Tobakskontrollens europeiska historia nu nedskriven

Inom 50 år efter Christopher Columbus första resa till Amerika gjorde tobaken sitt inträde i Europa. Den blev snabbt accepterad som en örtterapi med förmåga att bota ett allt större antal sjukdomar.

I England var tobak en masskonsumtionsvara vid slutet av 1600-talet. Då kunde var fjärde person röka ett pipstopp minst en gång om dagen.

Diskussionen om tobak är skadligt eller ej dök upp redan på 1600-talet och 200 år senare fanns antitobaksrörelsen i USA, Frankrike, Storbritannien och i mindre utsträckning även i andra europeiska länder.

I Världshälsoorganisationen WHO:s nyligen utkomna niosidiga skrift Tobacco control in the WHO European Region djupdyker författarna i den europeiska tobakskontrollrörelsens historia.

Tyskland, som både har varit tidigt ute med tobakskontrollåtgärder och nu är en av de senfärdiga, är ett av de länder som skriften behandlar lite utförligare. På 1930-talet hade nazisterna i Tyskland fokus på renhet ur olika perspektiv och införde en anti-rökkampanj med utbildning, reklamförbud och restriktioner mot rökning på offentliga platser. I nutid ligger dock Tyskland efter många av de ledande länderna när det gäller tobakskontroll, bland annat inför man, som sista land i EU, reklamförbud utomhus först 2022.

Förra året fanns det enligt ett reportage i DN lättklädda cigarettflickor på de tyska kristdemokraternas partikongress som delade ut gratis cigaretter.

Somliga hävdar att orsaken till att Tyskland i nutid har varit så långsamt med att ta itu med tobaksbruket har att göra med att det förknippas med den nazistiska regimen. Andra källor hävdar att det mer har att göra med förre förbundskanslern Helmut Kohls nära samröre med tobaksindustrin på 1980- och 1990-talen.

Tobak ingick i Europas räddningsplan

Bland mycket annat berättas i skriften hur lån för att finansiera inköp av amerikansk tobak ingick i Marshallplanen, den amerikanska hjälp som skulle bygga upp Europa igen efter andra världskriget, och om hur franska staten hade intresse i att hålla ner priset på cigaretter eftersom det ingick i levnadskostnadsindexet, som hade stor betydelse i förhållandet mellan arbetsgivare och anställda. När tobaken så småningom togs bort ur levnadskostnadsindexet och fördubblades tobakspriset mellan 1992 och 2000.

I skriften berättas också om framgångarna, bland annat solskenshistorien om hur man fick ner rökningen i norra Karelen i Finland på 1970-talet från 52 till 31 procent.

EU har drivit utvecklingen

EU har spelat en viktig roll i att utveckla dagens tobakskontrollpolitik. Mellan 1989 och 1992, antogs sju direktiv och en icke-bindande resolution om tobak och dessa påverkade tobakskontrollen avsevärt. Till exempel stärkte länder med nästan ingen lagstiftning om tobakskontroll, som Grekland och Nederländerna, sina hälsovarningar under den tiden och skattedirektiven ledde till en minskning av prisskillnader på tobaksprodukter mellan EU: s medlemsstater.

2005 kom WHO:s tobakskonvention och flera länder skärpte sin tobakslagstiftning. EU:s tobaksproduktdirektiv, som trädde i kraft 2014, ledde bland annat till att samtliga 28 medlemsländer nu har lagstiftat om stora grafiska hälsovarningar på tobaksprodukter.

Politiken för tobakskontroll har bidragit till minskningen av tobaksbruk i WHO:s europeiska region, men nya nikotin- och tobaksvaror som e-cigaretter och upphettade tobaksprodukter är nya utmaningar. Bör beslutsfattare förbjuda försäljning av dessa produkter för att förhindra att ungdomar börjar använda dem? Eller ska rökare uppmuntras att byta till dem för att de är mindre skadliga än traditionella cigaretter?

Medan WHO på global nivå har tagit ställning emot dessa nya produkter har EU:s medlemsstater valt olika tillvägagångssätt. Medan vissa länder, till exempel Kroatien, Nederländerna och Polen, har ändrat sin tobakslagstiftning att även omfatta de nya produkterna har Storbritannien, som annars är ett land som är i framkant när det gäller tobakskontroll, antagit en skademinskningsstrategi.

Ladda ner skriften här