Några år senare hade idén nått fram till den isländska Riksdagen och Island blev första land i världen att förbjuda exponering av tobaksprodukter i livsmedelsaffärer och kiosker. Tobaksindustrin satte igång en rättsprocess på Island för att få lagen ogiltigförklarad, men förlorade målet i tingsrätten. Trots det tvingades lagstiftarna att anpassa lagen till EU:s regelverk och tillåta att tobak är synlig i affärer som specialiserar sig på tobaksvaror och bara säljer tobaksrelaterade produkter. På Island handlade det om en enda affär.

Sedan lagen trädde i kraft har tobaksbruket på Island stadigt sjunkit i alla åldersgrupper. Daglig rökning ligger nu runt 14 procent för både män och kvinnor. Olikt Sverige så har isländska män slutat röka nästan helt utan snus. Därför är dagligt tobaksbruk bland isländska män lägre än bland svenska män, där andelen snusare ju är hög.

På Island väljer männen i större utsträckning att använda sig av nikotinläkemedel och annat stöd,som exempelvis den isländska Sluta-röka-linjen. I Sverige utgör männen bara runt 30 procent av klienterna påSluta-röka-linjen medan andelen män som får stöd av den isländska motsvarigheten är 50 procent.

Enligt det isländska folkhälsoinstitutet (Lydheilsustöd)finns det ett stort och brett stöd för att tobak inte ska vara synlig i vanliga affärer. Inga indikationer har funnits från livsmedelshandlare att förbudet att exponera tobak skulle ha haft negativa effekter på omsättningen. Tvärtom så anser en stor majoritet av handlarna att förbudet är självklart och bra. Stödet i befolkningen är så gott som samstämmigt.

Eftersom effekten av ett sådant här exponeringsförbud framför allt kan förväntas vara långsiktig är det svårt att skilja den från effekterna av andra viktiga åtgärder. Men allmän acceptans av förbudet samt ständigt minskande andel dagligrökare i samtliga åldersgrupper på Island indikerar att man är på rätt väg.

AsgeirR. Helgason
Docent i folkhälsovetenskap
Karolinska institutet