”Kunskap om slaveriet i tobaksproduktionen kan bidra till en hållbarare utveckling”

Parul Sharma arbetar sedan många år med hållbarhetsfrågor. Hon är ordförande för regeringens Agenda 2030-delegation och utsågs i våras av Veckans Affärer till Sveriges viktigaste kvinna inom samhällsförändring just nu.

Hon är född 1975 och växte upp i Sollentuna i norra Storstockholm tillsammans med sina föräldrar som flyttat hit från Indien och med sina bröder. Hon talar tre indiska språk och många av hennes uppdragsresor går till Asien, framför allt till länder i södra Asien, som Bangladesh, Pakistan och Indien. Parul Sharma har även skrivit boken Mänskliga rättigheter i Indien och varit rådgivare åt såväl EU-kommissionen som Amnesty. I fjol sommarpratade hon i P1 om sitt engagemang för miljö och mänskliga rättigheter. Om fattiga, utnyttjade människor som hon mött.

– Deras blanka ögon och tomma blickar är min drivkraft, förklarade hon för lyssnarna.

Har mött många tobaksodlare i skuldslaveri
Parul Sharma har arbetat som hållbarhetsexpert hos flera storbolag, bland andra Sandvik och Stora Enso, och jobbar i dag på advokatfirman Vinge. Hennes uppdrag brukar handla om att granska olika företags produktionskedjor och leverantörsled med avseende på miljöpåverkan, mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter.

Hon har hittills inte haft några granskningsuppdrag för tobaksbolag, men fått stor inblick i tobaksproduktionen under sina resor i Asien. När vi träffas för en intervju på advokatkontoret i Stockholms city berättar hon levande om alla de fattiga tobaksodlare och tobaksbladplockare hon träffat. Om hur tobak kan odlas på mark som rika godsägare stulit från ursprungsbefolkningar och hyr ut till tobaksbolagen. Om hur odlare som inte kan läsa eller skriva luras att sätta sina tumavtryck på avtal som de inte förstår och som ger dem orimliga villkor.

– Jag vet inte hur många sådana avtal jag har sett, med en text på engelska och sedan en bild på odlaren och hans tumavtryck som godsägaren har bevittnat. Villkoren är horribla, berättar hon.

De fattiga bönderna hamnar ofta i skuld till godsägaren. Resultatet blir ett skuldslaveri som leder till att hela familjen måste arbeta många, många timmar per dygn på fälten. Barnen arbetar i stället för att gå i skolan. Tobaksarbetarnas – både barns och vuxnas – hälsa påverkas av giftiga kemikalier som de måste använda i odlingen, av det hårda arbetet och av nikotin från tobaksbladen som tas upp av kroppen.

– Tobaksproduktionen är en av de mest slaveriintensiva näringar som finns. Och tobaksodlingen förstör både mark och vatten, säger Parul Sharma.

Tobaksproduktionen krockar med samtliga hållbarhetsmål

Som ordförande i Agenda 2030-delegationen arbetar hon med hur FN:s 17 hållbarhetsmål ska implementeras i Sverige. Av dessa mål är det bara mål 3 om hälsa och välbefinnande för alla som uttryckligen tar upp tobak. Det står att den internationella tobakskonventionen måste genomföras i alla länder för att målet ska kunna uppfyllas.

– Jag tycker det är en lite lam formulering, säger Parul Sharma.

– Man borde även ha kunnat skriva något konkret om att tobaksbruket måste minimeras.

Att genomföra de olika åtgärderna i tobakskonventionen är dock förstås viktigt för att leva upp till Agenda 2030. Det handlar om åtgärder för att minska efterfrågan på tobak och begränsa tillgängligheten, allt i syfte att stoppa den dödliga tobaksepidemin. Flera av dessa åtgärder har Sverige helt eller delvis genomfört, andra inte. Bland ännu ej genomförda åtgärder finns exponeringsförbud för tobaksvaror där de säljs och standardiserade, reklamfria tobaksförpackningar.

– Min personliga uppfattning är att om man utgår från att Agenda 2030 ska vara ett övergripande mål för hela politiken och samhällsutvecklingen så krockar icke vidtagna åtgärder i tobakskonventionen med detta, säger Parul Sharma.

Hon framhåller också att tobaksproduktionens villkor och effekter står i konflikt inte bara med nummer 3 av FN:s 17 hållbarhetsmål, utan med alla målen.

– Tobaksproduktionen krockar inte minst med mål 12 om hållbara konsumtions- och produktionsmönster, med de gröna målen och med vattenmålen, men på olika sätt även med övriga mål.

Efterlyser folkbildningsinsatser
Det är lätt att känna sig uppgiven inför detta och alla andra hinder för en hållbar utveckling i världen. Men hos Parul Sharma märks ingen uppgivenhet, snarare en återhållen och mycket behärskad vrede. Hon tror på möjligheten till en samhällsomställning där hållbar utveckling sätts främst, ett paradigmskifte där man vågar se och hantera målkonflikter – som den mellan tobaksindustrins vinstintresse och hållbar utveckling.

– Men för att nå dit behövs mycket mer kunskap i hela befolkningen. Därför har vi föreslagit en nationell folkbildningskampanj om hållbar utveckling och om hur alla de olika målen hör ihop, säger hon.

Hur tobak hotar hållbar utveckling är en av de många frågor som hon vill sprida mycket mer kunskap om. De flesta i Sverige är väl informerade om hälsoriskerna med att använda tobak. Men, menar Parul Sharma, alltför få känner till något om villkoren för dem som odlar den tobak vi röker och snusar.

– Vi behöver öka kunskapen i hela befolkningen om vad tobaksindustrin gör mot människor, mark och vatten i de länder där tobaken odlas. Att sprida denna kunskap är ett bra sätt att nå ut, inte minst till yngre.