Att tala med Barbro Westerholm är som att lyssna på en klar vårbäck. Orden porlar fram i en aldrig sinande ström, alla fakta och årtal finns där i rätt ordning, de kommer blandade med små kreativa krumsprång och idéer om vad som fortfarande behövs göras.

Det är underhållande att prata med henne, hennes långa engagemang i tobaksfrågan innehåller bland annat ett 80-tal då synen på tobak ändrades radikalt och där tobakspreventionen gick som på räls. Men årtiondet innehöll också en rejäl utskällning av dåvarande socialministern Gertrud Sigurdsen.

Men om vi går tillbaka till den där rökande 14-åringen som höll pappan sällskap med en cigarett så började hon så småningom på läkarutbildningen, fick ihop det med en studiekamrat som också rökte, gifte sig och blev med en lite för dyr våning. En översyn av utgifterna ledde till att Barbro Westerholm slutade röka. Maken, däremot, lyckades inte med den bedriften förrän fem år senare.

–Då var det mode att röka, och jag visste att om jag rökte så åt jag inte godis. Men jag slutade på studs, säger hon.

På den tiden marknadsfördes tobaken med argument som riktades till kvinnorna: rökningen gjorde att de kunde hålla vikten.

För yngre läsare låter detta kanske otroligt, att just läkare rökte, men i början av 1960-talet rökte hälften av alla läkare, enligt Barbro Westerholm.

–Min man var kirurg och ibland när han inte hann äta mellan operationerna kom det en snäll sjuksköterska och satte en cigarett i munnen på honom. Läkarna rökte som bara den då!

Men snart kom diskussionen om rökningens hälsorisker och en cancerstudie 1963 ledde till att även maken slutade röka.

Tydligare risker med tobaksbruk

När Barbro Westerholm arbetade som ansvarig på missbildningsregistret på Socialstyrelsen fanns en misstanke om att en viss tvål ökade risken för fosterskador hos kvinnlig sjukvårdspersonal. Detta samband kunde dock inte påvisas. Däremot dök rökningen upp som en riskfaktor och en av de första studierna som visade på riskerna för det blivande barnet kom då.

Detta ledde till att Socialstyrelsen började informera gravida kvinnor om att de inte skulle röka under graviditeten och när riskerna med tobaksbruk blev allt tydligare ville myndigheten lägga grunden till en tobakslag.

På Socialstyrelsen arbetade på den tiden Margaretha Haglund, som numera är Tobaksfaktas tobakspolitiska expert, och Paul Nordgren. Båda var mycket engagerade i tobaksfrågan.

Socialstyrelsens första kvinnliga generaldirektör

När Barbro Westerholm 1979 blev Socialstyrelsens första kvinnliga generaldirektör såg hon till att lyfta tobaken högt upp på agendan.

–Det förebyggande arbetet blev väldigt viktigt, vi insåg att vi inte kommer att ha råd med framtidens hälso- och sjukvård om vi inte stämmer i bäcken när det gäller förebyggbar ohälsa. Vi tog fram program, föreslog rökfria arbetsplatser, och fick bland annat LO med oss, som insåg att detta var en arbetsmiljöfråga, inte minst för dem som inte röker.

Barbro Westerholm minns den tiden med värme.

–Det var jätteroligt att vara med, alla var så entusiastiska, säger hon.

Förslaget att lägga några ören per cigarett som avgift som skulle gå till tobaksbruksförebyggande arbete föll dock inte i god jord.

–Vi tog upp förslaget med dåvarande sjukvårdsministern Gertrud Sigurdsen. Men förslaget sågs som en skatt, och en myndighet skulle inte ge sig in på lagstiftningsområdet. Jag fick världens utskällning eftersom det inte var myndighetens roll att föreslå något sådant. Vi gick slokörade därifrån, säger hon och skrattar åt minnet.

Hon slutade på Socialstyrelsen efter det att hennes förordnande gick ut.

–Jag lämnade Socialstyrelsen 1985. Det var inte bara avhyvlingen som låg bakom, men vi tyckte så olika i folkhälsofrågor.

Kvinnligt nätverk ville ha tobakslag

När Barbro Westerholm kom in i riksdagen för dåvarande Folkpartiet 1988 kom insatserna mot tobaksbruk igång igen. Socialdemokraten Margareta Winberg initierade ett kvinnligt nätverk för en tobakslag, till skydd för barn och ungdomar, och nätverket leddes så småningom av Barbro Westerholm.

–Socialstyrelsen hade varit inne på den linjen, så underlag fanns. Vi skrev motioner och hälso- och sjukvårdsminister Bo Könberg var helt med på noterna som den rökare han hade varit. Vi förväntades oss att det på tobaksfria dagen 1992 skulle komma en proposition om en tobakslag, men det gjorde det inte. Moderaterna sa att det inte finns opinion för det.

Det skulle de inte ha sagt, för arbetet med att skapa den opinionen tog då fart ordentligt: Yrkesföreningar mot Tobak bildades och spred information över landet, och de kontaktade alla riksdagsledamöter för att ta reda på vad de tyckte i tobaksfrågan. Medierna var på hugget, DN hade en artikelserie om rökningens skadeverkningar och Aftonbladet anlitade socialdemokraten Mona Sahlin för en telefonsluss om hur hon brottades med att sluta röka.

Propositionen kom till slut, riksdagsbeslutet om en tobakslag togs 1993 och lagen skärptes sedan redan efter ett år.

–Det var en jätterolig och stimulerande period. Yrkesföreningarna mot Tobak hade utställningar i riksdagen, bland annat en hink med tjära som visade hur mycket man får i sig genom att röka, och att nikotin är lika tillvänjande som narkotika. Det var kraftfull information under 90-talet, säger hon.

