Rapporten ”Crooked nine. Nine ways the tobacco industry undermines health policy” tar upp varje metod i ett eget kapitel med belysande exempel på hur just den taktiken har använts i olika delar av världen.

Rapporten vill bidra till att allmänheten, politiker, journalister och de som arbetar med folkhälsa blir medvetna om tobaksindustrins metoder för att kunna förutse och bemöta dem. I rapporten finns också förslag på åtgärder som regeringar och civilsamhället kan vidta för att minska tobaksindustrins inflytande över politiken.

Nätverket Stop – Stopping Tobacco Organizations and Products – är ett samarbete mellan University of Bath, Global Center for Good Governance in Tobacco Control, The Union och Vital Strategies med syftet att bevaka och exponera tobaksindustrins metoder. Stop finansieras av Bloomberg Philanthropies.

De nio metoderna som tobaksindustrin använder är:

1. Tredjepartstaktiken – formar allianser och frontgrupper som för fram tobaksindustrins argument
2. Försöker splittra och försvaga folkhälsoaktörerna
3. Ifrågasätter och underminerar folkhälsoinformation
4. Producerar och sprider vilseledande forskning och information
5. Påverkar beslutsfattande genom lobbying
6. Påverkar politiken på hög nivå, inklusive handelsfördrag, för att göra det svårare att godkänna regler som skyddar folkhälsan
7. Startar rättstvister eller hotar att göra det
8. Underlättar tobakssmuggling och orsakar förvirring kring smuggling och använder det för att bekämpa tobakskontroll
9. Söker förbättra sitt eget rykte för att öka möjligheten att påverka politiken

Samma argument och taktik används för att åstadkomma detta i olika länder och sammanhang.

Taktik nummer 5: Lobbying

Inför EU:s beslut om Tobaksproduktdirektivet anställde Philip Morris International (PMI) 160 lobbyister, varav minst sju var tidigare EU-politiker eller tjänstemän. Lobbyisterna var så många att de kunde ha personliga möten med en tredjedel av EU-parlamentets ledamöter. Som kontrast fanns det bara fem motsvarande tjänster på folkhälsosidan.

Utöver den direkta lobbyverksamheten använde PMI tredjepartstaktiken för att närma sig folkhälsovänliga parlamentsledamöter. Dessa tredjepartsgrupper dolde ofta sina kopplingar till tobaksindustrin.

PMI satsade 1,25 miljoner euro, motsvarande cirka 14,5 miljoner i dagens penningvärde, i ett försök att blockera och försvaga beslutet, som trots detta antogs av EU Tobaksproduktdirektivet trädde i kraft 2014.

Taktik 2, försvaga och splittra

Som exempel på taktik nummer två, att splittra och försvaga de organisationer som arbetar med folkhälsa, nämner rapporten hur tobaksindustrin donerade pengar till ILO, FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor, både direkt via Japan Tobacco och indirekt via The Eliminating Child Labour in Tobacco Growing Foundation, en stiftelse som finansieras av tobaksindustrin. Först i november 2018, när donationerna blev allmänt kända, bestämde ILO att inte förnya kontrakten med tobaksindustrin.

Ett annat exempel är hur tobaksindustrin i syfte att förbättra sin image, infiltrera FN och försvaga tobakskontroll globalt, sponsrade UNICEF mellan åren 2003 och 2016 direkt eller indirekt via frontgrupper. Under perioden minskade UNICEFs fokus på barns rättigheter till ren luft och friska lungor. Till exempel nämner rapporten ”Obligations and Actions on Children’s Rights and Business”, som publicerades 2015 med Japan Tobacco som bidragsgivare, inte tobak överhuvudtaget.

Taktik 3, ifrågasätt folkhälsoinformation

Att ifrågasätta forskningsresultat om tobak är en annan metod som tobaksindustrin använder. Stiftelsen Foundation for a Smoke-Free World (FSFW) – som säger sig vara oberoende av tobaksindustrin, men finansieras av Philip Morris International med 80 miljoner US-dollar per år motsvarande närmare 850 miljoner svenska kronor – har inrättat flera ”Centers of Research Excellence”.

Ett sådant center finns på Nya Zeeland och leds av dr Marewa Glover, som i augusti 2019 muntligt inför New Zealand Health Select Committee motsatte sig ett förslag att förbjuda rökning med barn i bilen. Hon påstod att ”vetenskapliga studier inte har visat att exponering för cigarettrök i bilen orsakar sjukdom” och hävdade att bevisen som antyder att exponering för cigarettrök i bilar kan vara giftiga för barn är ”skräpvetenskap”.

Taktik sju: starta rättstvister

Ytterligare en metod som tobaksindustrin använder för att bromsa eller förhindra politik för tobakskontroll är att hota med eller vidta rättsliga åtgärder mot regeringar. Sådana rättstvister kan röra varumärken, bilaterala eller mulilaterara avtal, och har sällan lett till framgång för tobaksindustrin. De kräver dock mycket resurser, och kan få andra länder att tveka att införa åtgärder för tobakskontroll.

Taktik åtta: Använda smuggling för att bekämpa tobakskontroll

Det finns många exempel på att tobaksindustrin både historiskt och i nutid underlättar smuggling och illegal handel med tobaksprodukter.

Till exempel bötfälldes British American Tobacco 2014 i Storbritannien, på grund av att företaget var medskyldig i smuggling av tobaksvaror.

Även smuggelcigaretter är lönsamma för tobaksbolagen. Majoriteten av de smugglade cigaretterna är tobaksföretagens egna produkter och de får fortfarande sin vinst. Smuggelcigaretter kan upprätthålla marknadsandelar eller användas för att översvämma en ny marknad. De är billigare och det är mer troligt att de röks av låginkomsttagare och ungdomar, som är viktiga målgrupper för branschen.

Tobaksindustrin använder sedan smugglingen som argument för att tobakskontroll främjar smuggling.

Läs rapporten i sin helhet