Inre berusning minskar risken för nikotinberoende

Med ett skratt och en energi som känns pojkaktig är det svårt att förstå att Nils Lundin uppnått pensionsålder. Men han är faktiskt 66 år gammal. I hans fall innebär pensionärsliv att veckoarbetstiden minskat från 55 till en vanlig heltid. Han är för närvarande skolläkare på en friskola och sitter som vetenskapligt råd hos Socialstyrelsen.

Tidigare under sitt arbetsliv har han bland annat kombinerat arbetet som verksamhetschef för skolhälsovården i Helsingborg med en deltidstjänst på lasarettet. Men Nils Lundin har också haft många andra uppdrag: startat och varit verksamhetsansvarig för tonårsmottagningen Blå Kamelen, huvudredaktör för tidskriften Elevhälsa, suttit som expert i Kronprinsessparets stiftelse och mycket annat.

Nils Lundin kommer ursprungligen från Stockholm men gjorde sin AT-tjänstgöring i Helsingborg, träffade sin blivande fru och har blivit kvar där. Men tidigt i karriären gjorde han en avstickare. År 1988  åkte han till Vietnam för att arbeta på uppdrag av WHO. Erfarenheterna därifrån har haft stor inverkan på hans stora intresse för hälsofrämjande arbete.

– I Vietnam insåg jag att det inte är läkaren som räddar människoliv och gör att människor håller sig friska. Det är infrastrukturer som rent vatten, latriner och utbildning som är det viktigaste, säger Nils Lundin.

När han kom hem till Helsingborg började han jobba som skolläkare på halvtid och med kliniskt sjukvårdsarbete på lasarettet. På så vis fick han både möjlighet att fokusera på det hälsofrämjande och arbeta kliniskt och möta patienter. För även om han vill påverka strukturer och arbeta hälsofrämjande vill han absolut inte missa patientmötena.

Att han fortfarande känner sådan entusiasm för läkaryrket hänger till stor del ihop med den energi som patientmötena ger. Han talar till och med om en inre berusning – att få komma så nära andra människor. Det mest fantastiska i den vägen är mötet med den helt nyfödda.

– Jag har varit med om tusentals födslar. Men tänk ändå vid vartenda sådant tillfälle, man blir så varm i hela kroppen av det här enorma miraklet som det är att födas.

Den som har en inre berusning behöver inte tobak, droger eller alkohol resonerar Nils Lundin. Det kan vara att hålla en nyfödd i famnen men också att ha förmåga att stanna upp och se möjligheterna. Det kan handla om att fascineras av ett träd som växer, eller att hålla kvar i det positiva även när det är mörkt.

– Om det kommer en ung olycklig person till mottagningen så kan jag fråga: På en skala noll till tio – var befinner du dig?  Om svaret blir ett, så är det i alla fall inte på minus. Då går det att hitta den där kraften och tron på sig själv. Det är något som gör att personen hänger kvar, förklarar Nils Lundin.

Det kan låta flummigt men när Nils Lundin säger det låter det självklart och enkelt. Kanske för att hans entusiasm känns så äkta. I det tobaksförebyggande arbetet har han införlivat sitt livsbejakande och hälsofrämjande synsätt.

– Det bästa tobaksförebyggande arbetet som man kan göra på en skola är att måla om uppehållsrummet och göra det mysigt för ungdomarna. Då blir det ett större steg att ta sig därifrån och gå till kiosken och köpa cigaretter, förklarar Nils Lundin.

Att måla om ett uppehållsrum är en okontroversiell åtgärd. Men han har också varit med om strider. Ett spännande minne från 90-talet är kioskvagnen som kördes runt på lasarettet. Patienterna som låg inne kunde ta del av kioskens utbud, bland annat snus och cigaretter.

– Hon som körde vagnen fick så dåligt samvete när hon kom till hjärtintensiven. Hon tyckte det kändes fel att sälja tobak till dem, så hon sa alltid till patienterna där att cigaretterna var slut.

