Hans Gilljam: I frontlinjen för tobaksprevention i arbetet och på fritiden

Att Hans Gilljam skulle gå och köpa ett paket cigaretter är otänkbart, med tanke på hans livslånga kamp mot tobaken. Men låt oss ändå leka med tanken att han gör det. Då skulle han bli påmind om en av sina viktigaste insatser under arbetslivet, att etablera Sluta–Röka–Linjen. På varje cigarettpaket står vart rökaren kan vända sig för att få hjälp att sluta. Sluta–Röka–Linjen startades av Hans Gilljam på 90-talet i en tid då det fanns växande resurser för tobaksprevention och tilltro till det arbetet.

Lindring – sällan bot
Det var stor skillnad mot den vanmakt som han hade upplevt när han började som lungläkare 1971. Då var alltför många lungläkare själva rökare liksom de flesta patienter.

–Lungläkarens vardag bestod då av att lindra men sällan bota rökningsrelaterade sjukdomar som KOL, lungcancer med flera. Det kändes naturligt att börja fundera över hur man skulle kunna arbeta uppström med problemet istället för den ofta hopplösa uppgiften att alltid komma in för sent i sjukdomsförloppet.

Så småningom fick han chansen. I mitten på 1980-talet hade hans chef på lungkliniken Huddinge sjukhus fått medel att skapa en mindre rökavvänjningsmottagning. Där fanns pengar för fyra timmar i veckan för en läkare och det blev starten för en delvis ny karriär för Hans Gilljam.

– En kollega till mig skötte uppdraget de första åren men lämnade Stockholm och jag tog över. Samtidigt expanderade verksamheten för min del till en halvtid 1988 och tillsammans med nyanställda sjuksköterskor ökade mottagningsverksamheten och utbildningarna betydligt, säger Hans Gilljam.

Efter landstingsvalet i Stockholm 1994 utökades satsningen på tobaksprevention tack vare en tongivande politiker.

– I landstingsvalet 1994 fick social- och alkoholläkaren Gunnar Ågren (Vänsterpartiet) en vågmästarroll. Hans krav för att rösta med Socialdemokraterna var att 50 miljoner årligen skulle ägnas sjukdomsförebyggande insatser i länet. Först ut att få en budgetförstärkning var tobakspreventionen bland annat för att debatten då var väldigt livlig med den nya tobakslagen, rapporter om fler och fler skador med mera. Det betydde att budgeten för tobaksprevention ökade fyra gånger över en natt och vi skulle öka från fem anställda till 15-16.

Hans Gilljam fick fria händer från 1995-96 och kunde höja ambitionsnivån med att till exempel utveckla datorstödd rökavvänjning. Han rekryterade två forskare och startade kohortstudien BROMS och många andra projekt. Alla medarbetare bidrog till att göra oss kända och respekterade. Verksamheten fick också stå värd för nationellt och internationellt samarbete och kunde följa internationella konferenser. Sist men inte minst kunde man starta Sluta-Röka- Linjen.

– När vi på 1980-talet utvecklade våra utbildningar var syftet att sprida kunskap inom särskilt primärvården. Vi hoppades att läkare skulle prata med sina rökande patienter om riskerna och kunna erbjuda dem hjälp. Vi ansåg att läkare i allmänhet nog inte skulle orka lära sig rökavvänjning men de skulle vilja identifiera riskindivider och motivera dem att söka hjälp, idealiskt hos en välutbildad sjuksköterska på den egna mottagningen eller hos en kollega i grannmottagningen.

Så småningom insåg Hans Gilljam och medarbetarna att det inte räckte. Quit lines hade startats på ett par ställen i USA och Storbritannien och verkade lovande. Om Sverige också startade en sådan kunde läkaren eller sjuksköterskan ta upp frågan om rökstopp med rökaren och bistå med recept på nikotinläkemedel men själva ”pratet” kunde linjen erbjuda sig att stå för.

