Enligt tobakskonventionen ska parterna vidta de åtgärder som konventionen tar upp för att skydda folkhälsopolitiken från tobaksindustrins inflytande. Tobakskonventionens artikel 5.3 reglerar hur tjänstemän och politiker ska förhålla sig till tobaksindustrin. Artikeln har fyra vägledande principer:

  • Det finns en grundläggande och oförenlig konflikt mellan tobaksindustrins intressen och folkhälsans intressen.
  • Kontakter med tobaksindustrin eller med dem som arbetar för att industrins intressen bör vara transparenta och redovisas öppet.
  • Parterna som har ratificerat tobakskonventionen bör kräva att tobaksindustrin och de som arbetar för att främja dess intressen ska agera på ett ansvarsfullt och transparent sätt.
  • Eftersom industrins produkter är dödliga bör tobaksindustrin inte ges fördelar eller uppmuntras att etablera eller driva sina företag.

De som agerar på allmänheten uppdrag ska alltså ha så lite samröre som möjligt med tobaksindustrin, och de kontakter som ändå behövs ska redovisas öppet.

 

Riktlinjer från november 2019

Australiens riktlinjer är från november 2019 och rör offentligt anställda och folk som representerar staten på olika sätt. Tobaksindustrin ska inte kunna påverka folkhälsopolitiken eller genomförandet av åtgärder för tobakskontroll står det i riktlinjerna, som också definierar vad som räknas som tobakskontroll, exempelvis skatter, handel, strategier, lagar och åtgärder för att reducera tillgång och efterfrågan på tobak.

I riktlinjerna anges också vilka som omfattas av dem såväl regeringsföreträdare, parlamentsledamöter som tjänstemän inklusive dem med utlandstjänstgöring.

Riktlinjerna tar bland annat upp följande:

Begränsa interaktion med tobaksindustrin och även med personer eller organisationer som troligen kommer att arbeta för att främja tobaksindustrins intressen. Vid de kontakter med tobaksindustrin som anses nödvändiga ska minst två tjänstemän delta, korrespondens ska inkludera flera personer, mötena ska spelas in. Riktlinjerna poängterar att det kan finnas en dold agenda från tobaksindustrins representanter, eller att det kan finnas anknytning till tobaksindustrin även i andra typer av möten.

Undvik intressekonflikter med tobaksindustrin, vilket innebär att de som är statens representanter bland annat ska deklarera vilka yrkesmässiga kontakter de har haft tidigare eller planerar att ha, liksom även om de till exempel har fått forskningsanslag.

Krav på att information från tobaksindustrin är transparent och korrekt, vilket innebär att informationen ska granskas noga för att minimera tobaksindustrins möjlighet att manipulera information.

Avvisa all form av samarbete med tobaksindustrin.

Undvik att behandla tobaksindustrin på ett förmånligt sätt, till exempel genom att ge skattelättnader eller liknande för att etablera sin verksamhet.

Avnormalisera tobaksindustrins CSR-försök. Tobaksindustrin försöker förbättra sin image genom olika aktiviteter som till exempel att ge stipendier, bekosta miljöprojekt, organisera aktiviteter som riktar sig till unga i syfte att få dem att inte börja röka och liknande. Den som arbetar för staten eller det offentliga ska avvisa dessa närmanden från tobaksindustrin.

Sverige saknar riktlinjer för 5.3

I Sverige har regeringen eller myndigheterna ännu inte tagit fram några liknande riktlinjer för hur kontakterna med tobaksindustrin ska hanteras. Endast Folkhälsomyndighetens tjänstemän redovisar kontakterna vilket de gör på myndighetens webbplats.

I väntan på riktlinjer har Tobaksfakta gett ut en guide om hur kontakterna med tobaksindustrin bör hanteras. Den heter Skydda folkhälsopolitiken mot tobaksindustrin – en vägledning och kan laddas ned här.

Läs mer:

Australian Government Department of Health: Guidance for Public Officials on Interacting with the Tobacco Industry

 

Läs vidare