Tio år av nya idéer och ett aldrig sinande driv

Lika kul var det inte när hennes arbetsgivare Göteborgs Stad år 2000 frågade om hon ville bli samordnare för det tobakspreventiva arbetet. Då jobbade Agneta med HIV och AIDS och att byta till tobak var inget hon hade tänkt sig. Hennes första reaktion när hon fick frågan är så här 24 år senare ganska komisk.

– Ja, först såg jag bara brunt framför mig. Inget annat. Men sen tänkte jag att jag ska ge det en chans. Så jag tackade ja och bestämde mig för att göra något kul av det där tobaksjobbet .

Och det lyckades hon med. Till en början arbetade hon med bland annat tobakstillsyn, men snart drev Agneta på för rökfri arbetstid i kommunen, rökfri skoltid, mätte passiv rökning i hemtjänsten, arbetade i ett projekt som startade upp tobaksavväjning på vårdcentraler och var engagerad i Guldgaffeln. Det sistnämna var ett projekt som handlade om att uppmuntra restauranger att självmant välja rökfria lokaler för att skapa en bättre inomhusmiljö för både gäster och personal. Efter några år hade Agneta en lång lista med restauranger som var rökfria. Göteborgs borgmästare delade ut en fönsterdekal och ett diplom med en guldgaffel till varje ny rökfri restaurang och tidningarna lyfte projektet flera gånger.

– Lagstiftningen som kom 2005 hade varit svårare att få igenom om vi inte hade drivit guldgaffeln och visat att det gick att ha rökfria restauranger, säger Agneta stolt.

Ett annat av alla positiva minnen från åren i Göteborgs Stad var när hon mätte nikotinhalten i en bingohall för att se i vilken utsträckning gäster och anställda utsattes för passiv rökning.

– Första gången jag kom in där låg röken så tjock att man nästan fick skära sig fram. När vi kom tillbaka tre månader efter att lagstiftningen hade gått igenom var det ingen rök i lokalen. Inte en enda person rökte där inne. Det var fantastiskt att få uppleva skillnaden.

Öppen för nya perspektiv

Det är tydligt att Agneta blev betydligt mer engagerad i tobaksfrågan än hon trodde den där dagen då hon bara såg brunt framför sig. När hon efter 13 år gick i pension gick hon nämligen direkt vidare till VISIR för att kunna fortsätta vara med och påverka i rätt riktning, och efter bara ett år hade Agneta fått rollen som förbundsordförande.

Under hennes tio år på posten har tobakslandskapet förändrats mycket. Det är fortfarande beroendet som ligger i botten, men produkterna har blivit fler och förändrats.

– Tobaksrökningen har gått ned – och fortsätter gå ned – och då kan VISIR inte bara fortsätta fokusera på traditionell rökning. Vi behöver också fokusera på nya nikotinprodukter som e-cigaretter och snus, men även vattenpipa och cannabis. Man måste hänga med i utvecklingen och flytta fram sina positioner.

Agnetas mål har hela tiden varit att föra tobaksfrågan framåt, men alla som är insatta i det tobaksförebyggande arbetet vet att det inte alltid är så lätt att påverka. Men det bekommer inte Agneta.

– En viktig förmåga i min roll är att vara positiv och inte deppa ihop när det inte går som man har tänkt sig. Då får man prova på ett annat sätt. Man får inte ge sig helt enkelt, säger hon med pondus i rösten.

En anledning till att Agneta passar så bra som förbundsordförande är förstås hennes yrkeserfarenheter och kunskaper som bidrar till att hon är orädd. En annan anledning är hennes personlighet. Hon gillar utmaningar, är driven och alltid nyfiken.

Agneta skrattar glatt och ögonen glittrar när hon berättar om ett av sina senaste upptåg, nämligen inkognitobesök i tobaksaffärer i Stockholm och i Göteborg. Hon gick in och låtsades vara helt okunnig om snus.

– ”Ska du köpa?”, frågade de som jobbade där. Nej, jag är bara nyfiken, svarade jag. Då visade de mig olika sorter och sa åt mig att lukta. Det gjorde jag och sa ”åh, vad gott”. Jag betedde mig som en ovetande mormor. Det var lärorikt för jag fick veta deras argument.

Fimpar och prillor viktig prioritet

På frågan om vad Agneta själv tycker varit hennes viktigaste insatser under åren på VISIR nämner hon bland annat samarbetet med moskéerna.

– Vi har fått ett förtroende att komma in och hålla föreläsningar och jag är glad över att vi har göra det i så många år.

En annan sak är allt nytt faktamaterial.

– Jag har ju velat utveckla VISIR som organisation och jag är stolt över att vi har tagit fram så bra material.

Ett exempel är rapporten om tobaksindustrin och miljön som Niclas Malmberg tagit fram. Miljöfrågan ligger Agneta varmt om hjärtat. Hon nämner fimpar som ett stort problem, och på hennes att att-göra-lista står det att få bort fimpar från stränderna.

– De kan ju spolas ut i havet, och barn som gräver i sanden kan få i sig de också.

Agneta är också stolt över är broschyren om nikotin och broschyren om vitt snus. Hon berättar dock bekymrat att ett nytt problem är att hundar slickar i sig prillorna, eftersom de luktar så gott på grund av alla olika smaker.

– Ibland är det lättare att få människor att bry sig när man pratar om djur som riskerar att fara illa.

Det gäller att hitta nya sätt att få upp tobak-och nikotinfrågan på agendan i samhället. Men tyvärr räcker det inte bara med kunniga och engagerade människor för att komma framåt.

– Jag önskar att det fanns mer pengar. Det här är en för viktigt fråga för att det ska ske enbart på ideell basis. Dessutom är det alldeles för personberoende och det är inte hållbart i längden.

Själv lägger Agneta ned mellan en halvtid och en heltid på sitt engagemang i VISIR varje månad. Hur länge till vet hon inte eftersom hon blir vald till förbundsordförande ett år i taget.

– Jag vet inte hur länge de vill ha mig, men i min planering finns inga begränsningar. Jag tycker att det är så roligt och jag har kontakt med så många fina människor, säger Agneta och ler så där så det glittrar i ögonen igen.