Däremot visar det sig att snus inte upplevs som något bra rökavvänjningsmedel. Det ger ett fortsatt beroende och leder lätt till ett blandbruk av snus och cigaretter. En utveckling som är vanligast bland lågutbildade.

Det är läkaren Gunnar Lundqvist vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet som forskat i varför en del rökare lätt lyckas bli tobaksfria medan det för andra verkar omöjligt att sluta.

Resultatet presenteras i avhandlingen Tobaksvanor i medelåldern, där ett avsnitt handlar om erfarenheter av att sluta röka.

En grupp där många är motiverade att sluta är medelålders rökare.
– Medelåldern är ett skede då man inser att livet är ändligt och börjar intressera sig för en sundare livsstil. Då gör man något också åt tobaksbruket. Det blir en vändpunkt, säger Gunnar Lindqvist.

Varför vissa rökare omöjligt kan sluta är en fråga som fortfarande inte har fått svar.
– Hälften av de rökare som fått hjärtinfarkt fortsätter röka. För att hjälpa dem måste vi ha uppföljningar under mycket längre tid än vi har nu. Gärna en form av kontrakt som gör det möjligt att ta kontakt även efter ett år.

Gunnar Lindqvist har också funnit att sjukvården inte har den roll för tobaksbrukare som man föreställer sig.
– Rökare anser inte att de ska besvära vården om sin rökning om de inte är sjuka. Därför skulle det behövas enheter utanför sjukvården, spa-liknande livsstilscentra, dit det vore naturligt att även tobaksbrukare kunde komma och träffa kompetent personal.

Avhandlingens hela titel är Tobaksvanor i medelåldern, riskfaktormönster, rökstoppsattityder och erfarenheter av att sluta röka.

Den bygger på data från 99 381 deltagare i projektet Västerbottens hälsoundersökningar och på uppgifter om hur tobaksvanorna förändrats bland 16 484 västerbottningar under en tioårsperiod.

Uppgifterna om betydelsen av rökfria serveringar och snuset kommer från en enkät 2007 med 3 500 personer som året innan i en undersökning uppgett att de använde tobak.