Tobaksförebyggande åtgärder har alltid krävt politiska beslut. Sådana beslut har varit möjliga först när samhällsopinionen utvecklats tillräckligt. Detta har i sin tur möjliggjorts genom intressegrupper av olika slag. Ofta har det rört sig om grupper inom hälso- och sjukvården och skolan med kunskap om och erfarenhet av tobaksbrukets många och omfattande effekter.

Accepteras inte av samhället

Sedan sekelskiftet har tobaksindustrin alltmer insett att dess mest hälsoskadliga produkter – de konventionella cigaretterna – i en framtid inte längre kommer att accepteras av samhället. Därför har industrins fokus i ökande grad rört rökfria produkter för att hålla rökare kvar i nikotinberoendet och intäkterna fortsatt säkrade. Industrins förledande huvudargument ”Harm reduction”, eller ”Skademinimering” – att rökfria produkter är mindre hälsoskadliga än rykande cigaretter – har varit framgångsrikt i industrins marknadsföring mot rökare och politiker.

Ännu mer påtagligt har fokusskiftet rört framtagning av nikotinprodukter med lockande smaker och ungdomliga marknadsföringsmetoder. Det rör sig dels om nikotinvätskor för inhalation i så kallade e-cigaretter, så kallad ”vejping”, och dels om nikotin i snusform. Utformningen av dessa produkter visar tydligt att syftet är att tidigt locka unga in i ett nikotinberoende, speciellt olyckligt med hänsyn till nikotinets negativa effekter, inte minst på den växande hjärnan ända upp i 25-årsåldern.

Frustrerande lite har gjorts

Mot denna breda bakgrund är det frustrerande att samhället fortfarande inte i tillräcklig grad ser sin skyldighet – och möjlighet – att skydda sin befolkning.

Vad kan då få beslutsfattare – politiker på olika nivåer – att komma till ökad insikt om situationens allvar och om faktiska möjligheter att skydda befolkningen?

Vi ger två aktuella exempel där vi bedömer att professionella yrkesgrupper kan tillföra värdefull information som kan bidra till politiska beslut.

  1. Ökat stöd till rökare som vill sluta
    Fortfarande finns det cirka sex procent dagligrökare – med allt sämre hälsa och ökande sjukvårdsbehov. Även en starkt pressad sjukvård måste öka sina stödjande insatser i samband med rökares besök i sjukvården. Personal i primärvården har god erfarenhet av sådant stöd. Farmakologiskt stöd för avvänjning bör subventioneras och cigarettpriset succesivt ökas. Rök- ochnikotinfri operation är exempel på annan åtgärd som påminner alla parter om rökningens stora negativa betydelse i samband med operativa ingrepp.
  2. Ökat skydd för barn och unga mot industrins anstormning av nikotinprodukter
    Vuxenvärlden och professionella yrkesgrupper runt barn och unga har all anledning och möjlighet att föra kunskap vidare till sina politiska företrädare på olika nivåer. Många åtgärder är möjliga, till exempel, skärpt reglering av alla nikotinprodukter: som innehåll av nikotin, smakämnen, marknadsföring och prissättning. Beslut om ”en nikotinfri generation” inom närmaste åren. För effekt och trovärdighet krävs samma regler för all personal runt barn och unga.

Hör av er till era politiker

Vi vädjar nu till våra kolleger att inse sina möjligheter att – i yrkesrollen – informera politiska företrädare på olika nivåer, som i kommun, region och riksdag. De har respekt för er kunskap och erfarenhet från ert verksamhetsgolv. Berätta om det stöd som behövs för att ”de sista rökarna” ska kunna sluta. Berätta vad som krävs för att barn och unga ska kunna stå emot ett hotande nikotinberoende.

Vi har från kolleger ute i landet fått signaler om att deras arbetsgivare inte alltid har sett positivt på anställdas försök att informera i dessa frågor. Det är förvånande att beslutsfattare och politiker – oavsett nivå – inte tycks förstå sin avgörande roll i det hälsofrämjande arbetet.

Hans Gilljam, 
Ordförande, Läkare mot tobak   

Mona Wahlgren
Ordförande, Sjuksköterskor mot tobak

Lena Sjöberg
Ordförande, Tandvård mot tobak

Ywonne Wiklund
Ordförande, Psykologer, mot tobak

Ingrid Talu
Ordförande, Lärare mot tobak

Ann Post
Kanslichef, Tobaksfakta

Läs vidare