Att begränsa tobaksanvändningen ligger i allas intresse

Det skriver representanter för flera tobakspreventiva organisationer i en debattartikel i Uppsala Nya Tidning.

Rökförbudet som infördes 1:a juli 2019 var ett viktigt politiskt beslut, som följer WHO:s tobakskonvention, som Sverige har undertecknat, och som är ett av de viktigaste verktygen för att minska rökningen och problemen med passiv rökning i många utemiljöer där människor vistas. Men tobak är också ett stort miljöproblem. Det för de flesta kanske mest uppenbara tobaksrelaterade miljöproblemet är alla fimpar på gator och i andra offentliga miljöer. Av de 6 200 miljarder cigaretter som röks varje år globalt beräknas cirka 4 500 miljarder fimpar missa askkoppen och hamna direkt på marken. Cigarettfilter är därmed det allra vanligaste plastskräpet globalt. För att minska nedskräpningen med plastpåsar har en riktad skatt införts i vår. När får vi också en plastskatt på cigarettfilter, eller en utredning om ett pantsystem, för att öka incitamenten för rökare att inte kasta fimpen direkt på gatan? Vid sidan av att vara en miljöfråga är det en ekonomisk fråga. Att ta om hand alla fimpar på gator och torg kostar Sveriges kommuner cirka 800 miljoner kronor per år, resurser som borde kunna användas till något bättre.

Men de allra flesta miljöproblem kopplade till tobaksindustrin är osynliga för oss i Sverige. Den ved som krävs för att torka tobak och de skogar som skövlas för att bereda plats åt tobaksodlingar gör att tobaksindustrin varje år bidrar till att skövla cirka 200 000 hektar skog. Det innebär samtidigt att tobaksproduktionen utgör ett direkt hot mot den biologiska mångfalden, vilket har påvisats i olika fältstudier i bland annat Argentina, Bangladesh, Brasilien och Malawi.

Avskogningen bidrar också till klimatförändringarna. Tobaksindustrins klimatpåverkan är dubbelt så stor som Sveriges samlade koldioxidutsläpp. Att Sverige agerar kraftfullt genom att bland annat bygga ut den förnybara elen, för att på så sätt minska koldioxidutsläppen, är utomordentligt bra. Men på samma sätt borde större fokus riktas mot att inte nya generationer börjar röka. De flesta som börjar röka gör det innan de har fyllt 20. När får vi se en anpassning av åldersgränsen för att köpa tobak till den åldersgräns som sedan länge råder på systembolaget? Och när får vi se en lagstiftning om tobaksfri skoltid? Att rökfria skolgårdar sedan länge införts är otillräckligt, när elever enkelt kan ställa sig utanför skolgården och blossa.

En alltför bortglömd sida av tobaksproduktionen är situationen för tobaksodlarna. Stora mängder bekämpningsmedel används i regel i odlingarna, och med resultat att många tobaksodlare blir direkt sjuka. Och även nikotinet i sig är ett gift som kan göra de som arbetar på tobaksodlingarna sjuka. Särskilt hårt drabbade är de 1,3 miljoner barn under 14 år som arbetar på tobaksodlingar runt om i världen.

Tobaksplantan kräver vidare mycket vatten, vilket innebär att tobak lämpar sig dåligt som gröda i länder med bristande vattentillgång – och med resultat att tobaksodling bidrar till vattenbrist i länder som till exempel Malawi. Att producera en cigarett kräver 3,7 liter vatten. För den som röker ett paket om dagen blir det 27 kubikmeter vatten per år, vilket kan jämföras med att vattenåtgången för att producera det kött som genomsnittssvensken äter om året är 4,3 kubikmeter.

Vi behöver ett breddat perspektiv vad gäller tobak; från enbart information om rökningens hälsopåverkan även till det faktum att all tobaksanvändning, oavsett om det handlar om snus, e-cigaretter eller andra tobaks- och nikotinprodukter, har samma negativa miljö- och klimatpåverkan.

Sammantaget har tobaksindustrin en negativ effekt på snart sagt alla FN:s hållbarhetsmål. Argument som att var och en äger rätt att bestämma över sin egen hälsa, eller att snus är ett mindre skadligt alternativ till rökning, tappar betydelse när vi ser till tobaksindustrins totala miljöeffekter.  Tobak är inte en vara vilken som helst. Därför finns också restriktioner mot tobaksreklam. Men tyvärr är det restriktioner med stora luckor, som tobaksbolagen är snabba att utnyttja. En sådan lucka är möjligheten att göra reklam för tobaksmärken på cigarettpaketen. Den luckan borde täppas till, med krav på neutrala cigarettpaket, som inte har annan utformning än information om rökningens hälso- och miljöpåverkan. En annan viktig åtgärd för att begränsa marknadsföringen av tobaksvaror är exponeringsförbud på säljställen som många länder, bland annat våra grannländer, infört med gott resultat.

Att målsättningen om att uppnå ett rökfritt Sverige 2025 har antagits är utomordentligt. Men målsättningen måste utvidgas till att innefatta ett tobaksfritt Sverige, i enlighet med WHO:s tobakskonvention. Och målet måste kompletteras med ytterligare politiska reformer. De rökfria utemiljöer vi fick förra året var ett viktigt steg på vägen. Men nu krävs politisk samling för att ta ytterligare steg!

Niclas Malmberg, VISIR
Agneta Alderstig, VISIR
Hans Gilljam, Läkare mot tobak
Björn Sundin, Lärare mot tobak
Ywonne Wiklund, Psykologer mot tobak
Lena Sjöberg, Tandvård mot tobak
Mona Wahlgren, Sjuksköterskor mot tobak
Göran Boëthius, Tobaksfakta
Margaretha Haglund, Tobaksfakta

För den som prenumerar på Uppsala Nya Tidning kan debattartikeln också läsas här.