Grethe Fochsen är utredare på Folkhälsomyndigheten. Hon har upplevt hur normerna kring rökning har förändrats. Det finns mycket att lära av det, när man ska ta sig an ungas stora bruk av vitt snus och e-cigaretter. Hon tycker sig skönja att synen på vape och vitt snus är på väg att förändras. Det finns en ökad medvetenhet om de nya produkterna. Något som kan göra det lättare för föräldrar att påverka sina barn.

– Nikotinsnuset kom 2016-17 och så började det öka kraftigt  2019-2021. Nu kan man nästan se en förskjutning. Många unga efterfrågar mer information och allt fler föräldrar börjar reagera på hur vanligt det har blivit. De ifrågasätter också varför det är så utbrett.

Lång tid från risk till lagar

Förändringar i normer kan ta tid och det är ofta ett växelspel mellan regler och lagar, den allmänna opinionen och påverkansarbete. De förändrade normerna kring rökning visar det tydligt.

– En tillbakablick visar hur lång tid det kan ta att sätta in åtgärder, även fast det fanns kunskap om att tobaksrökning var skadligt långt tidigare.

Grethe Fochsen gör en kort resumé av hur rökning gick från att vara populärt i Sverige till att bli en företeelse mer i marginalen.

  • På 60-70-talet ökar medvetenheten om tobaksrökningens risker både bland forskare och dem som jobbar med frågorna på olika sätt.
  • I slutet av 70-talet förbjuder Sverige reklam för tobaksprodukter.
  • En 18-årsgräns vid försäljning införs under 1990-talet.
  • Rökfria miljöer inom bland annat barnomsorg, i offentliga lokaler och på skolgårdar införs 1993 och 1994.
  • 2005 kommer WHO:s tobakskonvention som Sveriges politiker skrev under 2005. Konventionen ställer krav på länderna att förebygga rökningen.
  • År 2005 införs förbud mot rökning på restauranger i Sverige. Debatten före är högljudd, men införandet fungerade bra.
  • 2018 införs rökfria utomhusserveringar. Även denna lag föregås av mycket diskussionen, men införandet gick bra.

Normer före lagen

Innan ett förbud införs har det redan gjorts mycket arbete. Det har föregåtts av en lång process med opinionsbildning, kunskapsspridning och ökad medvetenhet om rökningens skadeverkningar både globalt och i Sverige.

– De uppföljningar vi har gjort av lagstiftningen om rökfria miljöer visar att det har fungerat bra. Det visar att acceptansen för förändring finns i befolkningen redan. Det kan man koppla både till kunskap och till normer.

Kampen mot de traditionella cigaretterna är på många sett historia, och berättelsen om ett framgångsrikt preventionsarbete. Nu är det en öppen fråga vad som ska hända med de nya nikotinprodukterna. I dagsläget är normen på många sätt positiv.

Ett tecken är kulturen. Att nikotinprodukterna syns överallt. Några exempel:

  • I en dokusåpa på teve sitter en av deltagarna med en snusdosa framför sig. Hon gör inget försök att dölja den.
  • Nästan granne med Tobaksfaktas lokaler i centrala Stockholm har Nikoteket två stora affärer.
  • På reklampelare som täcker hela fasader syns reklam för nikotinsnus.

Normen avspeglar sig också i acceptansen, att även de som själva vare sig snusar eller vejpar tycker produkterna är helt ok.

Lätt att få tag på

Väldigt viktigt för normen är också tillgängligheten. Att produkterna är lätta att få tag på.

– Det finns ju enormt många produkter till att börja med. Det finns smaksatta produkter. Det är som att gå in i en godisbutik, när man ska köpa snus eller e-cigg. Det finns också väldigt många fler försäljningsställen än tidigare – och sedan är det också lätt för unga att få tag på, även om man inte har fyllt 18 år.

Kultur, acceptans och tillgängligheten bidrar också till efterfrågan.

– Om man ser att det finns överallt och kompisar använder det, är det inte konstigt att man blir nyfiken. Utbudet av smaker bidrar också. Vi vet att barn vill testa. När de har testat fortsätter de gärna för att det smakar gott.

Viktigt att skydda unga

I dagsläget är många vuxna positiva till nikotinsnuset. Ett exempel är upprördheten när Frankrike förbjöd nikotinsnus. Många svenska politiker har kämpat emot förbudet. Snusförespråkare säger ofta: Det är inte någon hälsoprodukt, men det är inte särskilt farligt heller.

– Det har väl blivit ett sånt narrativ att man pratar om snus i förhållande till tobaksrökning – då kommer kunskapen om hälsorisker med att snusa inte riktigt fram, säger Grethe Fochsen.

Budskapet från Folkhälsmyndigheten är att det finns anledning till stor försiktighet.

– När det gäller barn och unga, anser vi att vi redan nu vet tillräckligt för att säga att det finns hälsorisker, särskilt för unga. Det finns också forskning om att unga är extra känsliga för att utveckla ett beroende.

Inte skylta med produkterna

I ett samhälle kan det ju finnas flera normer samtidigt. Som med alkohol. Det framställs som trevligt för vuxna att gå på fest eller middag och dricka. Samtidigt uppmanas unga att hålla sig borta från öl, vin och sprit. Kan man ha det på samma sätt för snus – en norm för ungdomar och en för vuxna?

– Det är viktigt att vuxna tar sitt ansvar. Som att inte skylta med e-cigaretter och nikotinsnus när unga är med.

– Det kan vara enkla saker som att man inte snusar i klassrummet eller på andra ställen i skolan där barn och unga kan se det.

Detta med normer. Det blir ju ofta så att den som vill tillåta är den roliga och den som vill förbjuda är den tråkiga? Typ ”Nu har tråkmånsarna på Folkhälsomyndigheten slagit till igen”

– Vi har ju haft debatten mellan individens egna val och samhället: att staten inte ska lägga sig i människors levnadsvanor. I folkhälsopolitiken är vi överens om att samhället ibland behöver gå in och skapa de strukturella förutsättningarna för att människor inte ska bli fast i ett beroende. Sedan kan det uppfattas som tråkigt. Det kommer alltid att vara de rösterna också, att man lägger sig i individens privata livsval.

Pekpinnar hjälper inte

Men pekpinnar –har det varit ganska mycket av det?
– Vi som kunskapsmyndighet har fått mer och mer kunskap i vad som fungerar. Istället för att det ska bli moraliserande så kan man visa på syftet. Det handlar inte om att peka ut vuxna som röker, snusa eller vejpar som att de gör någonting fel. Det handlar om att skydda unga och samtidigt visa på möjligheter i fall de vuxna själva vill sluta. Men det är ju en balansgång. Det är vi ju fullt medvetna om.

 

Läs vidare