Tobak och FN:s konventioner om mänskliga rättigheter

Ett människorättsperspektiv på tobaksfrågan

Tobaksbruk är den främsta orsaken i världen till död som kunde ha förhindrats. Att applicera ett människorättsperspektiv på tobaksfrågan ger oss en unik möjlighet att utkräva ansvar i tobaksfrågan av våra makthavare.

Det internationella arbetet för mänskliga rättigheter tar sin utgångspunkt i FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. De rättigheter som inryms i förklaringen har senare förts in och vidareutvecklats i ett antal konventioner som är bindande för de anslutna staterna. Tillsammans utgör de ett universellt ramverk för arbetet med de mänskliga rättigheterna.

Sverige har ratificerat alla kärnkonventioner, av vilka följande är särskilt intressanta för det tobakspreventiva arbetet:

• Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR)
• Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR)
• Konventionen om avskaffande av all form av diskriminering av kvinnor (CEDAW)
• Konventionen om barnets rättigheter (CRC)

När vi kombinerar tobakskonventionen med ovanstående kärnkonventioner hittar vi självklara argument för varför våra makthavare har skyldighet att införa lagar och strategier som syftar till att få ett slut på tobaksepidemin. Rökning har en direkt negativ inverkan på en lång rad mänskliga rättigheter, här följer några exempel:

Rätt till liv:

Artikel 3 i Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna:
”Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.”

Tobaksbruk är den främsta orsaken till död som kan förhindras.

Rätt till hälsa:

Artikel 12 i Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter:
”Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en att åtnjuta bästa möjliga fysiska och psykiska hälsa.”

Läs mer om tobak och ojämlik hälsa här.

Läs mer om hälsokonsekvenser av rökning här.

Barns rättigheter:

Flera artiklar i Konventionen om barnets rättigheter (CRC) är relevanta för det tobakspreventiva arbetet, tex artiklarna 2,6 och 24. Läs mer om tobak och barns rättigheter här.

För barn i tobaksproduktionen kränks deras rättighet till Utbildning, vilket bekräftas av tre artiklar:

Artikel 26 i Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna:
”Var och en har rätt till utbildning.”

Artikel 13 Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter:
”Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en till utbildning.”

Artikel 28 i Konventionen om barnets rättigheter:
”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning.”

Kvinnors rättigheter:

Artikel 12 i Konventionen om avskaffande av all form av diskriminering av kvinnor:
”Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor när det gäller hälsovård för att, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, säkerställa tillgång till hälso- och sjukvård.” Läs mer om tobak och kvinnors rättigheter här.

Minoritetsgruppers rättigheter:

Tobaksindustrin riktar ofta sin marknadsföring till specifika minoritetsgrupper, och inom flera av dessa grupper ligger tobaksbruket på nivåer högt över medel. Exempel är hbtq-personer, urfolk och andra etniciteter i minoritet.

Läs om hur tobaksindustrin riktar in sig på hbq-samhället.

Läs mer om Tobak och ojämlik hälsa

Vad bör göras?

• Att tobak är en fråga om mänskliga rättigheter måste betonas och lyftas i allt tobakspreventivt arbete, för att få makthavare att förstå att det är deras skyldighet att agera för att skydda sina medborgare.
• De rapporteringsmekanismer som finns för mänskliga rättigheter bör användas i större utsträckning för att utkräva ansvar i tobaksfrågan.
• Mer resurser måste till för att kunna tillhandahålla juridisk hjälp, utbildning och stöd till opinionsbildare om hur man kan använda ramverket för de mänskliga rättigheterna som argumentation för att få till stånd fler tobaksbekämpande åtgärder.
  

  ---