Bildvalet inspirerar oss att presentera fakta som visar på de stora möjligheter som finns att spara liv, lidande och pengar genom förebyggande insatser mot bränder som leder till dödsfall och allvarliga skador, drunkningsolyckor och tobaksskador. På dessa tre områden krävs en nollvision för dödsfall och allvarliga skador. Det finns i dag god kunskap om vilka förebyggande åtgärder som behövs för att nå det målet.

Anpassa brandskyddet i bostäder bättre
När det gäller bränder måste brandskyddet i bostäder bättre anpassas till de personer som bor där. Risken att omkomma vid en brand ökar från 50-årsåldern. Personer över 80 år är kraftigt överrepresenterade bland dem som dör i bränder. Bidragande orsak till personskador och dödsfall vid bränder är en nedsatt fysisk eller psykisk förmåga att hantera den uppkomna situationen. Under 2010 omkom, liksom året före, drygt 120 människor i bränder i Sverige. Dödsbränder inträffar främst i bostäder och har ett starkt samband med rökning. Brinnande cigaretter är den i särklass vanligaste orsaken till bränder med dödlig utgång. Det kan till exempel handla om att en person med fysisk och/eller psykisk funktionsnedsättning tappar en brinnande cigarett och inte lyckas släcka den varpå branden uppstår. Det förekommer även att personer somnar ifrån en brinnande cigarett. Vi välkomnar av detta skäl EUs beslut att lagstifta om självslocknande cigaretter, som kommer att genomföras i slutet av detta år.

För att få ner dödstalen i bränder måste brandskyddet i hemmen anpassas bättre efter de boendes funktionsförmåga. Alla bör ha ett grundläggande brandskydd med fungerande brandvarnare, handbrandsläckare och brandfilt kombinerat med baskunskaper om hur man ska bete sig vid en brand. För personer som av olika anledningar har svårare att hantera en sådan situation måste skyddsnivån höjas, t ex genom att installera spisvakt och/eller boendesprinklers. Utan särskilda åtgärder kommer bostadsbränderna att öka och antalet omkomna riskerar, enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, att öka med drygt en tredjedel till år 2050. Det finns både kunskap och metoder för att höja säkerhetsnivån, men det krävs samordning och även politisk vilja.

Öka kommunernas arbete för vattensäkerhet
När det gäller drunkningsolyckorna kan vi glädjande nog konstatera en fortsatt minskning, men ett uthålligt förebyggande arbete behövs fortfarande för att få ned antalet omkomna till noll. Under 2010 omkom 79 personer vid drunkningsolyckor i vårt land. Det var det andra året som antalet understeg 100 personer och det lägsta antalet registrerade drunknade någonsin under ett år. Särskilt positivt är att färre drunknar trots att invånarantalet stiger och friluftslivet blir allt mer omfattande. Men vi får inte slå oss till ro och tro att trenden fortsätter att gå åt rätt håll av sig själv.

Sverige har fler än 96000 insjöar, en lång kuststräcka och otaliga vattendrag. Fantastiska platser för fritid och rekreation. Men för att kunna vistas tryggt och säkert i och på vatten krävs vattenkunskap. Simkunnighet, vattenvana och rätt attityder och beteenden är nödvändiga för att undvika drunkningsolyckor. Det omfattande förebyggande arbete som enträget och under lång tid utförts av säkerhetsmedvetna föräldrar, olika organisationer, skolor, myndigheter, kommuner och andra har bidragit till att antalet drunkningsolyckor minskat. Det är ett arbete som aldrig får upphöra. Det bör i stället intensifieras!

Numera nedlagda Statens institut för kommunikationsanalys konstaterade i rapport 2009:3 att kostnaden för ett enda dödsfall i trafiken är drygt 22 miljoner kronor. Det visar att det även rent ekonomiskt är en god affär att förebygga dödsolyckor. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap presenterade tidigare i år en kartläggning som visade att över hälften av kommunerna saknar uppsatta mål för arbetet mot drunkningsolyckor. Det är oroande eftersom mycket av arbetet för vattensäkerhet måste göras av kommunerna, bl a med säkra vattenmiljöer och att genom skolan ta ansvar för barnens simkunnighet.

Förverkliga Tobakskonventionen!
Beträffande det tobaksförebyggande arbetet i Sverige kan vi konstatera att inte mycket har hänt sedan vi fick rökfria restauranger år 2005. Rökning är fortfarande den vanligaste orsaken till sjukdom och förtida död. Omkring 6000 människor dör i Sverige varje år på grund av tobaksrök. Över en miljon svenskar röker och nästan lika många snusar. Tobaksbruket bidrar också till de stora hälsoskillnaderna i Sverige eftersom bland andra låginkomsttagare, korttidsutbildade och arbetslösa röker och snusar i betydligt högre grad än andra.

Många kämpar för att bli fria från sitt tobaksberoende, men samtidigt lockar tobaksindustrin till sig nya konsumenter bland våra ungdomar. Sverige ratificerade Tobakskonventionen 2005, men ligger efter många andra länder när det gäller att förverkliga de konkreta åtgärder som länderna enats om i konventionen. Vi kan inte slå oss till ro och tro att tobaksbruket fortsätter att minska av sig själv. Det behövs en långsiktig tobakspolitisk strategi grundad på Tobakskonventionen.

Om vi ska kunna få fler ungdomar att avstå från att börja röka och snusa och fler vuxna att sluta med tobak behövs nya åtgärder tillsammans med en aktiv prispolitik – bland andra dold försäljning av tobaksvaror, neutrala förpackningar och förbud mot smaktillsatser i tobak. En av de få tobaksförebyggande åtgärder som regeringen för närvarande överväger är att göra fler offentliga miljöer rökfria, en åtgärd inriktad på enskilda rökare I stället för på begränsningar för tobaksindustrin.

Nollvisionen
Det övergripande målet för folkhälsopolitiken i Sverige är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Vi anser att det enda rimliga är att arbeta för att inga människor i framtiden ska behöva dö eller skadas i bränder, i drunkningsolyckor eller av rökning. Information och attitydpåverkan är viktiga på alla tre områdena. Men för att göra verklig skillnad räcker det inte med information och andra individinriktade insatser. Det måste också finnas politisk vilja, struktur och långsiktiga strategier i det förebyggande arbetet som omfattar alla nivåer och sektorer i samhället.

Anders Bergqvist, vd, Brandskyddsföreningen Sverige

Karin Brand, generalsekreterare, Svenska livräddningssällskapet

Ewy Thörnqvist, generalsekreterare, Tankesmedjan Tobaksfakta