv. Tobaksindustrin, däremot, använder könsbaserade strategier för att nå olika grupper, till exempel genom att framställa tobaksbruk som en symbol för kvinnlig frigörelse.

Den nya rapporten tar upp några av de utmaningar som kvinnor och flickor möter när det gäller tobaksbruk. Den ger också rekommendationer när det gäller tillvägagångssätt och åtgärder för tobakskontroll med ett könsperspektiv.

Högre risker för kvinnor

Kön är en avgörande faktor för kvinnors och mäns hälsa och måste tas med i beräkningen när det gäller åtgärder för tobakskontroll, enligt rapporten. För att tobakspolitiken ska bli effektiv är det avgörande att ha ett skräddarsytt tillvägagångssätt som kan ta fasta på de utmaningar som särskilt kvinnor upplever. De utmaningarna inkluderar könsnormer och roller, tillgång till resurser, könsbaserat bemötande inom hälso- och sjukvården och könsrelaterad marknadsföring.

Globalt dör ungefär 1,2 miljoner människor av passiv rökning årligen. WHO beräknar att merparten, 64 procent, av dem är kvinnor.

I många länder i Europa arbetar kvinnor i hemmet, där de riskerar att utsättas för passiv rökning. I bara 30 länder är över 50 procent av kvinnorna i arbetslivet, på arbetsplatser där rökning vanligen är förbjuden.

Kvinnor drabbas både av samma hälsorisker kopplade till tobaksbruk som män, och av andra problem, till exempel sådana risker som hör ihop med graviditet.

Kvinnor som har tobaksrelaterade sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, som är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor, riskerar att inte få tillgång till samma vård som män eftersom det i hälsovården ses som en sjukdom som drabbar män, enligt rapporten.

Kvinnor är underrepresenterade i kliniska läkemedelsprövningar vid tobaksavvänjning. Att de är mer benägna att rapportera läkemedelsbiverkningar skulle kunna förklaras av bristande fokus på kvinnor i försöksstadiet.

Vissa hälsorelaterade riskbeteenden, till exempel alkohol- och tobaksbruk, är vanligare bland marginaliserade grupper som homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner än bland heterosexuella.

Riktad marknadsföring

I över ett sekel har tobaksindustrin använt könsbaserad reklam för att specifikt rikta sig till kvinnor. Metoderna påminner om dem som används av skönhetsindustrin. En taktik har varit att framställa cigaretter som symboler för frigörelse och jämlikhet med män, eller att koppla ihop tobaksbruk med att vara smal.

Det finns också exempel på att tobaksindustrin sponsrar organisationer som arbetar till exempel mot kvinnomisshandel.

När möjligheterna för tobaksindustrin att marknadsföra sina produkter på traditionellt sätt minskar har industrin istället börjat använda produktplacering i film och tv. Kvinnor som röker framställs ofta som glamorösa och med hög social status, vilket skickar ett positivt rökbudskap till tittarna.

Ett annat sätt är att nå publiken genom att använda influencers, en marknadsföringsväg som ökar snabbt och används flitigt av tobaksindustrin och genom vilken den kan nå även unga.

Kvinnor – ingen homogen grupp

För att motarbeta tobaksindustrins försök att få kvinnor och flickor att fastna i tobaksbruk är det viktigt att använda genusperspektiv i åtgärder för tobakskontroll, enligt rapporten, som också understryker behovet av att skräddarsy insatser till olika grupper av kvinnor, eftersom kvinnor inte är en homogen grupp.

Tobakskonventionens artikel 4.2 handlar om behovet av att vidta åtgärder för att hantera könsspecifika risker när man utvecklar strategier för tobaksbekämpning.

Margaretha Haglund, Tobaksfaktas tobakspolitiska expert, har bidragit med fakta och synpunkter till rapporten. Hon sitter i styrelsen för International Network of Women Against Tobacco (INWAT) och var dess ordförande 1997–2006 och har alltid haft ett könsperspektiv när det gäller tobakspolitiken.

Hon nämner två stora hinder för en mer kvinnofokuserad tobakspolitik som hon har stött på: tobaksindustrin och brist på politiskt stöd.

–Tobaksindustrin använder bristen på politisk vilja för att stoppa, försena och försvaga lagstiftningen om tobakskontroll, säger hon.

Det finns inte en enda magisk lösning som får stopp på tobaksepidemin, enligt henne.

–Alla länder behöver samma sak – att implementera tobakskonventionen på sin högsta nivå, säger hon.

Läs rapporten: Through a gender lens: women and tobacco in the WHO European Region.