Vad betyder utmärkelsen för dig?

–Det är väl ett kvitto på att jag har gjort något bra. Det här är, vad jag förstår, ett sorts ”life time achievement”, en utmärkelse för ett livsverk. Jag hade förmånen att arbeta med tobaksprevention på heltid inom Stockholms läns landsting från 1996 fram till min pension. Då hade jag och kolleger redan startat Läkare mot tobak, där jag fortfarande sitter i styrelsen.

Jag är faktiskt den enda läkare i Sverige som har kunnat arbetat heltid med att förebygga tobaksbruk, en levnadsvana som betyder så mycket för folkhälsan. Tyvärr finns inte den tjänsten kvar längre, den försvann när jag gick i pension. Nu har landstinget återinfört en heltidstjänst, men den innefattar även andra uppgifter, så den handlar inte bara om tobaksprevention.

Vad tycker du är det viktigaste som du har åstadkommit under dessa år?

–Sluta-Röka-Linjen som startade 1998 är nog den enskilt största verksamhet som verkligen har gjort nytta. Det fanns plötsligt ekonomiska resurser till tobaksprevention 1996 och det gällde att hantera det och göra något vettigt av pengarna. Det var många medarbetare inblandade, men jag anses vara den som startade det hela. Då var det populärt med liknande hjälplinjer och de fanns i hela Europa. Inte alla har överlevt, men den svenska Sluta-Röka-Linjen finns kvar efter mer än 20 år. Det var viktigt, tyckte jag, att vi hade en forskande rutinverksamhet, så att vi kunde producera bevis för att hjälplinjen gjorde nytta, annars är det så lätt att lägga ner verksamheten när den första entusiasmen har lagt sig. Nu när telefonnumret till sluta röka-linjen står på vartenda cigarettpaket är det svårare att påstå att linjen inte gör nytta

Sedan är det ju det trägna arbetet i föreningen Läkare mot Tobak, det är ett ideellt arbete, men det gick hand i hand med min heltidstjänst. Vi har arbetat länge och intensivt i föreningen, styrelsearbetet är en stor källa till glädje. Om vi har gjort nytta är ju svårt att mäta, men våra kampanjer har fått uppmärksamhet, och rökningen har ju minskat i Sverige.

Den första delen av ditt yrkesliv arbetade du som lungläkare…

–Så var det och som lungläkare arbetar man mest med tobaksskadade patienter och inte så mycket annat. Åtgärderna och behandlingarna är antingen overksamma eller drastiska. Om man ska bota någon från lungcancer får man skära bort delar av lungorna, och det är inget litet ingrepp.

Vad är den viktigaste åtgärden för att nå målet med Tobacco Endgame – ett rökfritt Sverige 2025?

–Visst är rökavvänjning och hälso- och sjukvårdens insatser viktiga, men för den stora effekten krävs politiska åtgärder. Det är allmänna insatser som att höja priset på tobak, skärpa miljölagstiftningen och så vidare. I Sverige har vi överlåtit tobakslagstiftningen på EU och det är i och för sig bra, men EU:s tobaksdirektiv är ett golv, det finns utrymme för skattehöjningar och fler restriktioner. Om svenska politiker vill det kan vi nå Tobacco Endgame-målet, som är att mindre än fem procent av den svenska befolkningen ska vara dagligrökare 2025. Det är inte så långt kvar till målet, de senaste siffrorna visade att dagligrökarna är nere i sju procent av befolkningen.

Vad innebär utmärkelsen mer än äran?

–Jag föreställer mig att WHO delar ut något slags bevis på utmärkelsen och att man får resa till Bryssel och delta i ceremonin. Det kommer jag förstås att göra om jag kan.

Fotnot: Hans Gilljam är lungläkare och professor emeritus vid Karolinska institutet i Solna. Han är en av sex europeiska pristagare till WHO:s utmärkelse för tobakspreventivt arbete. Den delas ut till sex pristagare i varje världsdel i samband med Tobaksfria dagen, som WHO startade 1988. Tidigare svenska pristagare är bland andra Tobaksfaktas Margaretha Haglund, 1994, Paul Nordgren, 1994, Ingrid Talu, 2006, och Göran Boëthius, 2004.