Har levt med konsekvenserna av tobaksbruk

Annika Strandhäll är för de flesta känd som tidigare statsråd med ansvar för bland annat socialförsäkringar och folkhälsa i socialdemokratiska regeringar. Anledningen till att Tobaksfakta intervjuar henne är hennes engagemang mot tobaksbruk, något som har sin grund i uppväxten i Göteborgsförorten Bergsjön.

–Som så många andra i min generation är jag uppväxt med rökande föräldrar. De rökte till exempel i vår Volvo 240 med barn i bilen och sånt, berättar hon.

Mamman blev så småningom ensamstående med barnen.

–Hon började röka när hon var 13 år och rökningen blev något som tog över mycket av livet. Jag växte upp under knappa omständigheter, men de där cigaretterna blev på något sätt alltid prioriterade. Jag lastar inte henne för det, hon hade rökt väldigt länge och det är ett tufft gift, det är bara att konstatera, säger hon.

Eftersom familjen hade det knapert ekonomiskt rullade mamman cigaretterna. Annika Strandhäll minns att hon fick hjälpa mamman med tobaksbestyren.

–Jag blev skickad till affären för att köpa cig, och jag fick som tio–elva-åring hjälpa henne att rulla cigaretter. Det är ett starkt minne från min uppväxt.

Började inte själv röka

Många som växer upp med rökande föräldrar börjar själva att använda tobak. Så blev det för Annika Strandhälls syskon, men själv började hon aldrig. Ju äldre hon blev desto mer gnagde det att mamman rökte två–tre paket om dagen och hon började så småningom att ta upp frågan med henne.

–Det blev väldigt tydligt då hur viktigt det var för min mamma att röka de där cigaretterna.

Mamman fick veta att hon hade KOL ungefär samtidigt som Annika Strandhäll fick sitt första barn. Att stå bredvid och se hur en viktig person i livet går under i ett beroende är smärtsamt, men det är samtidigt viktigt att respektera personens vilja, tycker hon.

–Hon fick en tidig diagnos, hon hade alla möjligheter att sluta röka under alla de åren för att stoppa upp sjukdomen, men det gjorde hon inte. Hon blev erbjuden rökavvänjning, och så småningom när sjukdomen förvärrades var jag med henne ofta på Sahlgrenska lungkliniken och stod utanför när undersökningen var färdig så att hon kunde ta sig en cigarett. Det var ju jobbigt att se när hon blev sämre och sämre, samtidigt som jag kände att det var viktigt att respektera hennes val.

Mamman blev allt mer begränsad i sin rörlighet.

– Hon hade väldigt svårt att ta sig ut på slutet, hon kunde inte gå uppför backar. Hon kunde inte få syrgas heller, då måste man sluta röka, så hon blev mer och mer bunden till lägenheten. Hon rökte på balkongen och allt mer inne. De sista åren växte min frustration över att hon fortsatte röka. Hon försökte sluta vid några tillfällen, men det var henne övermäktigt, hon klarade inte det.

Mamman dog hösten 2017 vid 68 års ålder, ungefär i samma veva som Annika Strandhäll blev utsedd till socialminister.

Det var cigaretterna som tog din mammas liv?

– Ja, definitivt. Hon trillade i hallen och bröt benet, men hennes lungor var så dåliga så de var oroliga för att söva henne. Lungkapaciteten gick ner och hon hamnade i respirator. Det var en tuff tid, hon åkte ut och in på sjukhus väldigt mycket.

Det är en stor sorg att mamman gick bort så tidigt.

–Hon var en betydelsefull person i mitt liv, en fantastisk människa på många sätt. Hon var viktig både för mig och barnen. Jag saknar henne mycket och är ledsen för att hon aldrig lyckades sluta röka.

Rökfria arbetsplatser

I sitt yrkesliv har Annika Strandhäll kämpat för tobaksfria miljöer på olika sätt. Bland annat genom att som ordförande för fackförbundet SKTF i Göteborg få till rökfritt på arbetsplatser och inom vården. Som socialförsäkringsminister hade hon en bra bild över sjukvårdens kostnader för tobaksrelaterade sjukdomar, säger hon. När hon tog över som folkhälsominister efter Gabriel Wikström fick hon leda arbetet med det utökade rökförbudet i hamn. Lagen om rökfrihet på bland annat uteserveringar togs i riksdagen i december 2018.

– Det är en av de lagar jag är stolt över att vi fick på plats och personligen en av de saker jag kommer att komma ihåg bäst. Det var inte helt självklart i det parlamentariska läget vi hade, säger hon.

Hur gick det till när ni fick igenom den nya tobakslagen?

