Stöd vid rökstopp viktigt för att minska rökningen i Europa

75 procent av Europas befolkning röker inte, och fördelningen av rökare ser procentuellt sett väldigt olika ut i utsatta grupper. Betydelsen av särskilda insatser till dessa grupper lyftes under flera seminarier. Charlotta Pisinger, prof. Socmedicin från Köpenhamn, poängterade att utökade insatser krävs för att stödja de sociala grupper där rökning fortsatt är hög. Runt 3 av 4 rökare slutar på egen hand. Massmediakampanjer är effektiva för att stimulera försök, som exempelvis på temat ” tips från tidigare rökare”. Men efter två misslyckade försök visar statistik att intensiv hjälp behövs.

Trettio minuters individuellt stöd ”face to face” eller via telefon är en evidensbaserad insats, baserad på 5A:s (ask, advice, assess, assist, arrange). Tillägg av psyko-terapi under minst 20–25 dagar, kostnadsfria läkemedel och att erbjuda inneliggande avvänjning i vården ökar effekten. Strukturella problem för implementering finns som att denna kunskap inte ges i utbildningen till läkare, framhöll Charlotta Pisinger.

Robert West, professor i psykologi från London, instämde och betonade att det är väl känt att rökavvänjning räddar liv och sparar pengar. Trots kunskapen brister politiskt stöd. Ett utvecklat digitalt stöd ökar effekten 1,5 gång jämfört med inget stöd eller endast en broschyr. Digitalt stöd kan utvecklas men kommer sannolikt inte i nivå med intensiv behandling.

Cristina Martinez, senior forskare, Barcelona, betonade ojämlikheten av rökningens effekter. Bland personer med långvarig psykisk sjukdom eller beroende är rökning kraftigt överrepresenterad. Det medför att tobaksrelaterade fysiska sjukdomar leder till ökad dödlighet i dessa grupper.  Hos denna grupp ökar också abstinensbesvär vid försök till rökstopp med 25 procent. Höj rösten för utvidgat stöd till denna grupp, uppmanar Cristina Martinez. En annan grupp i Spanien där rökning bland män är hög, till skillnad från kvinnor, är bland romer med över 10 års förväntad kortare livslängd jämfört med befolkningen.

Den sociala ojämlikheten innebär en dubblerad risk att bli rökare i vissa grupper. Talarna framhöll att det är oetiskt och orättvist och inte borde tolereras av samhället. WHO:s ambition 2020 att minska klyftan – ”closing the gap”- har inte lyckats. Insatser medför en minskad rökning i högre (40%) jämfört med lägre (10%) grad i de olika socioekonomiska grupperna – och skillnaden kvarstår. Orsaken beror på rökexponering, bristande information, lägre självkontroll och riktad marknadsföring, menar Anton Kunst, prof.  epidemiologi/Amsterdam. Han ser tre nödvändiga åtgärder:

• identifiera riskområden
• inför stödjande miljöer (rökfri offentlig miljö även inom sport, färre försäljningsställen)
• höjd åldersgräns för inköp

Generellt är ökad prispolitik på tobak den viktigaste åtgärden betonar han.

– Hälso- och sjukvården har en viktig roll för att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa. Vi behöver öka insatserna till skydd för barn och unga och för att uppnå ett rökfritt Sverige 2025 för alla, säger Tobaksfaktas kanslichef Ann Post, som är expert i tobaksavvänjning.