– På så sätt skulle rökaren kunna behandlas kostnadsfritt med råd-per-tråd och levereras rökfri tillbaka till mottagningen. Perfekt! Jag fick finansiering och stöd de första åren från Folkhälsoinstitutet, Apoteket AB, Cancerfonden och Hjärt-Lungfonden och startade utan tillstånd från landstinget eftersom ingen chef ville hålla i pennan, berättar Hans Gilljam.

Sluta – Röka –Linjen väldokumenterad
Från starten av verksamheten beslöts att allt skulle dokumenteras utvärderingsbart och en statistiker som anställts utvecklade ett journalsystem med hjälp av några konsulter. Det gick ganska snart att visa att linjen var kostnadseffektiv.

– Från 2002 tyckte Socialdepartementet att de skulle finansiera linjen och sedan dess har den varit en ryggrad i det tobakspreventiva arbetet, säger Hans Gilljam.
Parallellt med det förebyggande arbetet växte hans engagemang i Läkare mot Tobak.

– Eftersom vi hade startat Läkare mot Tobak 1992 och skaffat erfarenheter i föreningen kunde jag utan vidare röra mig i fältet mellan frivilligorganisationen och mitt landstingsuppdrag där jag fick betalt för att göra i princip vad jag ansåg viktigt för saken, säger Hans Gilljam.

I det förebyggande arbetet fanns inte några upptrampade stigar att gå.

– Jag behövde träda utanför sjukhusets väggar och försöka förstå och hantera ett samhälle och dess individer, ett medielandskap och nå beslutsfattare på olika nivåer. Det kan man kalla paradigmskifte, säger Hans Gilljam.

I ryggen hade han läkarrollen och kunskaper. Det gällde att skaffa nya kontakter och försöka förstå hur man skulle navigera. I Läkare mot Tobak hade han lärt sig av kolleger, framför allt Göran Boëthius. Men lärdomarna kom från många håll, de stora fonderna satt på kunskaper som var ovärderliga. Kolleger inom andra preventiva verksamheter, exempelvis alkohol och fysisk aktivitet kunde bidra.

–Tobaksförebyggare internationellt satt inne med viktiga lärdomar som de var ivriga att dela med sig av. Vi kunde i vår tur inspirera dem med våra svenska erfarenheter.

Roligt ideellt arbete
Hans Gilljam är fortfarande engagerade i Läkare mot Tobak. Han ser tillbaka på alla åren i föreningen med glädje.

– Jag har fått många och nära vänner i arbetet, Det är viktigt och vi har roligt då vi möts.

Hans Gilljam har mött människor över hela världen som strävat mot samma håll som han själv. Men han har också mött många från tobaksindustrin.

–Vissa representanter för industrin är cyniska medan andra arbetar för att jobben och uppdragen är välbetalda. Med åren har industrin blivit väldigt innovativ och bjudit på stora utmaningar för oss preventörer. Man har också involverat högt kvalificerade talesmän och kvinnor som gör att vi måste vässa våra argument.

Arbetet mot tobak har gjort Hans Gilljam luttrad.

– Det finns så mycket pengar i att skapa behov som tidigare inte funnits. Det vita nikotinsnuset är en sådan produkt. Vi har skrivit in kampen mot nikotinet i Läkare mot Tobaks stadgar och vi måste försöka hitta vägar att kommunicera detta i snuslandet Sverige. Vi hämmas av att det finns så lite evidens kring bruk av rent eller nästan rent nikotin. Det som finns i det vita snuset.

79 år fyllda tänker Hans Gilljam snart dra sig tillbaka och lämna över ordförandeklubban i Läkare mot Tobak till någon annan. Den fråga som han allra helst vill se löst är att minska rökningen  bland de sämst ställda och sjukaste.

– Där är politiken viktig och det gäller att övertyga beslutsfattare om vad de måste göra, säger Hans Gilljam.

Hans Gilljams budskap till politikerna är: se filmen ”meddelande från 2025”. Filmen är 1 minut och 51 sek lång. Se på filmen här, och gör en insats för existerande och blivande väljare.