Många aktörers aktiviteter bidrog till att tobaksbruket minskade. På frågan om vad det är som genom åren har fungerat bra i arbetet för tobakskontroll är det just samarbetet hon nämner.

–Succén kom ur den tvärpolitiska gruppen, med kvinnor som krokade arm i syfte att hindra unga människor från att fastna i nikotinberoende, yrkesföreningarna, förstås, och inte minst kontakten med motiverade journalister, säger hon.

Entusiasmen har falnat

När Barbro Westerholm efter ett uppehåll på två mandatperioder kom tillbaka till riksdagen 2006 var atmosfären en annan.

–Det är svårare att entusiasmera riksdagspolitiker nu. Jag skulle säga att 1980- och 1990-talen var en glansperiod när det gällde det tobaksförebyggande arbetet. Nu händer det att jag är den enda närvarande riksdagsledamoten när Yrkesföreningarna och Tobaksfakta har tvärpolitiska möten.

Orsaken kan vara att rökningen har minskat rejält, och att det förebyggande arbetet och informationen om rökning har prioriterats ned.

Även om det tobaksförebyggande arbetet har prioriterats ned finns det ljusglimtar även nu.

–Att vi fick en lag om rökförbud på vissa platser utomhus förra året var en klar framgång. Mitt eget parti var inte entusiastiskt, men det var ett antal som röstade för, så lagen gick igenom, säger Barbro Westerholm.

Vill ha mer forskning om snusets hälsorisker

På frågan om tobaksindustrin påverkar den svenska folkhälsopolitiken svarar hon ett bestämt ja.

–Det är snuset och dess förmenta ofarlighet som tobaksindustrin kraftsamlar på. Snuset är ju ännu mer tillvänjande än cigaretter, men här använder tobaksbolagen sig av argumentet att snuset inte är lika farligt när det gäller lungcancer.

De påståendena kan mötas med mer forskning om snusets risker, anser hon.

– Det är viktigt att satsa forskningspengar på det. När det gäller tillvänjning är snuset väldigt bekymmersamt och för dem som har en benägenhet för beroende är nikotin en inkörsport till andra droger. Tandläkarna har en viktig roll att upplysa om att snuset har viss påverkan i munhålan, även om tumörproblematiken inte är visad. Det finns en viss indikation på cancer i bukspottskörteln, och ska man komma åt detta måste det komma fram hårda data. Men det politiska intresset är svalt.

Även hos journalisterna har intresset för tobaksfrågan svalnat. Det är sällan tobaksindustrin granskas.

–Det verkar inte som om man tar upp frågan av egen kraft. Media reagerar på regeringsutspel och lokala insatser i regioner och kommuner, det är mer reaktivt än aktivt, tyvärr.

Tobaksindustrin problematisk

När det gäller de problem och svårigheter som hon har stött på är det tobaksindustrins lobbying som Barbro Westerholm nämner.

–Det är industrins sätt att lobba. När vi hade debatt om tobakslagen i riksdagen såg jag att partiföreträdare under middagspausen sprang upp på åhörarläktaren där tobaksindustrin satt. Och jag ser ju fortfarande hur man bjuder in till information om snusets ofarlighet och ställer det mot rökningens farlighet.

Enligt tobakskonventionens artikel 5.3 får tobaksindustrin inte påverka folkhälsopolitiken, och de kontakter som sker mellan politiker eller tjänstemän och företrädare för tobaksbolag ska redovisas öppet. Den transparensen är Barbro Westerholm noga med.

–Det har inte varit så många möten, det var något om skattefrågan och en filmvisning som jag gick på, och de tillfällena anmälde jag till min gruppledare och även till Tobaksfakta.

Hur väl känner politikerna till tobakskonventionen och artikel 5.3?

–Kunskapen är generellt dålig i partierna, även om vi försöker sprida info. Ledamöterna i socialutskottet är väl informerade, men inte i de andra utskotten.

Mycket har hänt i synen på tobak sedan 1960-talet, förändringar som Barbro Westerholm varit starkt pådrivande i.

–Förr rökte folk i riksdagen. I dag finns en liten glasbur, där det sitter någon enstaka person och bolmar – det är en dramatisk förändring som har skett. Nu är det så viktigt att förebygga nytillskott, och där har skolan en viktig roll, att hålla skolan tobaksfri så att inte rökningen och snusandet kommer tillbaka bland ungdomarna.

Lyfter miljöaspekten

Lagen om rökfria uteserveringar var en framgång, och nu är det dags för nästa steg. 31 maj, på tobaksfria dagen kommer Barbro Westerholm att vara ute i Stockholm och plocka fimpar. Hon hoppas att många kända personer utnyttjar sitt kändisskap för att vara med och skapa uppmärksamhet på den nedskräpning och den skada på miljön som fimpar och snusprillor utgör.

–Jag har sett att det är väldigt mycket fimpar nu. Tänk om Zlatan skulle vara ute och plocka fimpar den dagen istället för att spela fotboll – det skulle få effekt. Det är dags att få tillbaka entusiasmen som fanns på 90-talet i tobaksfrågan. Jag hoppas att dagen bidrar till att fånga upp de miljömedvetna ungdomarna, säger Barbro Westerholm.

Läs mer om tobakspolitiken under de senaste 100 åren här.

 

Fakta om Barbro Westerholm

Född: 1933

Yrke: Läkare. Riksdagsledamot för Liberalerna i två omgångar sedan 1988 och är nu inne på sin nionde mandatperiod. Ledamot av riksdagens socialutskott. Hon var bland annat Socialstyrelsens första kvinnliga generaldirektör 1979–1985.

 

 

Läs vidare