Utredningens uppdrag var att granska och analysera marknadsföringen av alkohol och tobak och att föreslå åtgärder som med gällande regler leder till en effektivare tillsyn.

En särskild uppgift var att undersöka inriktningen och formerna för marknadsföring av alkohol direkt till konsumenter, likasom e-handel och hemleveranser av alkohol. Där ingick också en kartläggning av de metoder som används för barns och ungdomars exponering för alkohol och tobak i digitala medier och tv och hur omfattande den är.

Reklambudskap och annan marknadsföring sprids blixtsnabbt och okontrollerat på nätet. Marknadsföringen bygger ofta på interaktivitet och kan lätt anpassas till olika mottagargrupper.

Eftersom barn och ungdomar är överrepresenterade i sociala medier kan lämpligheten, och i många fall lagligheten, av marknadsföringen ifrågasättas, men utvecklingen har gjort att förutsättningarna för en central tillsyn har förändrats. Marknadsföringen är flyktigare och därmed svårare att fånga upp och det ställs större krav på konsumenter som vill anmäla otillbörlig reklam.

Utredaren, hovrättslagman Göran Lundahl, skriver att de regleringar som finns för marknadsföring av alkohol och tobak är tillräckliga i och för sig, men att de inte tillämpas i den utsträckning eller på det sätt som krävs.

Det aktualiserar frågor om prioritering av verksamheten och resurstilldelning. Tillsynen måste delvis utövas utifrån andra utgångspunkter än de som gällt hittills.

Han föreslår att samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna Konsumentverket och Statens folkhälsoinstitut formaliseras med löpande skyldighet till samråd i stället för de sporadiska kontakter som förekommer i dag.

Däremot bör det i dag splittrade ansvaret för tobaksförpackningarna ligga enbart på Folkhälsoinstitutet och den operativa tillsynen bedrivas av kommunerna.

Lundahl föreslår också att Konsumentombudsmannen/KO ska få möjlighet till snabbare ingripanden vid överträdelser mot marknadsföringsreglerna för alkohol och tobak. Till skillnad mot i dag skulle en talan i Marknadsdomstolen inte behövas för att få till stånd ett förbud utan KO ska själv kunna förbjuda en marknadsföringsform som han anser strider mot lagen. Ett beslut som ska kunna överklagas till en förvaltningsdomstol.

Hela betänkandet på Socialdepartementets hemsida