Ingen kommer undan grannarnas tobaksrök

En grupp forskare i Boston har funnit att förekomsten av riskabla mikropartiklar i luften inomhus är dubbelt så stor i bostadshus där rökning tillåts som i hus där rökning inte får förekomma.

I genomsnitt var partikelhalten i hus med rökare 8,1 mikrogram per kubikmeter mot 4,8 mikrogram i de rökfria husen. Ett mikrogram är en miljondels gram. Medan rökning pågick i en lägenhet kunde koncentrationen där öka till 230 mikrogram.

Huvudsyftet med studien var att undersöka hur mycket inandningsbara mikropartiklar i tobaksröken som sprids till lägenheter och andra utrymmen där ingen röker.

Undersökningen pågick i fem månader i några allmännyttiga flerfamiljsbyggnader, public housing, där en övergång till helt rökfria bostäder förbereddes av staden Boston.

Noggranna mätningar av partikelnivåer och hur partiklarna sprids underlättades av att rökarna åtog sig att noga bokföra de klockslag då de rökte.

Forskarna undersökte även partikelhalten i utomhusluften eftersom sådana partiklar som finns i tobaksrök också kommer från andra källor som t ex bilavgaser, och som kan tränga in i bostadsluften.

Särskilda monitorer som mätte nikotinhalten i inomhusluften gjorde det lättare för forskarna att spåra vilka vägar som just tobaksröken tog.

Slutsatsen av undersökningen blev att hyresgäster som bor i flerfamiljshus inte kan undgå att utsättas för de mikropartiklar som rökande grannar producerar. I rökfria byggnader är partikelhalten högst hälften så stor.

En känd amerikansk specialist på barns lungfunktion, David Warner, som inte deltagit i forskningsprojektet, säger till nyhetsbyrån Reuters att studien på ett övertygande sätt visar att det inte finns något annat sätt att skydda människor från passiv rökning i flerfamiljshus är att göra husen helt rökfria.

– De som allra mest behöver skyddas är barnen, säger Warner.

Nicotine and Tobacco Research

Reuters