Kammaråklagare Martin Bresman yrkar i sitt överklagande att hovrätten ska döma paret till villkorlig dom och samhällstjänst för grovt smugglingsbrott och att deras bolag, som är i upplösning, ska betala 1 520 000 i böter för brott i näringsverksamhet samt att 1 179 000 kronor som de gjort i vinst ska förverkas av staten.

Tingsrätten slog fast att paret med sitt bolag fört ut snus från Sverige till andra länder inom EU på ett sätt som strider mot det utförselförbud som gäller för snuset. Samtidigt fann rätten att omständigheterna i målet inte ger tillräckligt stöd för att paret haft tillräcklig kännedom om innebörden av utförselförbudet. Den juridiska termen är ”rättsförvillelse”, vilket utesluter straffansvar. Den bedömningen innebar att rätten även ogillade yrkandena om företagsböter och förverkande av utbytet av brottet.

Till skillnad från tingsrätten anser åklagaren att den bevisning som presenterades i målet utom rimligt tvivel styrker att mannen och kvinnan var väl medvetna om de regler som gäller.

De hävdar emellertid att de med sin internetförsäljning inte själva var ansvariga för utförseln av snus, utan att ansvaret låg hos konsumenterna i EU-länderna och i någon mån hos distributörerna, Posten och UPS.

Paret sade sig ha fått information om utförselregler vid kontakter med jurister och framför allt med marknadsavdelningen på Swedish Match, men hade i rätten svårt att precisera vilka personer de varit i kontakt med och vad dessa sagt, något som kan ha betydelse för utgången i hovrätten.

Under samma period som paret var aktiva med sin snusutförsel upphörde Swedish Match med sin egen snusförsäljning via internet till konsumenter inom EU.