Matz Larsson har arbetat i Örebro läns landsting, numera Region Örebro, sedan 1985. På sin första betalda arbetstimme som underläkare 1979 deltog han i en multidisciplinär behandlingskonferens. Röntgenläkaren demonstrerade lungtumörer med cigaretten som pekpinne. I rummet fanns också thoraxkirurger som tog några sista bloss innan de skulle ut och operera.

–Den röntgenläkaren rökte alltid på sina ronder. När han hade rökt klart sprätte han iväg fimpen mot en vägg och sedan landade den elegant i ett stort askfat som fanns på golvet, minns han.

Med dagens perspektiv låter det han berättar nästan osannolikt, men det visar ju också hur mycket som har hänt när det gäller synen på tobak, tobakskontroll och tobaksprevention sedan 1979.

Tog fram tobakspolicy

Matz Larsson blev så småningom själv lungläkare och arbetade med tobaksdrabbade personer, framför allt lungcancer- och KOL-patienter. Av en tillfällighet kom han 1989 med i en grupp som skulle ta fram en tobakspolicy i landstinget i Örebro.

– Min största insats var kanske att jag föreslog namnet på gruppen ”landstingets utvecklingsgrupp för tobaksfrihet” – LUFT. 1993 var policyn klar, och när vi la ner gruppen fick namnet gå vidare till nationella konferensen LUFT. De tyckte att det var ett passande namn, säger han.

När landstinget 1996 inrättade en tobakspreventiv enhet med en läkare på halvtid och tre tobaksavvänjare blev han tillfrågad om han ville jobba där. Han tackade ja, och där blev han kvar efter det att de hade byggt upp verksamheten.

– Sedan dess har jag på papperet i alla fall haft en sån tjänst. Den har naggats lite i kanten ibland, men jag har ändå haft förmånen att inom min tjänst få jobba professionellt mot tobak och det är ju tyvärr väldigt få, nästan ingen annan läkare just nu som får jobba på sin tjänstetid på samma sätt. Det finns idealister, men ingen på tjänstetid numera. Det är tråkigt att det inte finns mer utrymme för läkare att jobba med detta, som är så kostnadseffektivt, och att det inte finns något karriärutrymme egentligen, säger han.

Ansträngde sig hårt för att bli rökare

Att han jobbar med tobaksprevention och tobaksavvänjning är ju lite lustigt med tanke på att han själv som barn intensivt försökte att lära sig att använda tobak.  Men den karriären avslutades turligt nog med en kräkorgie på en toalett.

–Det började när jag i sjuårsåldern tände eld på en kanelstång, men det var inget gott så det resulterade inte i något beroende. Som tioåring köpte jag och en kompis en cigarr. Jag bad att få den inslagen och ljög och sa att ”den är till farfar”. Jag och kompisen testade och mådde illa, så det gick inte heller bra. Som tolvåring var jag med en kusin som rökte mycket, vi köpte lösa cig och jag ansträngde mig för att lära mig som han. Målsättningen var att kunna dra halsbloss inom ett år.

Räddningen undan ett liv som nikotinist blev faktiskt snuset.

– Min storebror hade köpt snus och jag fick en prilla och la in en större än den han hade. Sen cyklade jag iväg för att träna gymnastik. Cykelturen gick bra i början, men färden avslutades på huk över idrottshusets toalett. Jag blev aldrig nikotinist även om jag jobbade hårt för att lära mig konsten. Det gjorde nog de flesta i slutet av 60-talet, säger han.

Kostnadseffektivt med rökavvänjning

Synen på tobak har ändrats radikalt sedan dess. Idag är det cirka sex–sju procent av befolkningen som röker varje dag och bland läkarna har det sjunkit ännu mer.

–Enligt statistiken rökte 46 procent av läkarna dagligen 1969, och det har ju minskat väldigt mycket sedan dess. Nu är det två–tre procent enligt den senaste enkäten. Läkarkåren slutade till stor del på 70–80-talen, de yngre rökte inte i samma utsträckning som de äldre, som dog bort. Det är ju svårt även för läkare att sluta. Mycket skedde på 90-talet, till exempel en policy om rökfritt på arbetsplatsen hade betydelse, säger han.

