Vad betyder det här för din yrkesgrupp sjuksköterskorna?

–Det är väldigt positivt, förstås, och det var på tiden att vi uppmärksammas. Det är lämpligt också i år då det är 200 år sedan Florence Nightingale föddes. Hon var en fantastisk föregångare för hälsofrämjande åtgärder, bland annat identiferade hon smittorisker och hygienens betydelse.

Kommer allmänheten att märka av detta under året?

–Det hoppas jag, bland annat genom att vi har en treårig global kampanj som pågår, Nursing Now, för att öka statusen för sjuksköterskor och ta fram deras hälsofrämjande arbete. Vi hoppas att politiker ska uppmärksamma sjuksköterskor mer och låta oss ta mer plats i det offentliga rummet. Förhoppningsvis kommer det också att skrivas artiklar om Florence Nightingale. Sedan har vi Sjuksköterskedagarna 2020 i november som ju också handlar om sjuksköterskornas hälsofrämjande möjligheter, och då ska Globen i Stockholm lysas upp med vår färg, blått.

Vad är de viktigaste folkhälsoråden som ni kan ge?

–Det går inte att säga vilket som är viktigast. Omvårdnad handlar om att ha ett personcentrerat förhållningssätt till patienterna, som själva ska hitta motivation till att göra goda val och sjuksköterskorna är bra på att stödja dem i den processen. Det man själv har varit med och bestämt håller bättre, det vet vi. Det är väldigt många som redan idag gör bra val, men de som inte har gjort det har ofta en mer komplex situation och behöver mer stöd. Många har redan ett hälsosamt leverne, men det är också fler som inte har det. Gapet har blivit större, hälsan mer ojämlik.

Var kommer tobaksprevention in i detta?

– Tobaksbruk är ju en av de levnadsvanor som vi vet att man inte ska ha för att må riktigt bra. Tobak är ju en av de fyra livsstilsfaktorer som ingår i Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder, Prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor. De övriga är riskbruk av alkohol, ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet. De riktlinjerna har sjuksköterskorna aktivt varit med och implementerat genom alla år. Jag har själv jobbat med tobaksprevention sedan 80-talet och jag är förvånad över att det fortfarande saknas så mycket stöd i det tobakspreventiva arbetet. Processen för implementering är extremt långsam. Tobaksprevention och det förebyggande arbetet är alltid lågprioriterat när man gör besparingar. Vi har påpekat för politiker att för att spara pengar och resurser är det detta arbete som ska prioriteras upp, men ändå blir det aldrig så. Sjuksköterskor är ju den grupp som vill arbeta förebyggande, men inte alltid har fått möjlighet till det. Det är ju också så att det inte alltid syns vad man har gjort och därför har resurserna försvunnit.

Hur är kunskapen om nya tobaksprodukter, som e-cigaretter, inom vården, tror du?

–Jag vet faktiskt inte det hur det ser ut allmänt. Jag själv försöker hålla mig uppdaterad, men det kanske beror på att jag har ett förflutet som tobaksavvänjare. Det gäller att få ut information snabbt, men det måste finnas ett bra underlag också, och tyvärr finns det inte mycket pengar till forskning, och det tar tid att få resultat från den forskning som finns. Och tyvärr är det så att tobaksindustrin är himla bra på att hitta nya ingångar och sprida missledande information.

Vad kan man göra mer för att minska tobaksbruket?

–Det krävs att man verkligen prioriterar de här frågorna. Förebyggande vård ska vara mer värt än ren sjukvård för att det ska bli bestående. Och också att man kan visa vad man gör, det gäller alla professioner, det är inte alltid läkarna som är bäst på det här. Sen ska lagstiftningen vara med, det vet vi ju är effektivt. Vi tar ett steg i taget, men vi har bättre lagar nu än vi haft förut i alla fall.

Vilken betydelse har sjuksköterskor i det tobakspreventiva arbetet?

– Sjuksköterskor har en nyckelroll, vi är över 100 000, vi är många och jobbar nära patienten, så vi har jättestor betydelse. Vi har ofta många kontakter med samma person genom att det ofta är sjuksköterskor som följer upp och kan stötta över tid. Sjuksköterskor finns också med i många olika situationer, både i hemmet, på vårdcentraler och på barnavårdscentralen. På sjukhus har sjuksköterskor specialkunskaper om den diagnos som det handlar om. Det finns i omvårdnadens grund att man jobbar personcentrerat och hälsofrämjande, och där ingår levnadsvanor. Det handlar ju ”bara” om att få resurser och tid att kunna arbeta med de här sakerna.