Folket är med på tåget – men var är politikerna?

Bland gräsrötterna finns en förståelse för skador och kostnader och kunskapen är stor bland människor som arbetar med alkohol, narkotika, droger och tobak – men var är politikerna som ska ge resurser till att minska bruket? Det var en fråga som både uttalad och outtalad genomsyrade flera av anförandena i Uppsala konsert- och kongress under Drogfokus första dag den 17 oktober.

Margareta Pantzar, Yrkesföreningar mot tobak och regionala gruppen i Uppsala län för Tobacco Endgame Rökfritt Sverige 2025, berättade att det, trots en positiv utveckling på många håll, finns mycket kvar att göra för att Sverige ska bli rökfritt och efterlyste politiska åtgärder och högre tempo.

– De senaste tio åren har andelen ungdomar som röker minskat från 38 till 24 procent, och bland vuxna från 14 till 9 procent. Vi vet att 85 procent av dagligrökarna vill sluta. Det finns alltså mycket att glädjas över – men kan vi vara nöjda? frågade hon och svarade:

– Knappast. När 100000 personer per år insjuknar och behöver sjukhusvård, när 12000 dör i Sverige och 6 miljoner i världen varje år på grund av tobaksbruket, när kostnaderna för samhället är 31 miljarder medan skatteintäkterna bara är runt 10 miljarder per år – då finns det mycket kvar att göra för att nå målet om en halvering av tobaksbruket till 2025.

Samhället skyddar inte ungdomar för att utsättas för tobaksmarknadsföring, fortsatte hon.

– Vi vet att tiotusentals ungdomar lockas att experimentera med droger som de inte får köpa, och att hela deras framtid kan påverkas. Tobaksindustrin är resursstark och genom film, sociala medier och betalda influencers når man ut till ungdomar. Sociala medier behöver granskas mer och lagstiftningen stärkas.

Sverige behöver jobba snabbare

Ungdomar, nysvenskar, sjukskrivna, arbetslösa, fysiskt funktionshindrade och psykiskt sjuka röker mer än befolkningen i övrigt, vilket leder till stora hälsoskillnader i samhället, påpekade hon.

– Tobakskonventionen innehåller alla åtgärder som behöver göras – Sverige har ratificerat den, men jobbar för långsamt.

Margareta Pantzar listade åtgärder som behövs för att halvera bruket till 2025:

– Det behövs en handlingsplan med återkommande skattehöjningar – vi vet att priset är viktigt, ungdomar väljer bort tobak om priset ökar, och Sverige har ett lågt pris på tobak.

Fler åtgärder är en ökad reglering av marknadsföringen, förbud mot smaktillsatser, fler rök- och tobaksfria miljöer och mer rökavvänjningshjälp.

Tobaksbruket hindrar också hållbar utveckling och påverkar samtliga FN:s 17 globala mål, som Tobaksfakta har visat tidigare.

– Tobaksodling förutsätter barnarbete, skogsskövling och ökar fattigdomen. Att minska tobaksbruket är viktigt för att uppnå målen, till exempel att utrota fattigdom och hunger, att skapa ett hållbart jordbruk och hälsosamt liv och hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Alla målen kan påverkas genom en minskning av tobaksbruket, sa hon.

Politiskt engagemang behövs för alla typer av droger

Även Sven Andréasson, professor i socialmedicin, saknade åtgärder från politiskt håll:

–Idag finns inte alkoholen med i riksdagsdebatten, trots att skadorna som alkohol orsakar är väl kända, till exempel tre miljoner alkoholrelaterade dödsfall i världen per år, höga sjukvårdskostnader, våld med en stor majoritet påverkade förövare och även offer, sa han bland annat.

Andra talare var Peder Mathiasson, ledare för utbildningsenheten inom Svensk Antidoping på Riksidrottsförbundet, som uttryckte en frustration över samhällets insatser för att motverka bruket av dopingpreparat, okunskap om omfattningen och den enligt honom svag skrivningen om doping i regeringens ANTD-strategi. Erik Leijonmarck, generalsekreterare för nätverket ECAD, European Cities Against Drugs nämnde att samma dag, 17 oktober, blev cannabis för vardagsbruk lagligt i Kanada.

–Alkohol är farligt för att den är en socialt accepterad drog. Droger är som farligast när de görs lagliga och kommersiella, sa han.

Foto: Maj-Lis Koivisto