Fallet med utredningen av hälsokommissionären John Dalli är ett exempel på Olafs problem. Byråns utredning hölls så hemlig så inte ens Dalli själv fick ta del av den när han tvingades avgå. Först när det började läcka ut uppgifter via medier blev innehållet känt.

Kommunikationerna med den kommitté som har i uppgift att övervaka Olafs verksamhet fungerade dåligt när Dalli utreddes, liksom i många andra fall. Det framgick av den hårda kritik som utskottet för budgetkontroll riktade mot kommitténs nyligen publicerade årsrapport. Kommitténs viktigaste roll är att rapportera när Olaf använder metoder som inte är lagenliga, men inte heller övervakningskommittén fick tillgång till Dalli-rapporten.

De nya reglerna som antagits nu klargör tydligare villkoren för övervakningskommitténs möjlighet att kontrollera Olaf.

De finns med i det förslag som ministerrådet och parlamentet enades om i december 2012.

Sedan dess har en rad förslag om bl a större öppenhet och rättssäkerhet tillkommit, inte minst med anledning av Dalli-fallet. Flera av tilläggen svarar rapportören, den tyska kristdemokraten Ingeborg Grässle för. Hon är mycket kritisk mot Olafs behandling av Dalli och mot generaldirektören Giovanni Kessler.

Det var den konservativa och den gröna gruppen som stod bakom tilläggsförslagen, som röstades bort med mycket knapp majoritet.

– Själv stödde jag förslagen med deras krav på bl a ökad öppenhet, säger parlamentsledamoten Olle Schmidt (fp), men man röstade inte om varje tillägg för sig, utan i ett enda block. En förklaring till att en majoritet var emot tilläggen kan vara att flera länder helt enkelt inte vill ha större öppenhet.

Ytterligare en förklaring är att man befarade att tilläggen skulle stoppas av ministerrådet och att förbättringarna i Olafs regelverk därför skulle dröja ännu längre. Det kan ses mot bakgrunden av att försöken att reformera Olafs regelverk inleddes redan 2006. Nu bör rådets slutgiltiga godkännande bli en formalitet.

Olle Schmidt anser att Olaf borde vara en från kommissionen helt fristående organisation.

Ett litet steg mot större självständighet togs när den tidigare enheten för skydd av EUs ekonomiska intressen, som lydde direkt under kommissionens generalsekretariat, 1999 ersattes med Olaf, som är en självständig avdelning inom EU-kommissionen med 500 anställda. Sedan den 14 december 2010 leds byrån av generaldirektören Giovanni Kessler, med hittills extremt stora befogenheter. Det nya regelverket är tydligare när det gäller generaldirektörens uppgifter och förpliktelser. Mandattiden på fem år upphör, vilket innebär att generaldirektören kan avgå eller sägas upp vid vilken tidpunkt som helst.