Matz Larsson berättar att tobaksavvänjning är oerhört kostnadseffektivt. En rökavvänjning kanske kostar ungefär 3 000 kronor. Om patienten är 49 år och blir rökfri så vinner hen fem–sex levnadsår. Ungefär var tredje klarar det så om kostnaden för alla slås ut på de vunna levnadsåren blir den ändå inte högre än 1 500 kronor per vunnet levnadsår.

–Inom sjukvården ligger gränsen för behandlingar på 500 000-600 000 kronor per vunnet levnadsår, upp till det beloppet ska behandlingen införas omedelbart. Med de siffrorna skulle det räcka att en på tusen blir rökfri för att uppfylla samhällets krav på behandlingen, säger han.

Han önskar mer långsiktiga resurser till tobaksavvänjning.

–Det är viktigt att i varje region ha en väl fungerande tobaksavvänjning som har stabilitet och styrka och inte bara vara ett projekt som man sätter igång något år eller två. Det ska vara vettiga anställningsvillkor så att de som arbetar där, både läkare och sjuksköterskor, känner att det är något att satsa på. Många har njugga anställningsvillkor, verksamheten konkurrerar med att göra en massa andra saker, det blir otryggt. Alla läkare borde vara engagerade i det här. Att ta itu med tobaken skulle rädda avsevärt fler liv än covid-19.

Varför satsas det inte mer på tobaksavvänjning?

–Vi är så van vid att det är så här. Det här med rökningen håller på att lösa sig. Folk röker mindre, rökning är inget stort problem för dem som arbetar med politik och har makt i samhället, de röker inte och inte heller deras barn. Det är främst de underprivilegierade som röker och deras barn som börjar. En annan sak är att det tar tid innan effekterna av rökning syns och långsiktigt tänkande är vi inte bra på längre i Sverige. Men vill man få slut på den här tråkiga karusellen med sjukdomar och död måste den stoppas flera decennier innan.

En annan förklaring kan vara företagsekonomiska.

–Det är vinstintressen, arbetstillfällen, tobaksaffärer som ska stängas… Mäktiga tobaksbolag påverkar, och det är ingen som vågar ta tag i det, det är enklast att det bara rullar på. Jag efterlyser effektivare restriktioner vid försäljning av tobak. Man måste tänka i nya banor. En forskare från Nya Zeeland undrade varför inte Systembolaget får ensamrätt på att sälja tobak, här finns ju redan en perfekt organisation, säger han.

Det finns även en tro på att sjukvården kommer att fixa alla tobaksrelaterade sjukdomar.

–Vi har också bättre behandling av lungcancerpatienter, det finns bromsmediciner som håller sjukdomen under kontroll. En del patienter med spridd sjukdom lever glädjande nog länge, ibland tio år. Det är fantastiskt vad vi kan uppnå. En effektiv bromsmedicin kostar ofta 30 000-40 000 kronor per månad eller högre och patienten kan behöva läkemedlet under många, många år. Har vi råd med rökning i ett samhälle där vi har solidarisk sjukvård och där alla i princip får nästan gratis sjukvård?

Föreläser i skolorna

På 1990-talet började Matz Larsson föreläsa om tobak. Första föreläsningen var på sjuksköterskeskolan i en stor aula med 200–300 åhörare.

–Jag var ganska nervös, men det gick bra, de tyckte att det var intressant. Det var stimulerande, så jag har gjort det ganska mycket sedan dess, på skolor och andra ställen. Jag pratar om tobak, ohälsa och beroende.

Han gjorde det ett tag tillsammans med en canceropererad vän som fick berätta sina erfarenheter av att akut få åka in på sjukhuset för operation. Under operationen upptäcktes en cancerförändring i struphuvudet. När han vaknade upp hade han ett hål i halsen och kunde inte prata längre.

–Han hade varit storrökare och jag brukade introducera honom genom att säga att ”nu ska ni få lyssna på någon som har mycket mer att säga om detta än jag”. Det var starkt, personligt och greppbart för unga människor att höra honom med sin ”robotröst” berätta om sina erfarenheter. Elever kom fram efteråt och sa att de aldrig mer skulle röka.

