Om tobaksindustrin

Sverige och alla övriga länder som ratificerat tobakskonventionen har enats om att det behövs en särskild artikel om att hålla tobaksindustrin på avstånd. Artikel 5.3 lyder så här:

När parterna fastställer och genomför sin folkhälsopolitik i fråga om tobakskontroll skall de, i enlighet med nationell lagstiftning, agera för att skydda denna politik från påverkan av kommersiella och andra intressen inom tobaksindustrin.

Parterna har även skrivit riktlinjer för hur artikel 5.3 ska genomföras. Riktlinjerna innehåller fyra huvudprinciper:

• Det finns en grundläggande och olösbar konflikt mellan tobaksindustrins och folkhälsans intressen.
• Staten ska, när den har samröre med tobaksindustrin och dem som främjar dess intressen, agera öppet och ansvarsfullt.
• Staten ska fordra ett öppet och ansvarsfullt agerande av tobaksindustrin och dem som främjar dess intressen.
• Eftersom dess produkter är dödliga ska tobaksindustrin inte stimuleras att etablera eller driva sin verksamhet.

Trots att Sverige ratificerade tobakskonventionen år 2005 så följer man inte dess riktlinjer inom en rad områden. Det här tycker Tobaksfakta att Sverige bör göra:

1. Det finns ingen lag eller nationell övergripande policy i Sverige om hur man ska skydda folkhälsopolitiken mot kommersiella intressen inom tobaksindustrin och dess allierade. En sådan policy bör tas fram, och den bör följa tobakskonventionens riktlinjer.
2. Hur kan det komma sig att den svenska regeringen låtit snusindustrin vara remissinstans på utredningar? De har tex fått tycka til om rökfria miljöer. Staten ska ha så lite samröre som möjligt med tobaksindustrin och har de det måste de redovisa det öppet. Folkhälsomyndigheten har som enda instans i Sverige öppet börjat redovisa sina kontakter med tobaksindustrin på sin webbplats. Nu vill vi se att andra berörda myndigheter och politiska instanser följer efter.
3. Staten ska inte driva projekt tillsammans med tobaksindustrin. Här har Sverige bättrat sig, men fortfarande förekommer exempel på samarbeten mellan tobaksinustrin och tex Tullverket, kommuner och länsstyrelser. Statens företrädare måste säga nej till partnerskap och avtal med tobaksindustrin.
4. För att undvika intressekonflikter bör en karenstid införas så att varken anställda i tobaksindustrin eller regeringens företrädare och anställda kan gå direkt från uppdrag för den ena parten till den andra parten. Ett exempel finns på en person som gick från anställning på justitiedepartementet till Philip Morris, och därefter vidare till en anställning på utrikesdepartementet.
5. Staten måste börja kräva öppen och korrekt information från tobaksindustrin.Detta kan genomföras genom ny lagstiftning om vilka uppgifter tobaksbolagen måste redovisa.
6. Sveriges regering under 2006-2014 stöttade den svenska snusindustrin i sina försök att upphäva snusförbudet inom EU. Det uteblivna exponeringsförbudet i tobakslagen som antogs i december 2018 är en följd av snusindustrins lobbyism. Staten måste sluta att ge tobaksindustrin en gynnad ställning.

• Informera och opinionsbilda om att flertalet AP-fonder har placeringar i tobaksindustrin. Detta strider mot 5.3 i tobakskonventionen.
• Se till att din verksamhet har en policy för eventuella kontakter med tobaksindustrin och dess allierade.
• Du som arbetar med tobaksundervisning: Väck diskussion om tobaksindustrins arbetsmetoder! Det är ett effektivt sätt att påverka inställningen till tobak och i förlängningen även tobaksvanorna.
• Du som arbetar med folkhälsa lokalt eller regionalt: Avstå från alla typer av samarbeten med tobaksindustrin och dess allierade, med hänvisning till 5.3.
• Du som arbetar med folkhälsoplanering och strategier: Sprid kunskap om tobaksindustrins arbetsmetoder i många olika sammanhang. Denna kunskap behövs både bland politiker och hos allmänheten och ger bredare perspektiv på frågan än att enbart fokusera på hälsorisker.