Denna slutsats drar den amerikanska hälsomyndigheten Centers for Disease Control and Prevention, CDC, som i dagarna har uppdaterat sin faktasammanställning om filmrökning och unga.

Många års internationell forskning har visat att barn och ungdomar som ser rökning på film och TV själva börjar röka i högre utsträckning än jämnåriga som inte ser sådana filmer och TV-program. Ju mer filmrökning man ser i dessa känsliga år, desto större är risken att man börjar testa att röka.

De åldersgränser för filmer som används i USA skiljer sig från de svenska och ser ut så här:

G (General Audience)=Tillåten för alla åldrar

PG (Parental Guidance Suggested)=Delar av materialet kan vara olämpligt för barn

PG-13 (Parents Strongly Cautioned)=Innehåller material som kan vara olämpligt för barn under 13 år

R (Restricted)=Personer under 17 år får se filmen endast i vuxens sällskap.

NC-17 (Adults Only)=Ej tillåten för personer under 17 år

Forskare i USA följer utvecklingen av rökningen på vita duken i den amerikanska filmbranschen. I det uppdaterade faktabladet konstateras att andelen PG-13-filmer med tobaksscener i minskat mellan 2002 och 2013. Drygt 60 procent av de filmer som var tillåtna för unga att se på egen hand var tobaksfria 2013. Det var dock ungefär lika mycket rökning i dessa filmer som i R-filmerna (som kräver vuxens sällskap för alla under 17). Minst rökning visades i filmer som klassats G och PG, alltså barntillåtna filmer.

CDC framhåller att frivilliga åtaganden från filmbolagen inte tycks vara ett effektivt sätt att minska rökningen. Filmbolag som har policies om att begränsa rökandet på vita duken visade mer filmrökning 2013 än 2010. Ett mer effektivt sätt vore, menar CDC, att införa R-klassning på alla filmer som innehåller rökscener.

Här hittar du faktabladet, som även bland annat visar vilka bolag som hade mest respektive minst rökning i sina filmer 2013.