Det avslöjar organisationen Corporate Europe Observatory, CEO, som i samband med att direktivet började gälla den 20 maj publicerat nya uppgifter om tobaksindustrins massiva lobbyverksamhet, som bygger på läckta dokument från Philip Morris.

CEO är en seriös forsknings- och kampanjgrupp som tagit som sin uppgift att exponera det inflytande som stora företag och deras lobbygrupper har i det lagstiftande arbetet i EU-parlamentet.

Omfattningen av lobbyverksamheten under revideringen av direktivet uppenbarades när de första läckorna från Philip Morris International, PMI, år 2012 avslöjade att bolaget anlitade 161 lobbyister med uppgift att påverka EU-parlamentariker och tjänstemän i EU-kommissionen. Dokumenten ger en unik insikt i den strategi som användes för att stoppa, alternativt försvaga eller försena arbetet med tobaksproduktdirektivet.

Större delen av EU-parlamentarikerna uppfattade den ihärdiga lobbyverksamheten som störande och irriterande, medan andra var beredda att gå industrins ärenden. En av dessa var moderaternas Christofer Fjellner, som inte gjort någon hemlighet av att han ville slopa exportförbudet för svenskt snus inom EU.

Hans roll som stöd för tobaksindustrin var betydligt större än så, i varje fall enligt Philip Morris egna noteringar.

Det heter om Fjellner: pågående kontakter, pro-tobacco i sex frågor, beskrivits som nyckelspelare i snusdebatten, omfattande lista över tobaksrelaterade initiativ i parlamentet.

De sex frågorna om ”pro-tobacco” handlar om standardiserade cigarettpaket, större hälsovarningar, exponeringsförbud, tillsatser, nya produkter och snus.

Fjellner är en av de tio som Philip Morris ger ”högsta prioritet.” Han är en av sju av dessa med beteckningen ”blå”, som markerar att de är mottagliga för tobaksindustrins argument.

En väg som lobbyisterna väljer om de inte lyckas nå politikerna direkt är att anlita ombud, tredje part. Det var den taktik som ansågs vara den enda möjliga för att försöka nå det svenska miljöpartiets Carl Schlyter som utsågs till så kallad skuggrapportör i parlamentets gröna grupp i arbetet med tobaksproduktdirektivet.

Om honom rapporterade man att ”han är intresserad av tobakspolitik i allmänhet, men inte i tekniska detaljer. Hittills inte särskilt öppen för möten med tobaksindustrin.” därför var det enda möjliga att anlita ombud.

Carl Schlyter säger till Tobaksfakta att uppgifterna om honom är från 2011 innan han utsetts till skuggrapportör. I samband med det markerade han tydligt att han inte ville ha med tobaksindustrins lobbyister att göra.

– Efter det var jag rödmärkt i deras handlingar, säger han.

I en kommentar via e-post kommenterar Christofer Fjellner uppgifterna om honom så här

– Att jag har slagits för det svenska snuset kan knappast komma som något nyhet och är ingen hemlighet. Det skäms jag inte för utan är snarare stolt över.
– Detta är en viktig fråga inte bara för dem som snusar, utan också för alla dem som arbetar på t ex svenska snusfabriker i exempelvis Göteborg och Sävsjö.
– Det är snarare märkligt att fler politiker inte står upp för en fråga som är viktig för många i Sverige.

CEOs hemsida