Replik i GP: Patrik Strömer har inte gjort sin hemläxa

Måndagen 23 mars presenterade Inga-Lill Askersjö utredningen En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas. Ett av utredarens uppdrag var att analysera om det övergripande målet för tobak- och nikotinpolitiken ska ändras så att man tar hänsyn till om det är varierande skadeverkningar för produkterna. Patrik Strömer skriver 16 april, på GP debatt, att utredaren skolkat från det uppdraget. Det är svårt att förstå hur han kommer till den slutsatsen. Ett kapitel i utredningen har rubriken Konsekvenser av en ändrad ANDTS-strategi. Där redogör utredaren för förutsättningarna för att ha olika regler för olika produkter utifrån dess skadeverkningar. Slutsatsen är att det inte finns förutsättningar för ett sådant synsätt. Det som istället behövs är en hårdare reglering av e-cigaretter och vitt snus. Utredaren skriver:

Just nu skiljer sig regleringen åt mellan produkter, bland annat när det gäller marknadsföringsförbud, förbud mot smaktillsatser, och reglering av nikotinhalt. En reglering för tobaks- och nikotinprodukter som är mer lik den skyddslagstiftning som finns för tobaksrökning skulle minska tillgängligheten och efterfrågan på ett sätt som ökar skyddet för barn och unga.

Utredaren menar alltså att folkhälsopolitiken ska utformas för att skydda barn och unga. Patrik Strömer skriver å sin sida att det inte finns någon motsättning mellan att vilja skydda barn och samtidigt ha en politik för vuxna som går ut på att minska skadorna för tobaksbruk.

Det låter rimligt, men frågan är hur en sådan politik ska utformas?  När det gäller vuxna uttrycker utredaren att det kan finnas personer som gått från cigaretter till de nya nikotinprodukterna. Det kan ha hälsofördelar för de individerna. Hon menar att det emellertid är svårt att veta i vilken utsträckning de skulle röka istället – om inte de nya produkterna fanns. Detta med tanke på att förbud för rökning i allmänna miljöer införts samtidigt som de nya produkterna fått fäste på marknaden. Enligt Askersjö kan det ha haft betydelse både för viljan att börja röka och för förmågan att sluta.

Slutsatsen, utifrån ett folkhälsoperspektiv, är därför att prioritet är att skydda ungdomar eftersom det leder till att färre människor utvecklar ett nikotinberoende.

Tobaksfakta kan bara hålla med om utredarens slutsatser. Patrik Strömer skriver att han önskar sig en seriös diskussion om folkhälsopolitik. Där är vi eniga. Ett första steg bör vara att på ett seriöst sätt bemöta seriösa förslag från en statlig utredare. Istället för att påstå att utredaren skolkat från uppdraget.

Läs repliken i GP