Att Hässleholm ligger i framkant när det gäller det tobakspreventiva arbetet kan
nog till en del tillskrivas Vidar Albinssons envetna arbete. Hans vardag består i att försöka få politiker, tjänstemän och allmänhet att ta till sig och fatta beslut
utifrån den forskning som finns om folkhälsa, mänskliga rättigheter och social
hållbarhet, ett arbete som lyckas ibland, men inte alltid.

–Folkhälsa handlar bland annat om matvanor, fysisk aktivitet, alkohol och tobak. Tobak är det viktigaste, säger han.

Själv vill han inte ta åt sig någon ära.

–Det är en slump att just jag har ett extra engagemang i tobak och att Bitte
Jacobsson, från Sjuksköterskor mot tobak, finns i kommunen och att vi har
kunnat arbeta tillsammans. Vi har också politiker som har ett engagemang i
frågan, säger han.

Han tycker att tobak är mycket intressant ur ett folkhälsoperspektiv, även om
budskapet inte alltid når fram.

–Det finns hur mycket forskning, vetenskap och evidens som helst att luta sig
mot. Med god argumentation kan man ta upp frågan och hoppas att olika
personer ska lyssna. Men i politiskt styrda organisationer som kommuner är det
mycket värderingar, tyckande och tro och det är inte alltid goda argument
hjälper, säger han.

Lyckad satsning på rökfri arbetstid

Arbetet mot tobak har både inneburit framgångar och bakslag. Exempel på
framgångsrika tobakspreventiva satsningar som Hässleholm har gjort tycker han är införandet av rökfri arbetstid. Satsningen förbereddes genom att Göran Boëthius, före detta lungläkare och numera en av de drivande bakom Tobaksfakta, deltog i ett seminarium innan införandet och utbildningar av chefer och arbetsplatser genomfördes.

– Vi erbjöd olika tobaksavvänjningskoncept så att nikotinisten skulle kunna hitta
det som passade hen. Vi satsade också mycket på kommunikation inför
förändringen, säger Vidar Albinsson.

Hässleholm har också en fungerande organisation för tobaksprevention.

–Vi har en ANDT-plan och ANDT-strategi och vi har stöddokument för tobaken. Vi har haft bra inspektioner av rökfria skolgårdar, som har gett god effekt i skolan.

Sedan 1994 är det lag på att skolgårdar ska vara rökfria och i Hässleholms
kommun genomförde miljönämnden inspektioner för att kontrollera detta. Men
när miljönämnden efter inspektioner 2015 och 2016 bland annat ålade kommunen att ta bort behållare som användes som askkoppar precis utanför
skolområdena överklagade barn- och utbildningsnämnden beslutet och fick rätt i
kammarrätten.

–Det var första gången som lagen om rökfria skolgårdar prövades i kammarrätten och det visade sig att lagen är så dåligt formulerad att den är näst
intill omöjlig att tillämpa för skolor och tillsynspersonal. Utifrån kammarrättens
dom tycker jag kommuner bör överväga om de överhuvudtaget ska göra tillsyn
på skolgårdar utifrån de små resurser som ofta finns i kommunerna, säger han.
1493 tecken

Resurser för implementering saknas ofta
Bakslagen i det tobakspreventiva arbetet kommer sig ofta av att beslut inte följs
av resurser, och därmed blir verkningslösa. Vidar Albinsson nämner införandet av tobaksfri skoltid 2015 som exempel. Tobaksfri skoltid innebär, till skillnad från rökfria skolgårdar, att det är skoldagen som är avgränsningen, inte skolans geografiska område. Lagen om rökfria skolgårdar reglerar rökning och har ofta
lett till att rökningen har flyttat utanför skolans område. Tobaksfri skoltid innebär att skoldagen ska vara fri från allt tobaksbruk. Inledningsvis gick arbetet för att få till stånd tobaksfri skoltid i Hässleholm bra.

–Det var smärtfritt att få med politikerna, det var lyckat från själva förarbetet
fram till beslut. Men det föll när skolan skulle ta ansvaret. Skolan är en komplex
verksamhet, då räcker det inte med beslut, utan det krävs en organisation som
kan verkställa och implementera det också. Svårigheten var att få barn- och
utbildningsnämnden att jobba professionellt med detta, säger han.

