Samarbetet är ett uppenbart brott mot artikel 5.3 i WHO:s tobakskonvention, som Holland anslöt sig till år 2003. År 2008 enades konventionens medlemsländer om riktlinjer för hur artikel 5.3 ska tillämpas.

Folkhälsopolitiken måste, enligt artikeln, skyddas mot direkt och indirekt påverkan från tobaksindustrin. Det omfattar alla beslutsfattare och anställda i offentlig tjänst, nationellt, regionalt och lokalt.

Organisationen Dutch Youth Smoking Prevention Foundation har lyckats få fram hundratals dokument som visar att regeringen haft regelbundna kontakter med tobaksbolagen och inbjudit dem att kommentera förslag till nya lagar och förordningar om tobak.

– I Holland har tobakslobbyn varit framgångsrik och lyckats påverka beslut om tobaksskatter, åldersgränsen för tobaksköp och antalet försäljningsställen, säger lungläkaren Wanda de Kanter i British Medical Journal.

– Det är alldeles fel eftersom tobaksindustrin har ett enda mål: att få så många barn som möjligt att börja röka. Industrin kallar dem ”ersättningsrökare”.

De Kanter är oroad av att så många regeringstjänstemän och lobbyister uppenbarligen anser det normalt att tobaksindustrin ska ha inflytande på lagstiftningen.

– Industrin och även parlamentariker framhåller att tobak är en laglig produkt och att det därför är naturligt att ha kontakt.Dokumenten visar att kontakterna ofta är informella och mycket förbindliga. De känner alla varandra.

– Allt detta bryter mot tobakskonventionen, säger Wanda de Kanter, och därför har vi börjat med en laglig process mot regeringen.

– Vi har haft samtal med regeringen om problemet och även om det kan påverka så är det viktigt att få rättsligt fastslaget vad som gäller, så inte nästa regering har möjlighet att nonchalera tobakskonventionen.

Källa: BMJ