Den frågan stod i fokus för ett av Tankesmedjan Tobaksfaktas seminarier under den pågående Almedalsveckan i Visby. Det svar som utkristallerade sig var att vissa konventioner ges genomslag i vårt samhälle – andra gör inget större avtryck.

Bakgrunden till seminariet är bland annat de undersökningar som visar att ytterst få svenska beslutsfattare ännu överhuvudtaget känner till den internationella Tobakskonventionen. Detta trots att Sverige ratificerade detta juridiskt bindande internationella avtal redan 2005. Idag har 174 av världens länder gjort samma sak och många arbetar mycket aktivt med att omvandla konventionens artiklar i praktisk politik. Sverige har, enligt Tobaksfaktas uppfattning, dock ännu inte börjat använda konventionen som det effektiva tobakspolitiska verktyg den kan vara.

Vid seminariet medverkade företrädare för arbetet med Kvinnorättskonventionen, Barnrättskonventionen respektive Tobakskonventionen. Margaretha Haglund, Tankesmedjan Tobaksfaktas tobakspolitiska expert, berättade om bakgrunden till Tobakskonventionen och om den svenska regeringens hittillsvarande loja inställning till densamma.

Äldst av de tre konventionerna är FN-konventionen om kvinnors mänskliga rättigheter. Den ratificerades av Sverige redan 1981.
Den är precis lika okänd i vårt land som Tobakskonventionen, sade Wiveka Holst, Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor, KSAN.

Även Britt Öhman, ordförande i UN Women´s Sverigekommitté, beskrev ett enträget och svårt påverkansarbete för att göra kvinnokonventionen känd och använd i Sverige.

När det gällde FN-konventionen om barns rättigheter blev bilden däremot annorlunda. Monica Gustafsson-Wallin är anställd som strateg i barnrättsfrågor inom Landstinget Sörmland. Hon beskrev hur Sverige efter ratificeringen 1990 tagit flera viktiga steg för förverkliga barnrättskonventionen i vårt land. År 1993 inrättades Barnombudsmannen genom lagstiftning och 1998 antogs en nationell strategi för implementering av konventionen. 2002 inrättade regeringskansliet en funktion för att driva på och följa upp genomförandet av barnrättskonventionen.

– En framgångsfaktor har varit att Sverige tagit nationella initiativ som haft implikationer på regional och lokal nivå. Vi på regional och lokal nivå har kunnat följa och luta oss mot de nationella initiativen, förklarade Monica Gustafsson-Wallin.