Varje år insjuknar 100 000 svenskar med behov av vård på grund av tobaksrökning. Minst 12 000 dör varje år av sin rökning. Enskilt lidande är omätbart stort, samhällskostnaderna beräknas till minst 31 miljarder kronor per år. Ett bindande åtagande att åtgärda tobaksepidemin har funnits sedan 2005 då Sverige ratificerade WHO:s tobakskonvention. Den innehåller alla de åtgärder som behövs för att varaktigt minska tobaksbruket. Men mycket lite har hänt efter succén år 2005 med införandet av rökfria serveringslokaler. Därför lockas fortfarande tiotusentals barn varje år att börja experimentera med en drog – som de enligt lag inte får köpa.

Brist på handling

Ingen av riksdagens ledamöter vill att deras barn eller barnbarn ska börja röka eller snusa. Alla ledamöter har, eller har haft, i sin omgivning personer som invalidiserats eller dött av sin rökning. Samma gäller säkert för regeringens ledamöter.

Varför då denna brist på handling? Okunskap om de mångfacetterade effekterna av dagens tobaksbruk? Om industrins roll och arbetssätt? Om varför tobakskonventionen och dess breda åtgärdsarsenal därför behövs? Ideologiska eller partipolitiska blockeringar? Bristande hälsopolitiskt ledarskap?

Inför höstens val har Tobaksfakta genomfört intervjustudien ”Bryr sig svenska politiker om tobakskonventionen? En studie av riksdagspartiernas tobakspolitiska prioriteringar våren 2018”, med en representant för varje riksdagsparti för att höra deras syn på konventionens åtgärder. Tretton frågor täckte en stor del av de åtgärder vi vet är nödvändiga att genomföra.

Tycks ointresserade

Även om alla partier är överens om att rökningen ska minskas saknar en majoritet av dem en konsekvent tobakspolitik. Tobakskonventionen spelar en obetydlig roll för hur partierna hanterar politiken – högt prioriterade åtgärder prioriteras ofta lågt. Partierna tycks således vara ganska ointresserade av det viktigaste juridiska och evidensbaserade instrumentet som i dag står till förfogande för att minska bruket av en av vår tids största ohälsoframkallare.

Okunskap om två generella krav i konventionen är särskilt besvärande: att konventionen omfattar alla tobaksformer, således också snus, och att tobaksindustrin ska hindras från att påverka folkhälsopolitiken. Denna okunskap visar sig i dagens vanliga förhållningssätt hos många ledamöter – att snusindustrins representanter ska ha samma företräde som andra vardagens särintressen.

Skillnad mellan partierna

Studien visar en klar skillnad mellan partierna. S, V och MP är generellt mer positiva till tobakskontrollåtgärder än Alliansens partier och SD. KD och C är betydligt mer positiva än M, L och även SD. Partiernas allmänna ideologiska ståndpunkter tycks ofta styra prioriteringarna mer än evidensbaserade folkhälsopolitiska överväganden.

Flertalet av partierna – utom V och MP – tvekar att använda tobaksförebyggande verktyg som begränsar nikotinindustrins kommersiella möjligheter, vilket ger fortsatt goda möjligheter för industrin att marknadsföra sina produkter till våra barn.

Drabbar våra barn

Resultaten av undersökningen visar att det – över partigränserna – behövs en ökad medvetenhet och kunskap om tobaksfrågans omfattning, karaktär och åtgärdbarhet hos våra förtroendevalda i nästa riksdag och regering. Tobaksfrågan får inte fortsätta vara en icke-fråga i politiken. Det drabbar våra barn.

Margaretha Haglund,tobakspolitisk expert
Helene Wallskär, redaktör
Göran Boëthius, styrelseledamot
Alla verksamma i Tobaksfakta – oberoende tankesmedja

Den här debattartikeln publicerades i juni 2018 i Altinget. Artikeln fick en replik av Barbro Westerholm (L).