Hem / Faktapuffar / Hållbar utveckling / Globala målen / Tobak och FN:s globala hållbarhetsmål (Agenda 2030)
FN:s 193 medlemsländer har enats om 17 globala mål för långsiktigt hållbar utveckling. Målen handlar om hur vi ska få slut på fattigdom och hunger och skapa en hållbar utveckling och goda livsvillkor för alla människor, och ska uppnås till år 2030.
Tobaksproduktionen och tobakskonsumtionen i världen utgör ett hinder för att lyckas uppnå målen. Här berättar vi om kopplingen mellan tobak och respektive mål.
Tobaksbruket är störst bland fattiga. De pengar som spenderas på tobak skulle i stället behövas till grundläggande behov som mat, utbildning, och hälsovård. I vissa länder i Afrika använder de fattigaste hushållen 15 procent av sin disponibla inkomst till tobak.
Även i Sverige bidrar tobaksberoende till att människor som lever på knappa marginaler får det ännu sämre ställt. Tobaksbruket är högst i de grupper i vårt land som har de lägsta inkomsterna. År 2016 rökte exempelvis 17 procent av personer med enbart grundskola dagligen medan 10 procent av dem med eftergymnasial utbildning rökte (dagligen eller ibland).
Överbelastade hälso- och sjukvårdssystem i alla länder vårdar redan ett oräkneligt antal människor som insjuknat i cancer, stroke, emfysem och en mängd andra icke smittsamma sjukdomar (non-communicable diseases, NCD:s) som orsakats av tobak. De sjukdomar som orsakas av tobaksbruket medför höga kostnader för produktionsbortfall för samhällsekonomin, på grund av sjukdomar och dödsfall bland människor i arbetsför ålder.
Läs mer
Tobaksodling tar i anspråk omkring 3,8 miljoner hektar jordbruksmark. Omkring 90 procent av världens kommersiella råtobak odlas i syd, ofta i länder där undernäring och barnarbete är stora problem. Många andra grödor, kombinationer av grödor, odlingssystem och försörjningsstrategier ger bättre möjligheter för jordbrukarna.
Det är viktigt att tobaksanvändare i Sverige och andra länder i den rika delen av världen blir medvetna om konsekvenserna av tobaksodling för människor i producentländerna. Genom vårt utvecklingsbistånd har vi också möjlighet att bidra till uppfyllande av mål 2.
Tobaken är en av de främsta faktorerna bakom epidemin av icke smittsamma sjukdomar och den främsta orsaken till sjukdomar och dödsfall i världen, med över 7 miljoner döda varje år. Exponering för miljötobaksrök, passiv rökning, svarar för åtminstone 600 000 dödsfall varje år bland icke-rökare; nästan hälften av dessa dödsfall inträffar bland kvinnor och mer än en fjärdedel bland barn under fem års ålder.
I Sverige orsakar rökning omkring 12 000 dödsfall per år. Under hållbarhetsmål 3, om hälsa för alla, lyfter parterna i FN-dokumentet fram att länderna måste arbeta för att förverkliga den internationella tobakskonventionen. Världshälsoorganisationens ramkonvention för tobakskontroll (WHO Framework Convention on Tobacco Control, FCTC) – är världens första internationella fördrag för att förbättra folkhälsan. Konventionen stimulerar länder världen över att genomföra insatser på vetenskaplig grund för att minska tobaksbruket och förbättra hälsoläget.
Att förstärka genomförandet av tobakskonventionen som en del i arbetet för en hållbar mänsklig utveckling, kommer att ge snabba och märkbara framgångar i form av räddade liv och minskade hälsovårdskostnader.
Tobaksproduktionen är en av de sektorer som har de största problemen med barnarbete. Fattiga tobaksodlande familjer ser ingen annan utväg än att låta barnen arbeta på fälten i stället för att gå i skolan.
Barnarbetare inom tobaksbranschen går regelmässigt miste om möjligheter till utbildning.
Kvinnor utgör omkring 20 procent av världens rökare och utsätts hänsynslöst som måltavla för tobaksbolagens strävan att öka rökdebuterna.
Tobaksodling i låg- och mellaninkomstländer orsakar skador på miljön, vilket bland annat innebär att vattendrag förorenas.
Att minska kostnader som orsakas av tobaksepidemin kan frigöra resurser som kan investeras i bland annat utveckling av en infrastruktur för förnyelsebar energi.
Världens tobaksproduktion domineras av några få transnationella bolag, vilkas vinster till stor del går till några få länder i nord. Tobakshandeln försämrar låg- och medelinkomstländernas handelsbalans, förstör mänskligt kapital och styr resurser till en produkt som tömmer regeringars och hushålls finanser på betydande resurser.
Liksom när det gäller flera andra av målen, hindrar tobaken måluppfyllelse genom att i onödan ta enorma mänskliga och ekonomiska resurser i anspråk. Genom att frigöra dessa resurser ökar ländernas möjlighet att satsa på hållbar infrastruktur och industrialisering.
Att minska bruket av och exponeringen för tobak är därmed en nyckelfaktor för att minska ojämlikheter i ekonomi och hälsa.
Även i Sverige bidrar, som tidigare nämnts, skillnader i tobaksvanor starkt till de stora sociala hälsoklyftor som finns.
Tobaksrök är en betydande källa till luftförorening inomhus. Passiv rökning skadar hälsan på samma sätt som egen rökning, Att göra arbetsplatser och allmänna platser rökfria räddar liv.
Tobaksodling, så som den bedrivs idag i låg- och medelinkomstländer, gör att många odlare blir skuldsatta till följd av kontrakt med transnationella tobaksuppköpare. Tobaksbolaget erbjuder vanligtvis stimulansbidrag och lån till odlarna för att börja odla tobak, ofta med förespegling av orealistiskt optimistiska prognoser gällande priser och avkastning.
Tobaksproduktionen leder även till långtgående miljöförstöring.
I låg- och medelinkomstländer orsakar tobaksodlingen skogsskövling. Omkring 600 miljoner träd avverkas varje år för att ge mark för tobaksodling, användas som bränsle under efterbehandlingen av tobaken eller som byggnadsmaterial för torkningslador. Skogsskövlingen har allvarliga konsekvenser för klimatet.
Cigarettfilter tillverkas av cellulosaacetat, ett slags plast som det kan ta upp till 12 år att bryta ned. I det internationella projektet för rena stränder (International Coastal Clean-up) fann man år 2013 i 92 länder att cigarettfimpar utgjorde 15 procent av allt insamlat skräp, den enskilt största kategorin av avfall.
Tobaksodling i låg- och medelinkomstländer orsakar allvarlig förstörelse av land och jord, och en rad andra störningar i ekosystemet.
Tobaksindustrin missbrukar nationella och internationella legala system för att förhindra eller fördröja åtgärder för minskat tobaksbruk, ofta genom att starta rättsprocesser utan legal grund i syfte att avskräcka stater från att införa regleringar, och för att behålla sin marknad.
Världshälsoorganisationen (WHO), Världsbanken, FN:s utvecklingsprogram UNDP och andra FN-organ, liksom andra globala och regionala organisationer har understrukit vikten av att prioritera åtgärder för minskat tobaksbruk i det globala utvecklingsarbetet. Länder måste vara lika målmedvetna i kampen mot tobaksepidemin som tobaksindustrin är när det gäller att främja den. Men nationella program för minskat tobaksbruk och mot icke smittsamma sjukdomar lider i många länder av otillräcklig bemanning och allvarlig brist på resurser.