Efter två ur folkhälsosynpunkt magra alliansperioder – något särskilt väsentligt hände inte efter det succéartade införandet av rökfria krogar 2005 – steg S-regeringen in på folkhälsoscenen som en frisk fläkt. Redan i regeringsförklaringen 2014 kunde vi läsa: ”Regeringens mål är att de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation.”

Folkhälsominister Gabriel Wikström förstod att ska man ge sig på ett sådant mål så kan man gott börja med ”värstingen”. Rökningen dödar årligen minst 12 000 människor – bortåt 50 000 på en mandatperiod. Och genom dagligrökningens fördelning i samhället innebär det att dess hälsoeffekter utgör en betydande del av ojämlikheten i hälsa.

Wikström kände, i motsats till många politiker, väl till WHO:s tobakskonvention som Sverige genom ratificering 2005 åtagit sig att följa. Han var införstådd med att konventionen innehåller alla de åtgärder som tillsammans krävs för att varaktigt minska tobakskonsumtionen.

Han visste också att konventionen omfattar och avser all tobak, inte bara den rökta. Den svenska gudagåvan snus utgör för WHO inte något ”fint” nikotin i motsats till de traditionella cigaretternas ”fula” nikotin. Och för barnarbetaren i utsatta odlarländer är det lika illa om bladen blir till cigaretter eller snus.

Något år före maktskiftet 2014 hade frivilligorganisationerna genom Tobaksfakta startat sin opinionsbildning för ”Tobacco Endgame – Rökfritt Sverige 2025” – ett förslag till ett nationellt politiskt beslut om en strukturerad utfasning av cigarettrökning med ett första mål om mindre än fem procent rökare år 2025.

En sådan strategi, inspirerad av föregångare internationellt, anammades snart av Gabriel Wikström och målet 2025 skrevs in i den nya ANDT-strategin 2016-2020.

Sedan Wikström lämnade regeringen för ett år sedan har dock inte mycket hänt för att nå målet 2025. En stark snuslobby har genom sitt vilseledande mantra ”snus räddar liv” skapat osäkerhet inom regering, partier och ”block”. Genom inblandning från EU har inte ens beslut kunnat fattas om åtgärder i tobakskonventionen som ligger närmast till att införa, bland annat utökade rökfria miljöer och reglering av marknadsföring av tobaksvaror på säljställen.

Som väntat släpper inte tobaksindustrin sina gamla kunder så lätt – dess ägare vill i alla fall genom nya lockande, smaksatta produkter säkra ytterligare en generation nikotinberoende kunder. Medan regering, riksdag och övriga vuxenvärlden står bredvid och tittar på.

Vad som krävs för en trovärdig ”endgame-strategi” är till att börja med ett flertal regeringsbeslut. Vad ska ett mål omfatta – ett fem år gammalt frivilligorganisationsförslag kan knappast duga. En realistisk handlingsplan omfattande främst tobakskonventionens alla åtgärder. En kraftfull genomförandefunktion (Folkhälsomyndigheten ska tydligen bara ”följa” men inte driva utvecklingen). En långsiktig finansiering, inte minst av frivilligorganisationernas opinionsskapande verksamhet för att möjliggöra genomförandet ”inom en generation”.

Var är den nye Gabriel Wikström?

Göran Boëthius
styrelseledamot tankesmedjan Tobaksfakta

Den här debattartikeln publicerades i juli 2018 i Upsala Nya Tidning.