Matz Larsson har fortsatt föreläsa. När han nu blir pensionär på deltid är det tobakspreventionen som kommer att ta merparten av arbetstiden och han hoppas kunna ägna mer tid åt föreläsningar.

Fokus på ungdomar

Matz Larsson disputerade 2008.

–Avhandlingen handlade om passiv exponering för tobak på något sätt, till exempel rökning under fostertiden, säger han.

Han har fortsatt att forska, nu senast en studie om betydelsen av att ha en tobakspolicy i grundskolan, som Tobaksfakta har skrivit om tidigare.

–En tobakspolicy hade signifikant effekt, men det händer ganska mycket på högstadiet, så om man ska börja med sånt ska man göra det i åk 7.

Han återkommer flera gånger under intervjun till detta: Samhället måste rädda ungdomar från ett livslångt, farligt och dyrt beroende.

–Man ska ha fokus på rökningen och ungdomars tobaksbruk generellt, och aldrig glömma nikotinet. Att de nya produkterna får komma in på marknaden är obegripligt. Inget vet något om de långsiktiga effekterna. De är kanske inte lika skadliga som cigaretter, som dödar hälften av användarna, – men räcker det argumentet för att släppa in en ny produkt? Det är en märklig tid, vi har inte lärt oss mycket av historien. Detta är ett evigt arbete, det har visserligen gått åt rätt håll, men vi kan inte lägga ner stridsyxan, det behövs säkert många decennier till.

Hur blir du bemött när du tar upp tobak med politiker?

–De flesta tycker illa om cigaretter och rökning, så det känns aldrig som att man ger sig ut på farlig terräng. Många är sympatisörer, gör inte så mycket själva, det stannar mest vid läpparnas bekännelse för när plånboken ska fram för att finansiera åtgärder låter det annorlunda.

Att prata om rökning är inte kontroversiellt, men att prata om snus – då blir det en helt annan femma, enligt honom.

–Många snusar, även bland politiker, läkare och journalister. Men att låta dagens tonåringar trilla i samma fälla är avskyvärt.

–Det är viktigt att hjälpa snusare som vill sluta att bli tobaksfria. Många vet inte om att de kan få hjälp. De har inte samma hälsorisker som rökare, men de som vill sluta gör det ofta för att de känner sig så bundna och fast i beroendet. Många vill vara förebilder för sina barn, och en hel del tycker att det är dyrt, de har inte råd.

Matz Larsson brukar alltid fråga om tobak i mötet med patienter:

–”Har du använt tobak eller nikotin i någon form någon gång” brukar jag fråga och då kommer det fram även uppgifter om snus. Har jag ont om tid brukar jag åtminstone säga att ”om du någon gång skulle vilja sluta så finns det god hjälp att få”. Det kan vara rätt många som nappar på en sån kommentar, men det är ingen idé att tvinga in någon, säger han.

Han vill framför allt skydda barnen.

–Det är olyckligt att så många unga blir snusare, 13–17-åringar riskerar att få ett livslångt beroende. Nytt på marknaden är något som benämns ”tobaksfritt snus”. Man extraherar den allra giftigaste substansen i tobaksbladet  – nikotin – och tillverkarna har sedan mage att benämna produkten ”tobaksfri”. Det är lurendrejeri i mina ögon. Det är oroande många tonårsflickor som lurats in i tobaksberoende den vägen. När fler snusar innebär det också ökad risk för fostret under graviditeter. Vi lär oss mer och mer om nikotinets skadliga effekter.

Man smaksätter tobaksprodukter för att locka unga människor. Det borde förbjudas. Siktet måste vara inställt på att stödja unga människor att slippa bli beroende.

Under hans tid i yrket har det ändå hänt mycket positivt.

–Det är en väldigt sjunkande prevalens. När jag började som läkare för 40 år sedan rökte mer än 25 procent dagligen, nu är sex–sju procent dagligrökare, och rökning är inte alls lika accepterat, krogen har blivit rökfri. Men det behövs mer. Politikerna måste vara modigare. De politiker som kan WHO:s tobakskonvention, sätter ner foten och stödjer Rökfritt Sverige 2025 vinner väljarnas stöd, säger Matz Larsson.

 

 

Läs vidare