–Det var en kraftig envishet från några av oss i förhandlingarna och internt lobbyarbete för att manövrera igenom frågan. Tidsaspekten spelade roll, vi ville få ett beslut före valet, eftersom vi inte visste om det blev regeringsskifte. Det var intensiva förhandlingar och exponeringsförbudet var en fråga vi fick ge oss på. Jag önskar att vi hade gjort ännu mer, men man får ta det successivt. Att vi hittade en viss allians med Centern, som då inte formellt var en samarbetspartier, var viktigt, vi hade bra stöd av partiets vikarierande partiledare Anders Jonsson, som är läkare.

Hänger framgången i den här frågan på enskilda individer?

–Oaktat partibakgrund finns det i varje parti personer med insikter, kunskap och egna erfarenheter av tobakens otroligt negativa skadeverkningar och det är en fråga som splittrar partier internt. Men det är ju märkligt att den här typen av folkhälsobeslut väcker så mycket känslor hos människor, det blir så mycket debatt, frågan får enorm massmedial uppmärksamhet – när vi vet så mycket om rökningens skadeverkningar.

Rökförbudet på krogen 2005 var en lag som bröt ny mark, enligt henne.

–Debatten inför beslutet var otroligt hetsig, detta skulle slå sönder hela svenska krogvärlden. Nu idag kan vi konstatera att väldigt få svenskar skulle vilja ha tillbaka rökning på krogen. Det finns en stark folklig acceptans kring den förändringen.

Snus – ”en helig ko” i svensk politik

Tobaksbruk handlar inte bara om cigaretter, utan om alla nikotinprodukter, som snus och e-cigaretter. Annika Strandhäll tar upp tobaksindustrins kreativitet när det gäller att fånga nya användare.

–Tobaksbolagen försöker ständigt kringgå lagstiftningen. Ta till exempel det vita snuset som man paketerar på ett sätt så att det ska se attraktivt ut för barnen. Min dotter har stött på både e-cigaretter och vitt snus och kom hem och pratade om dem som helt ofarliga produkter. Det är klart att snus inte är som rökning, men det är fortfarande ett beroende, kanske värre än att vara beroende av cigaretter.

Snuset är den stora kilen i den svenska debatten, anser hon.

–Snus är en helig ko i svensk politik. Snuset är nästan ”untouchable” politiskt, det blir kraftfulla reaktioner, det är så gott som politiskt självmord att ge sig på det.

Varför är det så?

–Snus är djupt förknippat med den svenska traditionella kulturen, även i mitt eget parti är det en helig ko. Man förknippar snus med EU-inträdet, vi har vårt undantag och ska värna vår egen produktion. Här har tobakslobbyn lyckats väldigt bra att få ut bilden av snus som rökavvänjning. Den trycker även på väldigt mycket för att kunna sälja dessa produkter i andra EU-länder. Det är en ständig påverkanskampanj från tobakslobbyn i den delen som varje folkhälsominister får brottas med. Å ena sidan vet vi inte lika mycket om snusets skadeverkningar som om cigaretternas, och det är en brist att vi inte vet mer om dem, för fortfarande finns det potential att flera problem uppenbarar sig. Och framförallt leder snuset in i ett kostsamt beroende.

Antitobaksgrupper viktiga

Hon framhåller hur viktigt det är att ha organisationer som arbetar tobaksförebyggande, inte minst för att uppnå målet med Tobacco Endgame –Rökfritt Sverige 2025.

–Man ska inte underskatta att civilsamhällets organisationer har en viktig roll i att hålla frågan levande. Det går snabbt i politiken, man konkurrerar med mycket, och då behövs antitobakslobbyn för att ligga på regeringen som har förbundit sig att verkligen nå dit.

Är det ideella frivilliga organisationer som ska driva arbetet? Vad ska politikerna göra?

– Politiken ska hålla efter tobakslobbyn, komma med nya förslag och se till att den lagstiftning som finns på plats implementeras.

Tobaksbruk drabbar många

Argumentet mot tobakskontroll är ofta att folk ska få bestämma själva om de vill förstöra sin egen kropp. Det håller hon inte alls med om.

–Det är ju inte bara sin egen kropp man skadar. Den passiva rökningen skadar andra. Anhöriga drabbas, barn och familj. Kostnaderna för samhället är enorma. Tobaken har stora konsekvenser i alla led, för miljön och människorna som arbetar i tobaksindustrin och barnarbetarna på odlingarna. Det tas nästan inte alls upp i den allmänna debatten. Det borde – inte minst för den unga generationen, som är så engagerad i miljö och etiska frågor – vara ett argument att välja bort tobak, säger hon.