Så drabbas människor i tobaksproduktionen

Ett människorättsperspektiv på tobaksfrågan

Tobaksbruk är den främsta orsaken i världen till död som kunde ha förhindrats. Att applicera ett människorättsperspektiv på tobaksfrågan ger oss en unik möjlighet att utkräva ansvar i tobaksfrågan av våra makthavare.

Det internationella arbetet för mänskliga rättigheter tar sin utgångspunkt i FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. De rättigheter som inryms i förklaringen har senare förts in och vidareutvecklats i ett antal konventioner som är bindande för de anslutna staterna. Tillsammans utgör de ett universellt ramverk för arbetet med de mänskliga rättigheterna.

Sverige har ratificerat alla kärnkonventioner, av vilka följande är särskilt intressanta för det tobakspreventiva arbetet:

• Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR)
• Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR)
• Konventionen om avskaffande av all form av diskriminering av kvinnor (CEDAW)
• Konventionen om barnets rättigheter (CRC)

När vi kombinerar tobakskonventionen med ovanstående kärnkonventioner hittar vi självklara argument för varför våra makthavare har skyldighet att införa lagar och strategier som syftar till att få ett slut på tobaksepidemin. Rökning har en direkt negativ inverkan på en lång rad mänskliga rättigheter, här följer några exempel:

---

Rätt till liv:

Artikel 3 i Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna:
”Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.”

Tobaksbruk är den främsta orsaken till död som kan förhindras.

---

Rätt till hälsa:

Artikel 12 i Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter:
”Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en att åtnjuta bästa möjliga fysiska och psykiska hälsa.”

Läs mer om tobak och ojämlik hälsa här.

Läs mer om hälsokonsekvenser av rökning här.

---

Barns rättigheter:

Flera artiklar i Konventionen om barnets rättigheter (CRC) är relevanta för det tobakspreventiva arbetet, tex artiklarna 2,6 och 24. Läs mer om tobak och barns rättigheter här.

För barn i tobaksproduktionen kränks deras rättighet till Utbildning, vilket bekräftas av tre artiklar:

Artikel 26 i Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna:
”Var och en har rätt till utbildning.”

Artikel 13 Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter:
”Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en till utbildning.”

Artikel 28 i Konventionen om barnets rättigheter:
”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning.”

---

Kvinnors rättigheter:

Artikel 12 i Konventionen om avskaffande av all form av diskriminering av kvinnor:
”Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor när det gäller hälsovård för att, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, säkerställa tillgång till hälso- och sjukvård.” Läs mer om tobak och kvinnors rättigheter här.

---

Minoritetsgruppers rättigheter:

Tobaksindustrin riktar ofta sin marknadsföring till specifika minoritetsgrupper, och inom flera av dessa grupper ligger tobaksbruket på nivåer högt över medel. Exempel är hbtq-personer, urfolk och andra etniciteter i minoritet.

Läs om hur tobaksindustrin riktar in sig på hbq-samhället.

Läs mer om Tobak och ojämlik hälsa

---

Vad bör göras?

• Att tobak är en fråga om mänskliga rättigheter måste betonas och lyftas i allt tobakspreventivt arbete, för att få makthavare att förstå att det är deras skyldighet att agera för att skydda sina medborgare.
• De rapporteringsmekanismer som finns för mänskliga rättigheter bör användas i större utsträckning för att utkräva ansvar i tobaksfrågan.
• Mer resurser måste till för att kunna tillhandahålla juridisk hjälp, utbildning och stöd till opinionsbildare om hur man kan använda ramverket för de mänskliga rättigheterna som argumentation för att få till stånd fler tobaksbekämpande åtgärder.
  

  ---

Barnarbete på tobaksplantagen

De flesta av de tobaksproducerande länderna har lagar som reglerar barnarbete, majoriteten av dem har dessutom skrivit under FN:s konvention om barnets rättigheter. De stora tobaksbolagen påstår sig bekämpa barnarbete. Trots det arbetar över en halv miljon barn på tobaksplantager över hela världen.

Barnarbete är inget unikt fenomen för tobakssektorn, men barnen på tobaksplantagen utsätts för särskilt stora risker i och med de faror för hälsan som tobaksodlingen för med sig. Barnarbete är utbrett i de större tobaksproducerande länderna som till exempel Argentina, Brasilien, Kina, Indien, Indonesien, Malawi och Zimbabwe.

