Inlägget tar upp kända fakta för oss i Sverige, men det är intressant att se det från ett utifrånperspektiv.

Så här beskrivs en del av den svenska erfarenheten i Tobacco Tactics databas:

De fyra stora transnationella tobaksföretagen (TTC) har alla investerat i tobakssnus och på senare tid nikotinpåsar – som inte innehåller tobaksblad och ibland kallas ”vitt snus”.

Sedan 2008 har tobaksföretag lobbat för att EU:s förbud mot snusförsäljning ska tas bort och hävdat att EU-rökares liv kan räddas om de får tillgång till mindre skadliga tobaksalternativ.

Svenska män har länge haft en av de lägsta dagliga rökningssiffrorna i Europa, och en av de lägsta andelen tobaksrelaterade sjukdomar globalt.

I början av 2000-talet tillskrev vissa forskare den höga manliga snuskonsumtionen för minskningen av svenska mäns rökning och föreslog att detta bevis på konceptet skulle kunna replikeras på andra håll i EU och uppnå nettohälsovinster. Detta är grunden för berättelsen om den ”svenska erfarenheten” som i stor utsträckning marknadsförs av tobaksindustrin och dess medarbetare.

Andra kritiserade denna tolkning av de svenska uppgifterna och motsatte sig att starka svenska tobakskontrollåtgärder istället spelade en betydande roll för att minska förekomsten av män som röker (till exempel var Sverige ett av de första länderna att införa rökfria utrymmen). De hävdade att svenska data visade att endast en liten andel av svenska manliga rökare slutade röka med snus, att ett antal snusare började sin tobaksanvändning med snus, och att vissa fortsatte att röka och är dubbelanvändare.

Medan rökningsfrekvensen i Sverige har minskat stadigt över tid har snusanvändningen i allmänhet varit stabil. Enligt Cancerfonden finns det ”inget statistiskt stöd” för påståendet att minskningen av rökning i Sverige beror på snusanvändning.

Dessutom har användningen av nikotinpåsar (även känt som ”vitt snus”) ökat, särskilt bland unga.

Läs vidare