Samhället kan spara mångmiljonbelopp på att satsa på kvalificerad rökavvänjning. Den slutsatsen drar Eva Nohlert, legitimerad tandläkare och doktorand vid Centrum för klinisk forskning i Västerås, i sin avhandling om rökavvänjning.

– Det är samhällsekonomiskt slöseri att inte erbjuda rökare hjälp att sluta. Även om bara relativt få slutar röka kan det ge betydande vinster för folkhälsan, säger hon.

Slutsatsen var att båda metoderna fungerar väl och att både de hög- och de lågintensiva programmen var effektiva när det gäller att åstadkomma rökfrihet. I Västerås var exempelvis 19 respektive 26 procent rökfria efter sex år. Den högre siffran gällde det högintensiva programmet och den lägre ett mer lågintensivt.

Kostnadseffektiviteten av rökavvänjningen inom tandvården utvärderades och var god både för den hög- och den lågintensiva varianten.

Avhandlingen visar också att det finns utrymme för effektivisering av svenskt rökavvänjningsstöd.

– Under kommande decennier kommer tillgången på rökavvänjningsstöd att vara den viktigaste komponenten i det tobaksförebyggande arbetet när det gäller att minska den rökningsrelaterade dödligheten. Jag är övertygad om att vi kan öka behandlingskapaciteten genom att bättre analysera olika behandlingsformers effektivitet och kostnadseffektivitet, säger Eva Nohlert.

– Jag tycker också att man bör undersöka möjligheten att bättre använda tandvården, som regelbundet möter en majoritet av befolkningen, som arena för sluta-rökastöd.

Forskningsprojektet är ett samarbete mellan Uppsala Universitet, Karolinska Institutet, Mälardalens Högskola samt Landstinget Västmanland och Stockholms läns landsting.

Avhandlingen,Smoking Cessation – Treatment Intensity and Outcome in Randomized
Clinical Trials,läggs fram vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Uppsala universitet.