Så ser lagstiftningen ut i Sverige och det här återstår att göra

I och med tobaksproduktdirektivet 2016 måste cigarettförpackningarna förses med stora varningar i både text och bild. Hälsovarningarna ska täcka 65 procent av paketens fram- och baksidor, och varningstexterna kombineras med avskräckande bilder.

Bestämmelserna säger också att tobaksvarans förpackning eller själva tobaksvaran inte får innehålla information om innehållet av tjära, nikotin eller kolmonoxid. Märkningen på förpackningen får inte heller antyda att produkten har miljöfördelar eller hänvisa till smak, doft eller tillsatser. 

Sverige valde att enbart införa direktivets minimikrav, trots att alla länder i EU har möjlighet att gå längre och införa helt reklamfria, standardiserade tobaksförpackningar.

Parterna i tobakskonventionen enades redan 2008 om riktlinjer för förbud mot logotyper, färger, varumärkesbilder och reklamtexter på tobaksförpackningar. Av riktlinjerna framgår att en sådan standardisering skulle öka effekten av varningarna i text och bild och förebygga industrins möjligheter att med olika färger ge missledande budskap om till exempel att ett visst märke är mindre farligt än andra.

I Sverige har frågan om reklamfria standardiserade tobaksförpackningar utretts och slutsatserna av en utredning 2016 var att det skulle behövas en ändring av tryckfrihetsförordningen för ett införande i Sverige. Sedan dess har frågan stått still.

Tobaksfakta vill se ett införande av helt standardiserade tobaksförpackningar i Sverige.

Det finns en annan tolkning av tryckfrihetsförordningen, och det är att eftersom tobaksförpackningar inte på något sätt är tryckta skrifter, så omfattas de inte av tryckfrihetsförordningen, och därmed skulle det inte behövas en grundlagsändring för att kunna införa standardiserade förpackningar i Sverige.

Dessutom finns det sedan decennier ett undantag från tryckfrihetsordningsens skydd när det gäller kommersiella annonser för marknadsföring av alkohol och tobak (kap1, §9).