Framgångsrik satsning på rökfria vårdmiljöer

När Regionen beslutade att göra alla sjukhusområden rökfria var det startskottet för ett långsiktigt förändringsarbete som omfattade sjukhus, vårdcentraler, tandvård, butiker och personal.

Den 1 januari 2016 infördes rökfria utemiljöer vid samtliga sjukhus i Region Östergötland: Linköping, Norrköping, Motala och Finspång. De praktiska förberedelserna hade då pågått i nästan ett år, sedan februari 2015, med fokus på bland annat förankring och information. Men satsningen stannade inte vid sjukhusen.

– Projektet gäller även vårdcentraler och tandläkarmottagningar. Om vårdcentralen ligger i en privat fastighet kan vi bara besluta om den del som tillhör vården, men ingen av de cirka 45 vårdcentralerna eller 40 tandvårdsmottagningarna sa nej till att sätta upp skyltar eller flytta askkopparna längre bort från entréerna.

Det säger Linda Karlsson, hälsoprocessledare i Region Östergötland och en av de som varit med och infört förändringarna.

Under resans gång kom en lagändring om rökfria entréer, vilket ytterligare stärkte arbetet.

Tydliga regler – för alla

Reglerna gäller alla som vistas på sjukhusområdet: personal, patienter, besökare, taxichaufförer och leverantörer.

Alla tidigare rökrutor togs bort och ersattes med tydlig skyltning: ”Välkommen till rökfritt område”. Dessutom placerades så kallade ”fimpa här”-stolpar utanför området.

– Signalvärdet är viktigt. Ingen blir straffad om man röker vid entrén, men man kan bli varnad så budskapet är tydligt, säger Linda Karlsson.

För personal gäller särskilda regler:

– Om du ska röka ska du byta om till privata kläder, stämpla ut och lämna sjukhusområdet.

Motstånd från taxibolag och servicepersonal

All personal omfattades av reglerna såsom vårdpersonal, servicepersonal, städpersonal, byggnadsarbetare och andra externa aktörer. Införandet gick inte helt friktionsfritt. I början följde inte alla reglerna och behövde påminnas i perioder.

– Då fick vi kontakta bolagen och påminna om att avtalet gäller alla som rör sig på området. Det gav effekt, säger Linda Karlsson.

– Rättspsykiatrin var särskilt tydliga. Där informerades byggföretagen om att de kunde förlora uppdraget om reglerna inte följdes.

Tobaksförsäljning stoppades i sjukhusbutiker

Efter införandet uppstod en ny fråga: sjukhusbutikernas försäljning av tobaksprodukter. Enligt avtalet var tobaksförsäljning förbjuden, men vissa butiker fortsatte sälja vitt snus.

– De menade att det inte innehöll tobak. Men i avtalet stod tobaksprodukter, inklusive snus. Det blev några turer fram och tillbaka, men det gick ändå smidigare än vi hade trott tack vare ett tydligt avtal som vi kunde hänvisa till, säger Linda Karlsson.

Fastighetsförvaltarna gav betydelsefullt stöd i dialogen med butiksägarna kring avtalet.

– Vi kom och tittade när de tagit bort snuset. Då stod det ”Tyvärr har Region Östergötland förbjudit oss att sälja snus”, berättar Linda och skrattar.

Idag säljs inga tobak- eller nikotinprodukter i de sju butikerna som finns inom sjukhusområdet.

–  Vi har inte hört något om förlorade intäkter från butikerna. Jag tror inte att tobak och nikotin är deras största intäkter, utan försäljning av mat, tidning, godis och dricka.

Nikotinersättning erbjuds gratis till patienter

I arbetet med rökfria sjukhusområden ingick också att regionen skulle stödja inneliggande patienter som använder tobak och nikotin.

– Inlagda patienter ska inte behöva ha abstinens. Därför erbjuder vi gratis nikotinersättning, som plåster och tuggummi, under vårdtiden.

Det är också ekonomiskt klokt, betonar Linda Karlsson.

– Hälsoekonomiskt är det positivt, både för regionen och för patienten, som kanske upptäcker att det går att sluta.

Tobaksinformatörer viktiga

För att upprätthålla de rökfria miljöerna anlitar regionen tobaksinformatörer via Korpen.

De bär reflexvästar med texten: ”Vi arbetar för en rökfri hälso- och sjukvård” och rör sig ute på områdena.

– De arbetar ungefär 80 timmar fördelat på en period under våren och en på hösten.  Vi har sett att regelbunden närvaro ger bättre effekt, säger Linda Karlsson.

Men ansvaret ligger på alla.

– Vi har sagt att det är allas ansvar. Vi själva går fram och informerar om någon röker.

Mindre nedskräpning – men arbetet fortsätter

Den allmänna uppfattningen är att antalet fimpar har minskat sedan rökfria miljöer infördes, även om regionen inte gjort exakta mätningar.

– Det har blivit en betydande skillnad, men vi är inte hela vägen fram. Nu ser vi också fler snusprillor.

Därför har regionen satt upp dekaler på papperskorgar med uppmaningen: ”Släng snuset här”.

Starkt stöd från ledning och politik 

Region Östergötland har kommit långt i sitt arbete. Men vad har varit avgörande för att lyckas genomföra förändringarna?

– Vi hade hälso- och sjukvårdsdirektören och regionpolitikerna bakom oss. Det var avgörande, säger Linda Karlsson.

Den långa införandeperioden gjorde också skillnad.

– Det gav tid att förankra beslutet och informera alla.

Långsiktighet har också haft betydelse.

– Vi var tydliga med att det här måste vara långsiktigt och planerade därför för en förvaltning. På ett annat sjukhus införde man också rökfrihet, men när den personen som höll i det slutade rann det ut i sanden.

Förändrade attityder över tid

Troligen är det också långsiktigheten som har bidragit till att attityderna har förändrats. I början hördes kritiska röster.

– Många sa: ”Ska ni komma här och bestämma vad vi ska göra?”

De kritiska rösterna har tystnat, och projektgruppen har fått mycket positiv feedback, och uppskattning för sitt arbete.

Signalvärde, hälsa och respekt

För Linda Karlsson handlar rökfri hälso- och sjukvård om mer än regler.

Hon minns själv när hon vårdades för astma och möttes av en sjuksköterska som luktade rök.

– Det handlar om hälsa, hänsyn och respekt. Ingen ska behöva utsättas för passiv rökning eller tredjehandsrökning i vården.

Det handlar också om förebilder.

– Vad visar vi våra unga?

Inspiration för andra

Region Östergötland var först i Sverige med att införa rökfria utemiljöer i hela hälso- och sjukvården.

Sedan dess har regionen spridit sina erfarenheter både nationellt och internationellt.

– Vi har delat vårt material och berättat vad som fungerat och vad vi gjort för misstag.

Och arbetet fortsätter.

– Det viktigaste är att det är långsiktigt. Det här är inget projekt som tar slut. Det är ett arbetssätt.