 Det sättet som tobak odlas på, gör att tobaksodlaren ofta inte har något annat val än att involvera hela familjen i produktionen. Tobaksodlarna rekryteras av tobaksbolagen under förutsättningen att de har fru och barn som kan hjälpa till med arbetet på tobaksfälten. Barnen är därför oftast inte direkt anställda på plantagen utan arbetar som en del av tobaksodlarens familj. Den låga ersättningen som tobaksodlaren får av försäljningen av tobaken gör att många familjer är tvungna att låta barnen arbeta på fälten. För tobaksbolagen och plantageägarna innebär barnens arbetskraft däremot en ekonomisk fördel; barnen har inga kontrakt, får lägre lön om någon alls, inga löneförmåner och arbetar säsongsbaserat. I och med barnens oavlönade eller lågavlönade arbete kan kostnaderna för tobaksproduktionen hållas nere.

Utöver denna typ av barnarbete finns också de fall där barnen arbetar på fälten för att betala av sina föräldrars skuld till plantageägaren. Föräldrarna kan ha avlidit eller blivit sjuka och ansvaret för tobaksodlingen flyttas då över till barnen. I vissa fall skickas också barnen iväg från hemmet för att arbeta på tobaksfälten, eller så har de hamnat där som en följd av att föräldrarna har dött och de har blivit föräldralösa. Barnen försöker tjäna lite pengar för att de och deras syskon ska överleva eller ”omhändertas” av plantageägare och tobaksodlare som låter barnen arbeta för egen vinning.

Små möjligheter att gå i skolan

Barnen som arbetar på tobaksfälten har ofta små möjligheter att fullfölja sin grundskoleutbildning. I vissa områden är tillgången till skolor fortfarande ett problem, eller så har familjen inte råd med utgifterna för skolgång. Men även i de länder där grundskolan är gratis skickas barnen ofta inte till skolan på grund av att familjen inte kan avvara den extra arbetskraften, eller för att plantageägaren eller föräldrarna kräver att barnen arbetar, särskilt under högsäsongen. De flesta av dem som arbetar med att odla tobak är fattiga småbrukare som inte har gått i skolan och därför har dåliga kunskaper i att läsa och skriva. Det är något som ofta blir verkligheten även för nästa generation i familjen. Barnen på tobaksfälten har därför små chanser att ta sig ifrån fattigdomen och arbetet på tobaksplantagen.

Barnen skadas och blir sjuka

Barnen som arbetar på tobaksfälten är extra utsatta i och med att deras kontrakt, om de har några, oftast inte ger dem rätt till vare sig skyddskläder, sjukvård eller ledig tid. För att odla tobak krävs stora mängder giftiga bekämpningsmedel. Gifterna som används I tobaksodlingen kan orsaka cancer, andningssvårigheter, depression, skador på hörsel, syn, lever, njurar och det centrala nervsystemet. Hanteringen av själva tobaksbladen kan leda till nikotinförgiftning till följd av att nikotin absorberas genom huden. Barn är mycket känsligare för dessa gifter och dess skadeverkningar än vuxna, då deras kroppar ännu inte är färdigutvecklade.

Denna text framtagen av A Non Smoking Generation

Tobak odlas i 125 länder på en yta av 4,3 miljoner hektar och sysselsätter 17 miljoner personer, främst i låg- och medelinkomstländer.
Tobaksodling är extremt arbetsintensiv och eftersom tobaksindustrin betalar dåligt för tobaksbladen utförs arbetet ofta av obetalda familjemedlemmar. Kvinnorna i dessa familjer ägnar sig alltså åt att odla tobak istället för att odla mat eller andra grödor.

Tobaksodling bygger på kvinnors arbete, kvinnor som också tar ansvar för familj och hushåll. De utför uppgifter som att dra upp plantor, bevattning, spruta bekämpningsmedel, rensa ogräs, skörda plantorna och sortera dem efter skörd.

Hälsorisker är till exempel bekämpningsmedelsförgiftning, green tobacco sickness. Det finns exempel på kvinnor som arbetade i tobaksfälten när de var gravida och som fick missbildade barn.

Kvinnors möjligheter att fatta beslut som rör arbetet med tobaksodling varierar i världen. I Kina har kvinnor ganska stor möjlighet att fatta beslut, medan kvinnor i många afrikanska länder sällan har möjlighet att själva förhandla och skriva kontrakt med tobaksbolagen. De har sällan egna bankkonton och kan inte ta emot betalningar från tobaksbolagen.

Källa: unfairtobacco.org/

 

The International Network of Women Against Tobacco är ett internationellt nätverk av kvinnor som arbetar för tobakskontroll. Tobaksfaktas tobaksexpert Margaretha Haglund är en av kvinnorna i nätverket och var dess ordförande 1997–2006.