Jag har i 27 år varit verksam i folkhälsoarbetet och följt det tobaksförebyggande arbetet i Sverige. Varje år har det varit lika beklämmande att konstatera att ytterligare 16 000 ungdomar under 18 år har börjat använda tobak. Sammanlagt under dessa år blir det nära en halv miljon ungdomar som vi inte lyckats skydda mot tobaksindustrins lockelser. En del har vi naturligtvis nått med det tobaksförebyggande arbetet och för dem har insatserna varit värdefulla och viktiga. Men vi kunde ha gjort mycket mer. Våra insatser har inte alltid blivit tillräckligt tydliga och kraftfulla. De har också ofta mötts av motargument som ”tobaksbruket är vars och ens ensak” och ”att använda tobak är en vuxenvana”. Det är tobaksindustrins argument som allt för ofta fått gehör hos tunga beslutsfattare.

Som generalsekreterare för Tankesmedjan Tobaksfakta kan jag inte hålla med när jag vet att drygt 6 000 dör av tobak i Sverige varje år, när rökningen fortsätter att vare den största enskilda orsaken till ohälsa och sist, men inte minst, när det finns företag som tjänar miljarder på att sälja tobaksrelaterad ohälsa.

Målet för folkhälsopolitiken, som beslutades av riksdagen 2003, är: Att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Folkhälsa beskriver nivån på hälsan och hur hälsan är fördelad i befolkningen. Den kan ingen enskild individ ta ansvar för. Därför måste stat, landsting, kommuner, civilsamhället och näringslivet agera utifrån sina uppdrag och roller. Det handlar heller inte om att hoppa på enskilda rökare eller snusare, utan om vad olika beslutsfattare och yrkesgrupper behöver få veta för att i sitt arbete kunna skydda barn och unga från exponering för tobaksrök och för tobaksindustrins utstuderade marknadsföring. Vidare ska alla som vill sluta med tobak få stöd genom olika samhällsåtgärder. De flesta som använder tobak vill sluta, men har oftast svårt att göra det på egen hand.

För att vi ska lyckas bättre med vårt arbete krävs ett modigt och tydligt politiskt ledarskap som förmår fatta beslut och vågar genomföra samtidiga åtgärder över ett brett register. Det är den enda vägen för att stegvis begränsa tobaksindustrins möjligheter att marknadsföra och sälja tobak. Målet är ett tobaksfritt samhälle.

Både du och jag har ett ansvar för den egna hälsan liksom föräldrar har ansvar för sina barns hälsa. Barn och föräldrar har alltför ofta ensamma fått ta sitt ansvar. Det behövs ett samhälleligt stöd också för detta personliga ansvar. Hur många ungdomar ska börja och hur många ska dö en för tidig död innan vi tar krafttag mot tobaken?

Det finns en lösning på tobaksproblemet. Det är WHO:s Tobakskonvention från 2003 som 172 länder har ratificerat (maj 2011). Tobakskonventionen tar avstamp i viljan att just skydda nuvarande och kommande generationer från de förödande konsekvenserna av tobaksbruket. WHO och medlemsländerna har förstått att det inte går att på frivillig väg lösa problemet. Konventionen innehåller artiklar om evidensbaserade åtgärder för att kraftigt minska tobaksbruket. Sverige ratificerade Tobakskonventionen redan 2005 men sedan har tyvärr inte mycket hänt.

Med den här rapporten vill Tankesmedjan Tobaksfakta stimulera ett aktivt förhållningssätt till Tobakskonventionens åtgärder därför att arbetet i Sverige är långt ifrån avslutat. För inte kan väl Sveriges beslutsfattare acceptera att ytterligare en halv miljon ungdomar under de kommande 27 år ska lockas till ett livslångt tobaksbruk av tobaksindustrin?

Ewy Thörnqvist, generalsekreterare, Tankesmedjan Tobaksfakta