Den tobaksfria skoltiden innebar att skoltiden för eleverna skulle vara totalt
tobaksfri, men för de anställda handlade det bara om rökning.

–Vi gjorde valet att inte omfatta snus för de anställda. Men vid en omstart bör
tobaksfriheten omfatta personalen också. Om politikerna inte går med på detta
måste vi i alla fall få till ett tobaksfritt möte. När personal möter elever, klienter
eller kunder ska inte snuset synas, varken i fickan, handen eller under läppen,
säger han.

Frågan om snuset behöver föras upp på agendan mer tycker han.

–Det är trots allt en drog som är starkt beroendeframkallande och vi bör ha
diskussionen hur man som företrädare för olika organisationer gör i publika
sammanhang. Jag såg en gång en företrädare för en myndighet som under en
offentlig diskussion först helt ohämmat viftade med snusdosan, sedan la in
prillan och sedan fortsatte vifta – är det okej? Många snusare reflekterar inte
över hur de hanterar snuset.

Viktiga bitar saknas
För att en verksamhet ska vara effektiv behövs det vissa parametrar, enligt
honom.

–Oavsett vilken verksamhet det handlar om ska det helst finnas en chef för den
och verksamheten ska höra till en kommunal förvaltning. Det bör finnas en
politisk utsedd ansvarig för området, det ska finnas ett forum där frågorna
bereds, den bör ha en budget. Man ska sätta upp mål, tilldela resurser, följa upp. När jag tittar på förutsättningarna för folkhälsofrågorna tror jag att de här
parametrarna saknas i många kommuner, säger han.

Han önskar också att fokus ska skifta från reaktiv hälso- och sjukvård till det
förebyggande arbetet.

–Man ägnar sig åt att hantera nikotinisterna istället för att strypa inflödet. De
som arbetar med prevention är färre än de som arbetar med sjukvård.

Men den största orsaken till att det tobakspreventiva arbetet går långsamt
framåt är att den politiska viljan saknas, enligt honom. Problemet ligger både på
lokal och nationell nivå. Det är här som frustrationen kommer in.

–Frustration är verkligen en drivkraft. Vi känner till problemet, vi har statistiken, vi har forskningen, det finns metoder och goda exempel. Vi vet hur vi ska göra. Det enda som behövs är att vi går samman, fattar beslutet, tillsätter resurserna.

Nöjd med nya tobakslagen
Trots motigheter finns det ljuspunkter.

–Nu har vi en ny tobakslag, det är ju bra. Jag hoppas att nästa steg blir en lag om
tobaksfri skoltid, som man har i Norge.

Skolan är avgörande för att stoppa nyrekryteringen av nikotinister.

–Jag tror att ett stöd i lagen skulle underlätta implementeringen lokalt. Skolorna
har så många olika problem som de jobbar med idag och skolledningar har svårt
att prioritera tobaksfrågan. Det är lärarbrist, stor segregation, låga skolresultat. I
den bästa av världar har vi förståndiga politiker som avsätter resurser i budgeten
för de förstår att tobaksfri skoltid kommer att ha effekt även på skolresultaten.
Gör de inte det är det våra barn som drabbas och så är det idag.

Han tycker att det finns förutsättningar för politiker att införa en lag.

–Vi har den nya tobakslagen och barnrättslagen som träder i kraft vid årsskiftet.
Sverige har skrivit på tobakskonventionen. Tobaksfri skoltid skulle kunna få stor
effekt, men det ligger på nationell nivå. Nu är den här frågan upp till varje
kommun, och då blir skolan en budgetregulator, vilket barnen får lida för.

Folkhälsofrågorna konkurrerar med alla kommunala verksamheter. Kommunernas självstyre innebär att folkhälsoarbetet ser olika ut i olika delar av
landet och ofta bygger på några få eldsjälar.

–Folkhälsofrågorna är stora och komplexa, de kräver folkhälsovetenskaplig
kompetens när det gäller levnadsvanor och samhällsplanering, men det är inte
lagstadgat att man ska ha folk med den kompetensen, säger han.