Nils Lundin förstod henne till fullo. Han tyckte det var helt galet att sälja tobaksprodukter på ett sjukhus.

– Då drev jag igenom, tillsammans med en kille som jobbade hälsofrämjande i ledningssammanhang, att man inte skulle få sälja tobak. Men det var jättekontroversiellt alltså.

Allra surast var kioskägaren som sålde tobaksvarorna.

– Han berättade för mig att han förlorat över en miljon kronor och att han hade blivit tvungen att säga upp personal.

Jaha, tänkte Nils Lundin.

–Det är viktigt att inte ta kritiken personligt. Jag visste ju vad målet var, varför vi gjorde det här. Jag är inte ute efter att strida, men ibland måste man göra det.

Det tobaksförebyggande arbetet har också gjorts på många andra sätt: Samarbete med Nicorette och deras verksamhet i Helsingborg, grupper för rökavvänjning, happenings i sjukhusentrén, tävling för att uppmuntra rökfria restaurangmiljöer (före lagen om rökförbud), ett EU-projekt där unga utan fullständiga gymnasiebetyg prisades för sin kreativa film mot rökning, kartläggning av tobaksvanor bland sjukhuspersonal, dialog med lokala affärer för att sluta sälja cigaretter styckevis, med mera.

Arbetet har gjorts i olika samarbeten och idéerna föds ofta i kontakt med föräldrar, ungdomar, personal och utifrån de olika organisationer han arbetar i.

– När jag jobbar som chef är det ju jag som är skepparen. Men jag måste ju ha massa spejare runt omkring som säger till om vi ska välja en annan väg för att inte gå på grund. Hela tiden måste man inhämta kunskaper och tankar från varandra.

På tonårsmottagningen som Nils Lundin varit med och startat handlar det också om samspel.

– Ungdomarna äger ju sina liv och ska så klart själva vara dirigenterna. Men de kan behöva hjälp med takt och ton. Det är också viktigt att ha med föräldrarnas perspektiv – så att vardagen blir dräglig för tonåringen och föräldrarna.

När man vill påverka unga att inte använda tobak måste man ta hänsyn till deras utvecklingsnivå.

– Frontalhjärnan har inte utvecklat sig förrän i 20 – 25 års ålder. Det är först då man kan beräkna risker. När man är i mellanadolescensen runt 15-årsåldern är man väldigt känslig för gruppen och man är experimentell. Då fungerar det inte så bra att  prata om cancer och hälsorisker.

Istället kan man då se på tobaksfrågan ur ett samhällsperspektiv.

– Då får man istället tala om vilket offer ungdomarna är för tobaksbolagens metoder. Man får prata ekologi, nationalekonomi och rättighetsfrågor.

Nils Lundin tycker att arbetet mot tobak i stort sett varit framgångsrikt 10-15 år, men de senaste åren har det varit motigt.

– Det har det varit en markant ökning av snusning i ungdomsgruppen. Bolagen har ju ganska hårda marknadsföringsmetoder och nu har de lyckats och också locka tjejerna. Det är ju lite ledsamt måste jag säga.

Hur möter man det? Nils Lundin har valt att engagera sig i Tobaksfakta och vill vara med och påverka även på nationell nivå för att förbjuda marknadsföring och smaker som lockar unga. Han räknar också med att det kan komma nya strider eftersom tobaksbolagen hela tiden hittar nya angreppssätt.

–  Att motarbeta det kräver ett långvarigt processarbete som är tålamodskrävande . Och precis som när man pratar med ungdomar ska man ta in alla dimensioner som ekonomi, ekologi, rättigheter etc.

Han hoppas att han med sin bakgrund kan få politiker att lyssna.

– Även om att jag har ett väldigt holistiskt perspektiv så behärskar jag det medicinska och har lång erfarenhet av att arbeta med unga. Jag tror att det kan påverka beslutsfattare, särskilt sådana som själva är medicinare.